Dag 21

Idag har jag funderat en del. Och det är en väldigt specifik grej jag har funderat på. Jag undrar om alla jävla idioter som finns här i världen själva inser att de är just idioter. Vaknar de på morgonen och tänker "åh, vad jag är trött. Men jag kan inte ligga här o dra, måste ut i världen och vara en riktig idiot." Så som en del folk beter sig så hade det inte förvånat mig.

Jag har själv funderat på hur det skulle vara att bara för en dag klä sig i idiotens kläder. Gå en hel dag, uppföra sig illa, säga idiotiska grejer till folk som verkligen inte förtjänar det etc. Det hade varit ett intressant experiment, och jag tror att man nog hade lärt sig en del. Vem vet, det kanske till och med hade varit roligt? För vad finns det annars för anledning till att man är en idiot? Kanske känner man sig mäktig för att man inte behöver bry sig om andra och bara göra vad man vill.

En sak är dock säker. Jag hatar idioter. Ibland när jag ser en vill jag bara köra ner en äckligt smutsig strumpa i halsen på den, vänta till den svimmar av syrebrist och sen sätta den mitt på ett välbefolkat torg så att alla kan se den och skratta åt den. Fan också, nu censurerade jag vad jag egentligen tänkte bara för att det var för grovt. Det var just det jag inte skulle göra. Från och med nu, ingen censur. Bara rena svarta tankar.

Imorgon fortsätter jag min resa.
Dra åt helvete alla idioter.

Dag 20

Äntligen framme! Jag kliver av det gulliga, ljusrosa tåget, sätter på solbrillorna och ser mig omkring. I 20 dagar har resan pågått. 20 väldigt intressanta dagar, ska jag säga. Jag har lärt mig saker om mig själv som jag annars aldrig hade fått reda på. Men jag är säker på att jag har tagit rätt beslut. Nu ska en ny resa påbörjas. Jag hittar snabbt till rätt perrong efter en stunds letande. Tåget jag ska kliva på är svart som natten. Ett riktigt maffigt, strömlinjeformat monster. Jag kliver på med darriga ben. Det här är något helt annorlunda. Men jag kommer säkert lära mig av detta med. Snart börjar min nästa resa.

For the very last time
Peace and love

Blondinbello - Gossip boy

Dag 19

Vissa resor här i livet är roligare än andra. En resa i mitt liv är på väg mot sitt slut. Det är något jag har bestämt på egen hand. Jag vill förnya mig, göra något nytt, och leva ut saker som jag annars aldrig hade kunnat leva ut. Det betyder inte att jag aldrig kommer tillbaka igen där jag lämnade. Det betyder bara, helt enkelt, att detta tåget har nått slutstation och jag bordar ett annat. Snart...på väg mot ett nytt resmål.

"My soul is painted like the wings of butterflies. Fairytales of yesterday will grow but never die. I can fly high, my friend."

Love

Dag 18

Vissa dagar är underliga. Som denna har varit, typ. I början kändes allting tungt. Det var måndag, man var trött och allt man skulle göra kändes jobbigt. Men sen vände det. Efter lunch kändes allt bra igen. Var det maten? Nej, det var det nog inte. Jag hade vaknat till, snackat med kollegorna lite och det kändes helt plötsligt inte hopplöst längre. Det känns bra. Det känns som vanligt.

Ta hand om er
puss o kram

Blondinbello

Dag 17

Vilken underbar söndag! Jag förstår inte varför folk tycker så illa om söndagar. Visst, kan vara många som är bakfulla, och de flesta börjar en ny, mödosam arbetsvecka dagen efter. Men hallå, man är ju nästan alltid fri som en fågel på söndagarna! Man kan gå upp när man vill, göra vad man vill och bara ta det i sin egen takt.

Just denna söndag är ju extra fin. Solen skiner, fåglarna kvittrar och så länge man inte sticker näsan utanför dörren kan man ju alltid inbilla sig att det är varmt som en sommardag också. Enda negativa med denna söndag är att den är en timme för kort. Men det är lätt att acceptera om man tänker på att det nu är sommartid. För vem längtar inte efter sommaren?

Soliga hälsningar
Ta hand om er

Dag 16

Det gröna fältet väntade på oss. Idag kändes det bra. Solen sken mer än någonsin och alla ville samma sak. Det gick också bra. Hela vägen tog vi oss fram. Vi fick det vi ville med oss hem. Fyra gånger kvittrade fåglarna till lite extra. Nu ser vi framåt. Mot Skärgården.

Igår träffade jag kyrkligt folk. Trevlig omväxling. De var väldigt trevliga och bjöd dessutom på pannkakor. Pannkakskyrkan - himmel och pannkaka. Det smakade förträffligt. Samma sak näta fredag, hoppas jag. Och ännu mer skärgård.

K L

Dag 15

Idag har vi firat våffeldagen! Eller i alla fall jag. Jag älskar våfflor! Frasiga, gyllenbrunna, med sylt och grädde. Mums! Jag behövde inte ens anstränga mig idag för att få våfflor. Inte betala heller, för den delen. Vi blev minsann bjudna på jobb. Inte alls illa. Det var nog tur att det var full rulle på jobb idag, annars hade jag stannat inne i fikarummet och ätit våfflor hela dagen!

Jag har en så härlig och lugn fredagkväll just nu. Jag njuter av det nu, men vem vet, kanske kilar man ut på stan en runda sen ändå. Det är ju trots allt lönehelg...

Ses på stranden
Jag har en fågel i handen

Peace out

Dag 14

Sommaren är här!!! Ja, eller nästan iaf. Våren! Ja, det tycker jag. Men det blir säkert skitväder snart igen. Men man måste skriva om årstiderna på sin blogg. Få överdrivna känslor för varenda ankommande årstid. Så när sommaren är slut kommer jag sitta o skriva "o så vackra träden e med alla sina färger, hösten är äntligen här!" typ. Jaja, men njutit av vårsolen har jag gjort, det är en sak som är säker. Sen får vi se om det blir nåt Skärgårdssökande i helgen.

Puss o kram
Totte

Dag 13

Låt oss prata Let's Dance! Ett program som för människor väldigt tätt in på varandra under en rätt lång tid. Flicka möter pojke, de lär känna varandra, umgås väldigt intensivt i många veckor med mycket närkontakt, kroppskontakt, och delar stunder av adrenalinpumpande dansuppvisning. En fiskmås kan räkna ut att attraktion lätt kan uppstå. Och Let's Dance har varje år kantats av romansrykten hit och dit. Nu har kvällsblaskorna fått nåt riktigt saftigt att skriva om.

Alexander Rybak och hans danspartner Malin Johansson hånglade på en klubb i Stockholm. Ja, ni läste rätt. De hånglade för att de var så besvikna att de åkt ur Let's Dance. Rybak som har flickvän och allt sen flera veckor tillbaka. Chockerande. Men deras förhållande överlevde tydligen "otrohetskyssen." De är fortfarande tillsammans. Så glad jag blir. Äkta kärlek. Får en tår i ögonvrån.

Love song
The End

xoxo
Gossipboy

Dag 12

Hej och välkomna igen till bloggen som ger dig det senaste inom mode, skönhet och skvaller! Idag tittar vi lite på ett modefenomen som har ett par år på nacken, men som nu kan behöva en uppryckning, tycker jag: Swopping! Som många kanske har märkt så är det inte bara svårt, utan även dyrt att hänga med i modevärldens tuffa, snabba svängar. Swopping erbjuder ett billigare sätt att variera din garderob. Du tjänar hundralappar samtidigt som du får samma glädjerus som när du shoppar nya plagg. Perfekt för shoppaholics, med andra ord!

Så vad går det då ut på? Jo, byteshandel. Ja, så enkelt är det. Man träffas, kollar igenom varandras saker och byter ut gammalt mot, ja inte helt nytt, men nästan i alla fall. Det är ett väldigt smart sätt att få ut nåt av gamla plagg man tröttnat på. Så mitt råd till er alla är: Börja med Swopping!

Take care, friends
Blondinbello

Dag 11

Mitt huvud är tungt, men jag är lätt i sinnet. SÅ trött. Men glad. Mätt i magen efter att ha varit hungrig i stort sett hela dagen. Jag är kass på att äta frukost. Kan bara inte få i mig så mycket som jag behöver. Så efter två jobbtimmar är jag hungrig som en gnu. Sen hinner man inte alltid äta så mycket man behöver på lunchen vilket resulterar i hunger resten av eftermiddagen.

Men nu är jag mätt. Men vem bryr sig? Knappt ens jag själv. Idiotiskt. Meningslöst. Men det är visst så det ska vara...?

Arrivederci

Dag 10

Vissa dagar flyter på utan att någonting tillnärmelsevis minnesvärt händer. Onödiga dagar, kan tyckas. Men de ska vi inte lägga något fokus på. För det finns ju dagar då enormt roliga, oväntade och underbara saker händer. Sådana saker som man kommer att minnas en lång tid framöver. Det bästa är att det inte ens behöver vara viktiga saker. Det kan vara något sjukt som händer när man är ute och festar. Saker som tar en ett steg närmare skärgården.

Kvällen och natten som passerade förde med sig otroligt många oviktiga, men ack så roliga händelser. Händelser som inte på något sätt ändrar ödets gång. Men människorna som upplever dessa händelser tillsammans vinner på det. Man tar ett steg närmare varandra, och tanken är att det ska ge resultat i längden. Det finns en del som förstår exakt vad jag menar, och som förutsåg det. Då spelar det kanske mindre roll att dagens resultat blev misslyckat.

Vi är fan bäst. Men det är inte jag som säger det.
I love you, man.
Shut the fuck up.

Dag 9

Vi åkte söderut mot ett grönt fält. Solen sken. Så långt var allt bra. Vi ville att resan skulle ge oss något bra. Ett steg i rätt riktning. Men vi kunde inte hjälpa oss själva tillräckligt. Det var inte bra, det här. Det metaforiska mörkret kom och omslöt oss. Till slut hittade vi ut. Men det var för sent. Vi gick hem tomhänta. Var är skärgården?