Dag 89

Hej och välkomna till detta inlägg. Idag handlar det om Dario, Coca Cola och James Blunt, men låt oss börja med byxhistorian.

När jag tränar med världens bästa lag, Höganäs BK, så kommer jag alltid direkt från jobb, iklädd jobbkläder såklart. Men när man duschat vill man inte ta på sig sina mindre trevliga jobbkläder igen, därför har jag ombyte med mig. För fräschhetens skull. Så efter duschen tar jag rena kläder ur påsen och lägger ner jobbkläderna. En rutin som inte riktigt följdes till punkt och pricka idag.

För innan jag lade ner jobbyxorna i påsen skulle jag ta ur mobil och plånbok, och när jag gjort det så GLÖMDE jag att lägga ner byxorna, ajajaj. Så när jag kom hem upptäckte jag att de inte låg i påsen. Och vad fanns i fickorna? Nycklarna. Jag var utelåst. Lyckligtvis var Jill inte långt borta så det löste sig. Men vad fanns där mer? Jobbtelefonen och volvokortet jag använder varje dag på jobb. Och ingen bil hade jag så jag kunde inte köra tillbaka. Tack o lov kunde Hansen hämta byxorna, så han droppar dem på Hertz innan jag börjar. Ett lyckligt slut. Men alla kommer mobba mig nu fastän det kunde hänt VEM SOM HELST.

Men what's the deal with Dario. Mannen som har satt på Lady Gaga på ett ben och som har ögonbryn som kan välta höghus gjorde ett besök på träningen idag. Hans fot har inte blivit hel alls. Visst, det e otur, det e det, men han är lite gnällig också. Också tror han att han kan försvara sig mot Kalinho. Pfff...

Men James Blunt, vem är det, tänker de flesta. Jo, han har tydligen haft ett par hitlåtar som är i stort sett bortglömda nu. Goodbye my lover är en. Tydligen så faller den min Skärgårdskamrat och "blottaren på söder" i smaken, och det var riktigt pinsamt när de sjöng den tillsammans i bilen. Skärp er! Belt you! Gürtel dich!

Sen vill jag bara tillägga att jag ÄLSKAR Coca Cola!

Dagens fråga: Hur länge har Simon varit ett sånt pervo?