Jag visste att min inflyttningsfest skulle bli fantastisk och det blev den verkligen. Förutom att några gäster var tvungna att åka hem lite tidigare så tror jag alla var mer än nöjda. Min mysiga lägenhet, som jag verkligen trivs med, är kanske inte den ultimata festlokalen, men vad gjorde det? Okej, David slog i huvudet ett antal gånger då han hade svårt att inse att han var tvungen att ducka vid dörröppningarna, men det var ju otroligt underhållande för oss andra. Det blir liksom bara roligare för varje gång också.
Jag är fruktansvärt nöjd med hela kvällen som blev en enda lång glädjetripp. Vad var roligast? Omöjligt att säga, för det hände roliga saker hela tiden. Alla bjöd på sig själva och skrattanfallen avlöste varandra. Mitt generöst tilltagna snacksbord tog otroligt nog slut innan alla gästerna hade åkt hem, men drickan gjorde vi baske mig inte slut på. Med alla aphjärnor, äpplekakor, shottar, groggar etc. som fanns tillgängliga så blev ölkonsumtionen chockerande låg och jag har så mycket öl kvar att jag helt enkelt måste bjuda in till fest snart igen, som om det behövdes ännu ett skäl till detta.
Vi sjöng, vi skrattade, vi dansade och skojade. Hansen vräkte ur sig spontana saker som bara han kan. Vi fick höra Simons inlevelsefulla inspelning av Mollys låt. Jag o Jocke sjöng hejaramsor för främlingar på Oscars. Rehn drack upp en grogg med extra allt och han blev ju inte mindre sjuk av det. Ranelid kom också med på ett hörn, såklart, och inspirerade Simon som sågade Rehn med orden "Du ser inte ut som ett mirakel."
Basten var sliskig. Staffan och Vicky var mångsidiga DJs. Levi dök upp som gubben i lådan. Karro och Amelie hade INTE vin med sig så varför sprang jag runt och letade efter korkskruven i en halvtimme? Munk var nykter. Det var inte Linda. Alex? Vi sjöng hela vägen ner till stan. Vi dansstrejkade. Vi fick två timmar på Oscars att kännas som en kvart. Vi åt nattamat på Campino och Simon förstörde för mig när jag skulle skaffa nya vänner. Jag hade sex övernattningsgäster. Jag försvann. Klockan blev mycket och ingen sov särskilt länge. It was beautiful...
Men, min käre Skärgårdskamrat, vi sökte inte efter Skärgården. Varför? För den var väl med oss ända från början...?
5 kommentarer:
Vi hade ingen som helst anledning att söka efter skärgården då den var med oss hela kvällen och morgonen!! Fan vad skoj det var hihi. vi är fan bäst... lise är bra nanana na na!.
Juuust deeet...meen det är inte vi som säger det!! Kaaan Lise, kan Lise, kan Lise_________?
Suga kuk? Sk
WTF?!?!
sade sk.
Skicka en kommentar