Om Guldhelgen hade varit en teaterföreställning så hade jag fanomej ställt mig upp och gett den en lång jätteapplåd i slutet. För så fantastiskt utomordentligt underhållande har den jävlar i det varit. Lördagen började med laddning inför match. Joachim, Munk och Simon tuffade upp till Varberg och de förberedde sig inför matchen så som fotbollssupportrar ofta gör. Tror att en förklaring är överflödig.
Även familjen satt på läktaren denna sista match som tyvärr då blev en rätt tråkig tillställning. Vi förlorade med 2-0. Jag hade gärna bjudit på något bättre, men nu blev vi ju mästare ändå och en stor guldfest väntade. Förfest hölls i Aziz lägenhet med några lagkompisar och de fina herrarna från söder. Aphjärnorna smekte våra smaklökar och jag grundade också med en rejäl mängd Coca Cola. Snart var det dags för oss BoISare att dra ner till den stora festen men såklart var vi ute i sista sekunden. Men jag, Gashi, Nexhat och Musse löste det galant genom att få lift av en vänlig kvinna från hemtjänsten. Tack, du främling!
Festen bjöd förstås på grymt bra stämning hela kvällen. Sångerna och talen avlöste varandra och alla som förtjänade att hyllas hyllades (lite extra, förstås, av en laddad Hasse). Vid elva satte vi av mot Varbergs nattklubb Oscars - eller som Munk sa: Morfars! Jag hittade mina gamla vänner där och sen blev det skoj och dans hela natten lång, typ. När klubben stängde var nattkebaben på Campino ett givet mål och extra trevligt när den intogs med nya bekantskaper som sällskap. Vissa kanske tyckte att samtalsämnet spårade ur något, men kul hade vi!
Sen väntade efterfest hos Aziz där vi fann en frusen Munk som försvunnit tidigare under kvällen och som hade hittats av Aziz utanför porten när han kom hem. Stackars Munk! Snart började vi förbereda oss för att sova, vilket innebar att vi försökte hitta sovplatser för tio pers. Det gick väl ok förutom att ett par gäster hamnade på golvet. Själv hamnade jag i utkanten av en dubbelsäng där Simon tog mest plats och Jocke försökte att inte ramla ner i springan.
Jag kan lugnt erkänna att jag, trots att jag som vanligt inte var full, vaknade långt ifrån utvilad och pigg. Men jag kunde ändå njuta av kvällen som varit och det tror jag gäller mina kompisar också, gamla som nya. Jag hade ju sedan en lång dag framför mig i och med HIFs guldfirande, längre än vad jag hade tänkt, men den väljer jag att berätta om i kommande inlägg. Nu vill jag bara avsluta med en trudelutt a la Munk...
"Juvel o brål, juvel o brål, när Varbergs BoIS gör mål..."
2 kommentarer:
Hahahahaha kunde inte sluta fnissa och skratta lite-högt-sådär-lagom-som-man-kan-göra-för-sig-själv-ibland. En av mina bästa kvällar utan tvekan!!! //J ps: "jag gjorde mål"
Hahaja d gjorde du tydligen... O jag har hört att d var snyggt osså ;-)
Skicka en kommentar