Dag 127 - I want it all

Det är jäklar i det lätt att hamna efter i bloggandet har jag märkt. Men så är det väl när man har mycket att göra om dagarna - innan man vet ordet av det så har ännu en vecka gått. Och nu är det en vecka sedan jag stod här i biltvätten och tänkte på Skärgårdssökarnas fantastiska Queen-helg.

Det var alltså förra helgen som jag och Joachim skulle till Halmstad för att se en Queen-konsert. Ja, alltså, det var ju inte riktiga Queen, men en Freddie-imitatör uppbackad av ett mycket kompetent band. Vi stötte dock på problem redan innan vi kommit dit. Vi reste med glädje upp i min kamrats discobil, men när vi kommit upp i höjd med Laholm kom vi på att biljetterna låg kvar i min mors lägenhet...oops. Så det var bara att vända och köra tillbaka till Hbg igen. Vi skyndade oss så gott vi kunde, men givetvis blev vi lite försenade. Sisådär en 25 minuter. Men sen var det fullt ös!

Vi kom precis lagom till Don't stop me now och helt plötsligt var alla världens bekymmer bortglömda. Vi hade jävligt kul där på Halmstad arena i ett par timmar, bl.a. såg vi roliga människor i publiken såsom Rehns pappa, slappa familjen m.fl. När konserten avslutades tog discobilen oss till Halmstads uteliv där det skulle bli dans, Skärgårdssökning och annat trevligt.

Efter ett par barbesök beslutade vi oss för att försöka hitta Skärgården. Ett roligt gäng från Borlänge i sällskap med en Halmstadbo kunde inte hjälpa oss, men vi hade ett trevligt samtal i alla fall. Det var roligt när jag och Jocke, som de Västeråsbor vi var, helt instinktivt förundrades över det där ordet de sa, "bonnigt." Inte hade vi hört det förut! Och de tyckte ju vi var jättekonstiga som inte visste vad det betydde, skrattade gott och förklarade sen för oss. Då var det svårt att hålla sig för skratt!

Efter att sedan ha frågat halva Halmstad vilket som är det bästa utestället så tog vi beslutet att gå in på Mårtenssons. Inte Morfars, alltså. Ett bra val tror jag bestämt då vi hade askul där. Bra musik fick vi höra, typ Vart jag mig i världen vänder, en förläng version av Danza Kuduro, När vindarna viskar mitt namn och många flera. Vi avslutade med att få en McNugget för mycket på Donken (troligen en Skärgårdsbonus) innan vi for hem.

Jag sov hos Jocke eftersom jag skulle coacha honom och de andra i Hbk när de grävde guld i Brohaga cup. Bara vinnaren i sexmannagruppen gick vidare, så det gällde att inte göra några misstag. Jag införde mitt nya C-4 explosive defence och grabbarna tog det till sig direkt. Fyra vinster och en oavgjord räckte för en finalplats. Väl där blev det dock tyvärr bottennapp och förlust. Men en fantastisk insats att ta sig till final!

Som ni förstår så var det en magisk helg, och nu en vecka senare har jag ännu en magisk helg bakom mig. Men det tar vi nästa gång.

MVH Skärgårdssökaren