Dag 140 - En lugn dag

Välkommen du lugna dag. Det var länge sedan vi sågs sist, men det är kanske inte så konstigt. Du har ju varit upptagen med att träffa en massa andra människor och jag kan ärligt säga att jag inte har haft tid med dig heller. Men när vi är ifrån varandra ett tag så känns det så mycket bättre när vi väl träffas. Det är så vårt förhållande ska vara, tycker jag, och det är ett sådant förhållande jag försöker ha med lax också.

Helgen har ju varit långt ifrån lugn. I fredags var jag och Joaschim på Väla för han skulle hitta ett par nya jeans och jag skulle handla julklappar. Han hittade jeans och jag handlade inga julklappar. Turlig jävel den där Jocke. Det bara råkade vara 30% rabatt på Solo just den dagen, vilket gjorde att de snygga jeansen helt plötsligt inte längre hamnade i kategorin som de flesta vanliga människor brukar kalla "för dyra." Sen fick jag faktiskt ett antal timmar för att vila upp mig och förbereda mig för utgång. För var det någon som hade förfest? NEJ!

Jocke var ju iväg på firmafest i Jonstorp(!) så jag fick snällt vänta hemma hos morsan tills det var dags att göra stan osäker. Men nu är ju jag ingen sådan person som behöver en förfest för att komma igång. Ett glas Coca och en mental knäpp med fingrarna så är jag igång. Först var vi nere på Marina Plaza/Bishop's arms där jag och Jocke fick turas om att kasa runt med damerna. Jocke fick tag i ett ölglas som han faktiskt vägrade släppa taget om, och vi ska nog vara glada att vi inte fick springa därifrån med vakterna i hasorna. En riktigt bra start på natten var det, med många skratt (vad gör man när en 50-åring raggar på en? varför åt Jocke papper?).

Skärgårdssökandet den kvällen var otroligt händelserikt också och det hela slutade nära morgonen när vi helt plötsligt skulle köra Discobilen som taxi till Klippan åt Simons gamla ragg och hennes kompisar. Given succé, såklart, även om det innebar att vi kom hem efter sex. Men det gjorde inget, för lördagens aktiviteter var inte planerade förrän på kvällen. Så när jag vaknade i Jockes soffa började vi se stand up-maraton och fick oss en hel del härliga skrattanfall.

Senare, vid halv sju, hade vi hämtat upp Simon och stod utanför Ljungs (vem fan det nu e?!) dörr. Förfesten var soft. Sedan åt vi och begav oss snart upp till bowlingen. Mitt lag, med Jocke, Fille och Samir, vann såklart, mycket tack vare min andra serie som var bäst av alla. Efter kägelmassakern hade vi...mellanfest(?)...hos den där Ljung igen och då blev många måttligt till mycket överförfriskade. Jag räknar in mig själv där eftersom jag drack så mycket Coca att min mage började göra uppror. Så det blev vatten resten av kvällen, en trend som även Jocke hakade på. Tyvärr var inte alla lika smarta...

Mogwai, Pianobaren, Harry´s var de första stoppen. På Harry's träffade vi ingen mindre än HBKs blonda fotbollsexpertprofil Anders Lejon som visade en del klassiska moves på dansgolvet. Jocke beslutade sig sedan för att ta sig hem då han hade gett sitt bästa kvällen innan och Fille fick jag inte sällskap av, för när jag träffade honom skulle han toffla! Man trodde inte den dagen skulle komma... Jag och Samir gick iaf in via vip-kön på Cardan och efter att ha betalt entrén stannade jag envist där en halvtimme fastän det inte var speciellt bra. Sedan mötte jag upp Simon utanför Tempel, men jag ville inte betala ännu ett inträde så jag smet helt enkelt in med ett gäng fruntimmer och visade upp min icke-existerande stämpel. Funkar tydligen om man är snygg, fick jag höra.

Det blev ju till slut en riktigt rolig och händelserik natt ända fram tills ögonlocken slöts på en madrass hos Simon. Tur det inte var speciellt högljutt i rummet intill, då hade man kanske inte kunnat somna...

Jebemti, va långt inlägg det blev. Men det är Jockes fel egenkligen. Peace out bitches!