Dag 120 - Snorcyklisten

Igår kände jag mig lite småsjuk. Jag var riktigt nära att gå hem från jobbet, men där var mycket att göra och jag ville inte lämna mina kollegor i sticket så jag kämpade på med hjälp av en pilla eller två. Det var jobbigt, men så hände någonting som räddade dagen.

Jag skulle köra runt en bil från baksidan av Bildeve till en parkering på andra sidan huset. På väg fram mot den lilla rondellen kom jag i normal hastighet och kollade trafiken som kom från vänster. Jag såg en cyklist som var på väg igenom rondellen och saktade därför in så att han skulle hinna passera utan att jag skulle behöva stanna helt. Men cyklisten, en man 40-50 år, kollade på mig och fick av någon anledning för sig att jag bara skulle fortsätta köra och mangla ner honom. Så han tvärbromsade mitt framför mig, som om det skulle hjälpt om jag nu inte hade sett honom, vilket gjorde att jag fick bromsa in nästan helt. Och han glodde argt på mig. Sen körde han vääldigt sakta ut från rondellen och in på samma gata som jag skulle på. Jag väntade tills han kommit förbi mig helt och skulle sen köra runt och förbi till vänster om honom, men var än en gång tvungen att bromsa, för cyklisten skulle förstås vända sig om på cykeln och glo lite mer på mig, vilket gjorde att han vinglade till ut i vägen. Jäkla tur att jag höll ordentligt avstånd och var beredd på det.

Men cyklisten var rasande på mig och skrek någonting som jag inte hörde riktigt. Sen när jag svängde in mot parkeringen såg jag att han cyklade efter mig. Jag tänkte "det här ska bli väldigt intressant" så jag stannade och väntade in honom och när han stannade vid sidan om mig öppnade jag dörren och lät odjuret tala.

Det var fan ingen vacker syn jag möttes av. Förutom att han var ful så hade han snor i halva ansiktet. När han pratade hängde det snor från överläppen. Snorcyklisten kallar jag honom för nu. Han försökte skälla ut mig ordentligt, men jag hade svar på allt han sa så snart visste han inte vad han skulle säga. Hans poäng var att han trodde att jag skulle köra på honom, men jag hade kört säkert så jag tog inte åt mig ett dugg. Och om han är så jävla lättskrämd så kan han ju alltid börja använda HJÄLM och köra på den två meter breda CYKELBANAN som finns vid sidan om vägen. Debelog. Och om han tror att någon ska köra på honom kanske han inte ska STANNA MITT IVÄGEN...