Jag har så otroligt mycket glädje i kroppen nu. Roliga saker händer hela tiden och jag har inte tråkigt en sekund. Fotbollen rullar på. Vi har gjort bra resultat den senaste tiden och jag tror nog att det snart är dags för mig att hitta formen också. Nu fick jag visserligen en liten sträckning förra matchen så jag får väl bli frisk först, men sen jävlar i det!!
När jag inte spelar fotboll har jag också roligt. Här i Varberg fördriver jag mycket tid med kompisar, vilket innebär kortspel, film, mat, gym, spa, fotbollstittande och annat trevligt. Nu har jag och Thommie dessutom lite jobb på g och det ska vi på möte om imorgon. Som det är nu har jag ändå tid att göra saker på egen hand. Jag bloggar ju för Bois räkning på hn.se och har dessutom skrivit lite till Bois nya hemsida, boisfc.nu. Har nog ett par andra skrivuppdrag på gång också vilket är kul. Sen har jag ju denna bloggen också som dock har blivit lite bortglömd på senaste tiden.
Det är ju mycket träningar och matcher nuförtiden så jag kan inte hälsa på hemma i Skåne lika ofta. Så när jag väl är där har jag alltid fullt upp och försöker hinna träffa så många familjemedlemmar och kompisar som möjligt. Nu i lördags var jag ute och festade lite med Siiimooon och Rehn. Kul som alltid även om Cardan inte var så bra denna gången. Dagen efter insåg jag med glädje att det var HIF-match på Olympia och dissade därmed slutstriden i Premier League. Inget svårt val egenkligen, även om det såklart hade varit roligt att följa den spektakulära upplösningen. Det var ju så länge sen jag var på Olympia och det var helt underbart att vara tillbaka.
Jag stod med det vanliga gänget på södra stå. Julius var tyvärr upptagen med skönsång, men Juliana, Ronney och Jimmy var på plats. Vi fick se HIF ta en skön seger, 3-2, mot ett Häcken som imponerat i år. HIF var lite passiva vid baklängesmålen, slarviga i passningsspelet för ofta och hade inte den rätta tryggheten - men de kämpade bra, anföll friskt och bjöd på underhållning. Häckens mittbackar sprang bort sig totalt vid HIFs tre mål plus några gånger till och såg riktigt svajiga ut. Det blev liksom helt öppet i mitten, med en lucka på typ 20 meter. Fruktansvärt försvarsspel och ser man repriserna kan man bara skratta åt det. HIF tackade för utrymmet och vi fick jubla på läktaren.
Vi åkte sedan ut till Rydebäck och åt pizza. Jag hade glömt hur jävla goda pizzor de har där nere och jag njöt till sista tuggan. För min del var det ett firande av vår seger mot Degerfors, HIFs vinst och Arsenals säkrande av tredjeplatsen i PL före Tottenham. Därefter åkte jag in till min käre mor där jag sov som en stock hela natten. Nu har jag återvänt till Varberg där jag snart ska kolla upp min skada och sen ska träna så gott jag kan. Mitt härliga liv fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar