Jaha då har det gått en vecka sedan mitt senaste inlägg. Verkar som att min inspiration inte riktigt är på topp. Vad har då hänt senaste veckan? Egenkligen inte speciellt mycket, om jag ska vara ärlig. Inte något ovanligt i alla fall. Det har varit samma gamla visa. Inte för att det är något tråkigt med det - jag har haft jävligt roligt.
Det som har varit mindre kul är förkylningen jag går runt med. Den vill fa-an inte släppa och den hindrar mig från att träna. Jag vill så helvetes gärna träna för fullt igen så det är frustrerande att jag vaknar varenda jävla morgon utan att det känns bättre. I början försökte jag ändå träna så gott jag kunde, men till slut blev det bara värre så nu avstår jag helt tills jag känner mig frisk igen.
Nu missade jag vår första träningsmatch i helgen. Vi mötte nyblivna division 1-laget Gauthiod och det blev en lätt start på träningsmatchandet. Seger blev det, med 5-1, och det var tydlig klasskillnad. Kunde faktiskt blivit större siffror och det känns dessutom lite onödigt att vi slog av på takten så pass mycket på slutet så att de fick kontra in ett mål också. Men jag antar att vi får vara nöjda med både spel och resultat. Vi förde matchen hela tiden och skapade många chanser även om det såklart finns massor med grejer att förbättra. Det lär bli mer intressant på söndag när vi möter Öster.
På onsdag är det tänkt att jag ska flytta in i min nya lägenhet. Jag har visserligen dålig koll på om de har blivit klara med den än, men de har ju sagt att den skulle bli klar till den 1 februari så det räknar jag med. Då har jag tänkt ägna hela dagen åt att köpa och samla ihop möbler som finns lite varstans och köra upp dem till Varberg i en skåpbil från Hertz. Det är redan flera vänliga själar som har bidragit med möbler till mig, men om det är någon mer som har något som ligger och skräpar så hör av er.
Jag ser väldigt mycket fram emot att få en egen lya - min första alldeles egna lägenhet. Och det är jag som bestämmer precis hur där ska se ut! Sen blir det väl inflyttningsfest också så småningom...
måndag 30 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Dag 152 - Fredag
Jag är lite seg med bloggandet nuförtiden. Vet inte vad det beror på. Jag började skriva i fredags men blev inte färdig och nu blir det alltså ett fredagsinlägg på en måndag.
Jag gillar fredagar mycket för att de har en så positiv effekt på folk. Många avslutar en tuff arbetsvecka på fredagen och utstrålar glädje. Det syns inte minst på facebook där det dyker upp en massa lyckliga statusar. Det ska bli ledigt, det ska bli mys, det ska bli fest. Nu har jag ju inte ett vanligt jobb så fredagarna är inte riktigt lika speciella för mig. Fast jag har världens bästa jobb och mycket ledighet ändå så det gör ju inte mig något. Jag har dessutom lätt att glädjas med andra.
I fredags kunde jag inte träna för jag var kraftigt förkyld även om jag blivit av med febern. Så jag gick hem till lägenheten i Varberg och hade några timmar att underhålla mig själv innan läggdags. Nu är det ju så att jag inte har TV eller dator där så jag försöker hela tiden komma på roliga grejer att hitta på. Jag har börjat läsa en del. Fick ju Zlatan-boken i julklapp så den har jag börjat på. Har börjat på en annan bok också som ska ge mig mentala superkrafter. Har inte kommit så långt i den, men den verkar synnerligen intressant.
Men jag hade nu släpat med min gitarr upp till Varberg. Den har ju tyvärr stått oanvänd ett bra tag, så den var ostämd och jag kan inte stämma utan stämmaren. Men då hörde jag en stämma i mitt huvud som sa "använd mobilen!" Det ska jag göra, tänkte jag bestämt och hittade en stämmare i appstore. Med hjälp av den stämde jag gitarren så den lät som den skulle. Jag hittade ett par andra smarta appar också som kunde lära mig spela. Kvällen var räddad och jag satt med min gitarr och plinkade tills jag fick ont i fingrarna. Jag har verkligen fått tillbaka suget att spela nu så när jag har tid över i Varberg igen så vet jag exakt vad jag ska göra!
Förhoppningsvis lär jag mig till slut att spela ordentligt och då kan jag väl bjuda på en melodi eller två...
Jag gillar fredagar mycket för att de har en så positiv effekt på folk. Många avslutar en tuff arbetsvecka på fredagen och utstrålar glädje. Det syns inte minst på facebook där det dyker upp en massa lyckliga statusar. Det ska bli ledigt, det ska bli mys, det ska bli fest. Nu har jag ju inte ett vanligt jobb så fredagarna är inte riktigt lika speciella för mig. Fast jag har världens bästa jobb och mycket ledighet ändå så det gör ju inte mig något. Jag har dessutom lätt att glädjas med andra.
I fredags kunde jag inte träna för jag var kraftigt förkyld även om jag blivit av med febern. Så jag gick hem till lägenheten i Varberg och hade några timmar att underhålla mig själv innan läggdags. Nu är det ju så att jag inte har TV eller dator där så jag försöker hela tiden komma på roliga grejer att hitta på. Jag har börjat läsa en del. Fick ju Zlatan-boken i julklapp så den har jag börjat på. Har börjat på en annan bok också som ska ge mig mentala superkrafter. Har inte kommit så långt i den, men den verkar synnerligen intressant.
Men jag hade nu släpat med min gitarr upp till Varberg. Den har ju tyvärr stått oanvänd ett bra tag, så den var ostämd och jag kan inte stämma utan stämmaren. Men då hörde jag en stämma i mitt huvud som sa "använd mobilen!" Det ska jag göra, tänkte jag bestämt och hittade en stämmare i appstore. Med hjälp av den stämde jag gitarren så den lät som den skulle. Jag hittade ett par andra smarta appar också som kunde lära mig spela. Kvällen var räddad och jag satt med min gitarr och plinkade tills jag fick ont i fingrarna. Jag har verkligen fått tillbaka suget att spela nu så när jag har tid över i Varberg igen så vet jag exakt vad jag ska göra!
Förhoppningsvis lär jag mig till slut att spela ordentligt och då kan jag väl bjuda på en melodi eller två...
torsdag 19 januari 2012
Dag 151 - Abidabidal
Igår var det dags för ännu ett möte mellan de spanska storheterna. Real Madrid tog emot Barcelona i spanska hufvudstaden och det slutade inte helt oväntat med Barca-seger. Nu hade det ju varit lätt för mig som gillar Barca och ogillar Real att skriva en massa kaxiga och hånfulla saker, men jag tror jag avstår från det. Jag ska istället göra en liten, hyfsat diplomatisk, analys av matchen - för jag vill ju inte provocera.
Real gjorde ju 1-0 tidigt i matchen och många, inklusive TV4 Sports kommentator, hyllade Mourinhos genialiska strategi. Okej, det var säkerligen ett väldigt medvetet val att låta Ronaldo fiska efter kontringar på Dani Alves kant, men om det är ett genidrag eller en ren självklarhet låter jag vara osagt. Däremot kan jag konstatera att det var en målvaktstavla att släppa in det skottet. Men ni som vill hylla Ronaldos prestation istället, gör det.
Nu var ju såklart Real nöjda och gick ner i försvarsställning. Det får man göra. Gör man det på rätt sätt kan det rentav betraktas som smart, speciellt mot Barca som man helst inte ska ge för stora ytor. Men jag tycker inte att Real gjorde det riktigt bra. Barca fick ett lite för stort övertag och Real misslyckades alltsomoftast totalt med sina omställningar. Men Barca var lite oskärpta i avgörande lägen, plus att de hade lite oflyt, så 1-0 stod sig halvleken ut.
Inget av lagen ändrade något inför andra halvlek. Barca fortsatte sin vanliga stil och litade på att chanserna skulle komma och Real fortsatte försvara sin ledning. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att Real kändes så ofarliga. De borde vara ett större hot när de vinner boll, men någonting saknades, kanske en kreativ mittfältare? Barca kunde vinna tillbaka bollen snabbt och lätt nästan hela tiden och fick därmed ett ofantligt bollinnehav på 73%. Jo, jag vet, Real behöver inte ha mest boll för att vinna, men en av följderna blev att Barca fick många hörnor - och på en hörna blev det mål. Puyol!!
En annan konsekvens av att man knappt får låna bollen är att man lätt blir frustrerad. Nu är ju Pepe lite av ett psykfall redan från början, och nu började det rinna över för honom. Utan att ta till stora ord kan vi väl tillsammans konstatera att Real bör vara glada att de slapp avsluta matchen med tio man. Men Barca behövde inte ett numerärt överläge för att vinna. Messi, som gjorde en i övrigt rätt slätstruken insats, fick för mycket tid och hittade med en delikat framspelning framstormande Abidal som mycket behärskat rullade bollen i mål. Det var ett mål som visade på en hel del brister i Reals försvar och som får mig att undra om Real verkligen lämpar sig för Mourinhos klassiska köttmurstaktik.
Nu spelade Barca av matchen utan några större bekymmer och har ett ypperligt fint utgångsläge inför returen. Nu ska jag inte säga att Real inte skapade någonting alls i andra halvlek, för det gjorde de ju. De skapade en chans, och jag vet att en chans kan räcka. Men nackdelen med att bara skapa en chans är att om man missar den så har man inga fler...och det var precis det som hände. Så Barcelona vann. Igen. Och jag säger inte att Mourinhos taktik var fel. Men om nu Real är ungefär likvärdiga med Barca, vilket ligatabellen antyder, varför har då Mourinho så förbannat svårt att leda sitt lag till seger mot ärkerivalen? Han kan väl inte ha otur varenda jävla match??
Jag läste någonstans att detta var Abidals blott fjärde mål i proffskarriären. Abidabidal!!!
Real gjorde ju 1-0 tidigt i matchen och många, inklusive TV4 Sports kommentator, hyllade Mourinhos genialiska strategi. Okej, det var säkerligen ett väldigt medvetet val att låta Ronaldo fiska efter kontringar på Dani Alves kant, men om det är ett genidrag eller en ren självklarhet låter jag vara osagt. Däremot kan jag konstatera att det var en målvaktstavla att släppa in det skottet. Men ni som vill hylla Ronaldos prestation istället, gör det.
Nu var ju såklart Real nöjda och gick ner i försvarsställning. Det får man göra. Gör man det på rätt sätt kan det rentav betraktas som smart, speciellt mot Barca som man helst inte ska ge för stora ytor. Men jag tycker inte att Real gjorde det riktigt bra. Barca fick ett lite för stort övertag och Real misslyckades alltsomoftast totalt med sina omställningar. Men Barca var lite oskärpta i avgörande lägen, plus att de hade lite oflyt, så 1-0 stod sig halvleken ut.
Inget av lagen ändrade något inför andra halvlek. Barca fortsatte sin vanliga stil och litade på att chanserna skulle komma och Real fortsatte försvara sin ledning. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att Real kändes så ofarliga. De borde vara ett större hot när de vinner boll, men någonting saknades, kanske en kreativ mittfältare? Barca kunde vinna tillbaka bollen snabbt och lätt nästan hela tiden och fick därmed ett ofantligt bollinnehav på 73%. Jo, jag vet, Real behöver inte ha mest boll för att vinna, men en av följderna blev att Barca fick många hörnor - och på en hörna blev det mål. Puyol!!
En annan konsekvens av att man knappt får låna bollen är att man lätt blir frustrerad. Nu är ju Pepe lite av ett psykfall redan från början, och nu började det rinna över för honom. Utan att ta till stora ord kan vi väl tillsammans konstatera att Real bör vara glada att de slapp avsluta matchen med tio man. Men Barca behövde inte ett numerärt överläge för att vinna. Messi, som gjorde en i övrigt rätt slätstruken insats, fick för mycket tid och hittade med en delikat framspelning framstormande Abidal som mycket behärskat rullade bollen i mål. Det var ett mål som visade på en hel del brister i Reals försvar och som får mig att undra om Real verkligen lämpar sig för Mourinhos klassiska köttmurstaktik.
Nu spelade Barca av matchen utan några större bekymmer och har ett ypperligt fint utgångsläge inför returen. Nu ska jag inte säga att Real inte skapade någonting alls i andra halvlek, för det gjorde de ju. De skapade en chans, och jag vet att en chans kan räcka. Men nackdelen med att bara skapa en chans är att om man missar den så har man inga fler...och det var precis det som hände. Så Barcelona vann. Igen. Och jag säger inte att Mourinhos taktik var fel. Men om nu Real är ungefär likvärdiga med Barca, vilket ligatabellen antyder, varför har då Mourinho så förbannat svårt att leda sitt lag till seger mot ärkerivalen? Han kan väl inte ha otur varenda jävla match??
Jag läste någonstans att detta var Abidals blott fjärde mål i proffskarriären. Abidabidal!!!
lördag 14 januari 2012
Dag 150 - En god läsk
Som de flesta som känner mig vet så har jag en viss kärlek till läsk i allmänhet och till Coca Cola i synnerhet. Just mitt förhållande till Coca har av vissa beskrivits som en besatthet, men riktigt så långt vill jag inte sträcka mig. Det måste ju inte alltid vara Coca, andra favoriter är Champis och Kalle Sprätt. Sedan jag tog steget från Höganäs BK till Varbergs Bois har jag stiftat närmare bekantskap med en apelsinläsk som kanske inte riktigt har samma stjärnstatus som Fanta och Zingo - men det betyder inte att den smakar sämre. Snarare tvärtom, vill jag säga.
Det är Loranga jag pratar om. Den finns alltid i kylen i omklädningsrummet och när jag första gången stod där och insåg att Cuba Cola var det andra alternativet så blev valet ganska lätt. Nu har jag insett att jag typ alltid hade valt Loranga även om där hade funnits tungviktsalternativ som Sprite, Fanta och Zingo. Jag har alltså funnit ännu en favorit. Nu står jag dock inför ett svårt val - ska jag börja köpa Loranga privat också och använda som måltids- och festdryck, eller ska jag låta Loranga vara associerat med den där härliga känslan när man sätter sig ner efter ett tufft träningspass och låter törsten släckas? Ett väldigt svårt val...
När jag festar har läsken en väldigt viktig uppgift. Det är den som ska få mig full. Eftersom jag inte dricker mig full på alkohol så litar jag på att läsken kan få mig i den sinnesstämning jag behöver för att kunna släppa loss och ha riktigt roligt. Oftast blir det ju Coca som får dra det tunga lasset, men det klarar denna gudadryck galant. En Cocafylla är inte att leka med! Förra helgen var inget undantag. Tack vare Cocan, med viss hjälp av lite Sprite, fick jag till en präktig jävla läskfylla och innan jag visste ordet av det så dansade jag på bordet på Utposten! Det var en väldigt speciell kväll när jag och min Skärgårdskamrat var på Utposten från elva ända till de stängde klockan två. Anmärkningsvärt med tanke på att vi bara brukar använda Utposten som ett mellanlandningsställe. Men vi hade så jäkla kul med folket vi träffade där och musiken var precis i vår smak, så varför skulle vi då gå därifrån?
Till slut blev vi ju tvungna och då tappade vi flytet. Skärgården, som ännu en gång hade fyllt våra hjärtan, försvann och vi kom inte ens in på Cardinal. Vakten hade en fis på tvären eller nåt för han sa att Jocke var för full - det var han inte. Väldigt märkligt, men det är bara dumt att tjafsa med en sån idiot, så vi drog vidare. Vi hade ganska kul, men vi var inte nöjda med det, så vi gick och sökte efter en sista glädjekick, en sista sjuk händelse så vi kunde åka hem med humöret på topp. Vi var på Knutan och började så sakta tappa hoppet - då hände det!
In på Knutan kom ett gäng ungdomar. Jag såg en kille i gänget och sa helt spontant "han är säkert från Bjuv." Jocke reagerade direkt och sa att han hade tänkt exakt samma sak så vi bestämde oss för att gå och fråga. Självklart hade vi rätt. Så då kom vår följdfråga: "Känner du Vasken?" Varför vi använder smeknamnet Vasken istället för HBK-legendens riktiga namn, det vet jag inte. Lite dumt kanske eftersom det endast är i HBK-kretsar han kallas Vasken. Men svaret vi fick chockade oss. "Ja det är min bror." Sen skrattade han det där lustiga skrattet som han uppenbarligen har lärt sig av sin bror. Vi kunde fan knappt tro det var sant. Vi har aldrig träffat människan förr, men vårt undermedvetna såg likheten och fick oss att tänka på Bjuv. Vi tog ett foto med legendens brorsa och begav oss sedan hem nöjda som in i helvete. Vi bad om en sista sjuk händelse och vi fick den!
Det är Loranga jag pratar om. Den finns alltid i kylen i omklädningsrummet och när jag första gången stod där och insåg att Cuba Cola var det andra alternativet så blev valet ganska lätt. Nu har jag insett att jag typ alltid hade valt Loranga även om där hade funnits tungviktsalternativ som Sprite, Fanta och Zingo. Jag har alltså funnit ännu en favorit. Nu står jag dock inför ett svårt val - ska jag börja köpa Loranga privat också och använda som måltids- och festdryck, eller ska jag låta Loranga vara associerat med den där härliga känslan när man sätter sig ner efter ett tufft träningspass och låter törsten släckas? Ett väldigt svårt val...
När jag festar har läsken en väldigt viktig uppgift. Det är den som ska få mig full. Eftersom jag inte dricker mig full på alkohol så litar jag på att läsken kan få mig i den sinnesstämning jag behöver för att kunna släppa loss och ha riktigt roligt. Oftast blir det ju Coca som får dra det tunga lasset, men det klarar denna gudadryck galant. En Cocafylla är inte att leka med! Förra helgen var inget undantag. Tack vare Cocan, med viss hjälp av lite Sprite, fick jag till en präktig jävla läskfylla och innan jag visste ordet av det så dansade jag på bordet på Utposten! Det var en väldigt speciell kväll när jag och min Skärgårdskamrat var på Utposten från elva ända till de stängde klockan två. Anmärkningsvärt med tanke på att vi bara brukar använda Utposten som ett mellanlandningsställe. Men vi hade så jäkla kul med folket vi träffade där och musiken var precis i vår smak, så varför skulle vi då gå därifrån?
Till slut blev vi ju tvungna och då tappade vi flytet. Skärgården, som ännu en gång hade fyllt våra hjärtan, försvann och vi kom inte ens in på Cardinal. Vakten hade en fis på tvären eller nåt för han sa att Jocke var för full - det var han inte. Väldigt märkligt, men det är bara dumt att tjafsa med en sån idiot, så vi drog vidare. Vi hade ganska kul, men vi var inte nöjda med det, så vi gick och sökte efter en sista glädjekick, en sista sjuk händelse så vi kunde åka hem med humöret på topp. Vi var på Knutan och började så sakta tappa hoppet - då hände det!
In på Knutan kom ett gäng ungdomar. Jag såg en kille i gänget och sa helt spontant "han är säkert från Bjuv." Jocke reagerade direkt och sa att han hade tänkt exakt samma sak så vi bestämde oss för att gå och fråga. Självklart hade vi rätt. Så då kom vår följdfråga: "Känner du Vasken?" Varför vi använder smeknamnet Vasken istället för HBK-legendens riktiga namn, det vet jag inte. Lite dumt kanske eftersom det endast är i HBK-kretsar han kallas Vasken. Men svaret vi fick chockade oss. "Ja det är min bror." Sen skrattade han det där lustiga skrattet som han uppenbarligen har lärt sig av sin bror. Vi kunde fan knappt tro det var sant. Vi har aldrig träffat människan förr, men vårt undermedvetna såg likheten och fick oss att tänka på Bjuv. Vi tog ett foto med legendens brorsa och begav oss sedan hem nöjda som in i helvete. Vi bad om en sista sjuk händelse och vi fick den!
onsdag 11 januari 2012
Dag 149 - The return of the king
Som jag kämpade i måndags. Kämpade, kämpade och kämpade ännu mer. Ja, du hade väl fyspass då, tänker ni...men det är inte det jag syftar på i det här fallet. Nej, grejen var ju att en sann legendar åter skulle beträda Emirates gröna matta - i rätt matchdress dessutom. Thierry Henry satt på bänken i Arsenals FA-cupmatch mot Leeds och förväntades göra comeback. Så vad kämpade jag med?
Jo, jag ville förstås se matchen. Och där satt jag i lägenheten i Varberg med varken rätt kanal på TVn eller en internetuppkoppling på datorn. Så jag fick alltså dela iPhonens 3G-anslutning (som inte har speciellt bra täckning just där) med datorn och därifrån försöka hitta en stream. Inte svårt att hitta en stream - otroligt svårt att hitta en stream som fungerade, inte hackade pga den dåliga anslutningen och dessutom ändå var i så pass bra upplösning att man kunde se bollen.
I en halvtimme kämpade jag. Men jag lyckades till slut - och det tackar jag högre makter för. Hela andra halvlek fick jag se. Arsenal dominerade såklart, men det såg ut att saknas något liksom. En målgörare kanske? Kanske. En sådan fanns ju på bänken. Eller? Klockan tickade upp mot 68 minuter när han gjorde storslagen entré. Publiken stod upp och hyllade Henry som såg extremt taggad ut. Avblåst för offside - någon slog passningen för sent. Enkelt tillbakaspel - publiken jublade.
Henry hade varit på planen i tio minuter när ett stycke magi bländade våra hjärtan. Song fick bollen på offensiv planhalva, tog beslutsamt några steg framåt och ville skapa något. Precis när man trodde att han skulle tvingas vända tillbaka såg han luckan. Passningen var perfekt både i riktning och i kraft, bollen skar genom Leeds backlinje som en laserstråle hade skurit genom Bond om bara Goldfingers medhjälpare hade spänt fast honom ordentligt och, viktigast av allt, den gick till rätt medspelare.
Henry hade befunnit sig långt ner på vänsterkanten vid ett inkast och lunkade tillbaka snett inåt i planen. Han var offside när Song fick bollen men tog några smygande lätta steg upp på rätt sida, sträckte ut armarna som tecken på att han var spelbar och löpte i exakt rätt ögonblick. Han fick bollen bakom backlinjen i luckan mellan ytterback och mittback, tog emot den och lade den till rätta med en och samma touch och smekte sedan in den i bortre burgaveln med en klassisk Henry-knorr. Priceless.
Jublet visste inga gränser, inte för Henry, inte för publiken, inte för mig. Två timmars fyspass var som bortblåst ur kroppen och jag ville för en stund bara ut och sparka på en bolljävel. Hur fan kunde detta hända? Helt plötsligt var han tillbaka och det var som att han aldrig lämnat. Flashbacks från hans storhetstid blixtrade till framför mina ögon. Jag vet att han inte är samma spelare som han var och det är dumt att förvänta sig att han ska prestera lika bra som förr. Men för den kvällen var han det. Exakt samma. It's a kind of magic.
Jo, jag ville förstås se matchen. Och där satt jag i lägenheten i Varberg med varken rätt kanal på TVn eller en internetuppkoppling på datorn. Så jag fick alltså dela iPhonens 3G-anslutning (som inte har speciellt bra täckning just där) med datorn och därifrån försöka hitta en stream. Inte svårt att hitta en stream - otroligt svårt att hitta en stream som fungerade, inte hackade pga den dåliga anslutningen och dessutom ändå var i så pass bra upplösning att man kunde se bollen.
I en halvtimme kämpade jag. Men jag lyckades till slut - och det tackar jag högre makter för. Hela andra halvlek fick jag se. Arsenal dominerade såklart, men det såg ut att saknas något liksom. En målgörare kanske? Kanske. En sådan fanns ju på bänken. Eller? Klockan tickade upp mot 68 minuter när han gjorde storslagen entré. Publiken stod upp och hyllade Henry som såg extremt taggad ut. Avblåst för offside - någon slog passningen för sent. Enkelt tillbakaspel - publiken jublade.
Henry hade varit på planen i tio minuter när ett stycke magi bländade våra hjärtan. Song fick bollen på offensiv planhalva, tog beslutsamt några steg framåt och ville skapa något. Precis när man trodde att han skulle tvingas vända tillbaka såg han luckan. Passningen var perfekt både i riktning och i kraft, bollen skar genom Leeds backlinje som en laserstråle hade skurit genom Bond om bara Goldfingers medhjälpare hade spänt fast honom ordentligt och, viktigast av allt, den gick till rätt medspelare.
Henry hade befunnit sig långt ner på vänsterkanten vid ett inkast och lunkade tillbaka snett inåt i planen. Han var offside när Song fick bollen men tog några smygande lätta steg upp på rätt sida, sträckte ut armarna som tecken på att han var spelbar och löpte i exakt rätt ögonblick. Han fick bollen bakom backlinjen i luckan mellan ytterback och mittback, tog emot den och lade den till rätta med en och samma touch och smekte sedan in den i bortre burgaveln med en klassisk Henry-knorr. Priceless.
Jublet visste inga gränser, inte för Henry, inte för publiken, inte för mig. Två timmars fyspass var som bortblåst ur kroppen och jag ville för en stund bara ut och sparka på en bolljävel. Hur fan kunde detta hända? Helt plötsligt var han tillbaka och det var som att han aldrig lämnat. Flashbacks från hans storhetstid blixtrade till framför mina ögon. Jag vet att han inte är samma spelare som han var och det är dumt att förvänta sig att han ska prestera lika bra som förr. Men för den kvällen var han det. Exakt samma. It's a kind of magic.
fredag 6 januari 2012
Dag 148 - Premiären
Jag vaknade med en sådan underbar känsla i morse. Den stora dagen var kommen. Jocke var också på bästa humör. Vi hade sett JVM-finalen som ju faktiskt blev lagom spännande, men hallå...0-0.. I hockey. Underbart gött när det avgörande målet kom, dock, och det var faktiskt helt rättvist även om man kanske inte ska stirra sig blind på skottstatistiken. Matchen varade ju nästan till fem så vi vaknade inte förrän elva typ. Men vi blev snabbt pigga - för vi visste vad som väntade.
Vi började spela filmmusiken direkt och taggade rejält. Sedan satte vi oss i bilen och körde upp till Ängelholm. Det blev "frukost" på BK innan vi tog oss till Red Mill. Popcorn är givet när man är på bio även om filmen går kvart över ett. Jag valde noga ut ett par 3D-glasögon som var riktigt fina, utan repor eller liknande, för ingenting skulle få förstöra detta mästerverk. Efter några trailers var det dags. Tiden var inne.
Jag och Jocke försvann in i denna fantastiskt underbara film - ingenting annat existerade. Den var lika ofattbart magisk som den alltid har varit - men nu ännu snyggare. Inte bara för att det var 3D. De fantastiskt vackra animationerna var skarpare än någonsin och det märks att filmskaparna verkligen gjort allt för att föra detta visuella mästerverk ett steg närmare perfektion. Det var verkligen en fantastisk filmupplevelse - så fantastisk att tiden bara forsade iväg. När slutet kom och Simba klev upp på sin tron, då blev ögonen fuktiga och rysningarna svepte över kroppen. Skärgårdiskt!!
Originalet kom 1994 och blev en stor succé. Jag kommer ihåg att jag såg den på bio och blev redan då frälst. Nu får alltså en annan generation chansen att uppleva det jag fick uppleva. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt tar den chansen. Jag hoppas också att alla förstår vad det är för film jag pratar om - det kan väl inte gå att missa...?
Vi började spela filmmusiken direkt och taggade rejält. Sedan satte vi oss i bilen och körde upp till Ängelholm. Det blev "frukost" på BK innan vi tog oss till Red Mill. Popcorn är givet när man är på bio även om filmen går kvart över ett. Jag valde noga ut ett par 3D-glasögon som var riktigt fina, utan repor eller liknande, för ingenting skulle få förstöra detta mästerverk. Efter några trailers var det dags. Tiden var inne.
Jag och Jocke försvann in i denna fantastiskt underbara film - ingenting annat existerade. Den var lika ofattbart magisk som den alltid har varit - men nu ännu snyggare. Inte bara för att det var 3D. De fantastiskt vackra animationerna var skarpare än någonsin och det märks att filmskaparna verkligen gjort allt för att föra detta visuella mästerverk ett steg närmare perfektion. Det var verkligen en fantastisk filmupplevelse - så fantastisk att tiden bara forsade iväg. När slutet kom och Simba klev upp på sin tron, då blev ögonen fuktiga och rysningarna svepte över kroppen. Skärgårdiskt!!
Originalet kom 1994 och blev en stor succé. Jag kommer ihåg att jag såg den på bio och blev redan då frälst. Nu får alltså en annan generation chansen att uppleva det jag fick uppleva. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt tar den chansen. Jag hoppas också att alla förstår vad det är för film jag pratar om - det kan väl inte gå att missa...?
torsdag 5 januari 2012
147 - Nu har vi börjat
Jag tänker inte göra någon stor grej av årets första inlägg. Det enda som egenkligen är roligt med nyår är själva festen (och den ska jag nog berätta om någon gång snart). Livet fortsätter ju som vanligt sedan. Men nu är det ju en del som förändras, åtminstone för mig. I måndags drog försäsongen igång med en lätt fotbollsträning på konstgräs. Igår fortsatte den med ett inte så lätt fyspass i en liten hall som mer påminde om en danspaviljong. Allt detta, såklart, i Varberg, som jag nu får betrakta som min nya hemstad.
Jag bor fram till den 1 februari i samma lägenhet jag bott i tidigare när jag övernattat i Varberg. När jag kom dit i måndags möttes jag av skit. Jag väljer att inte beskriva det mer - skit duger väl. Så jag har städat en hel del nu de senaste dagarna. Ska ändå bo där nästan en månad så då får man ju se till att man ska kunna trivas. Därefter ska jag flytta till en annan lägenhet, en tvåa, men den har jag inte sett än. Tydligen håller de just nu på att bygga upp köket från grunden och det låter ju inte helt fel. Bara de blir klara i tid. Ser i alla fall fram emot att bosätta mig lite fastare.
Igår var jag i Hbg och tittade på Nyårssaluten med Jocke. Simon och Bastu joinade oss sedan och snart även Munk. Det var väl inga direkta höjdarmatcher vi fick se, men det händer alltid några roliga saker och det görs alltid några snygga mål. Fjolårsvinnaren Bosna var segstartade mot lätt motstånd men kom igång rätt bra till slut utan att imponera jättemycket. Jag måste hylla Memen där för hans tre skitmål!
Imorgon drar jag till Varberg igen, men jag ska se om jag kanske hinner se kusse Alex spela HM-final. På kvällen väntar ett fotbollspass, men det skulle inte förvåna mig om det blir ett rätt jobbigt sådant. Man får ju trots allt vila upp sig över helgen. Helgen ja... På fredag är det äntligen dags - LEJONKUNGEN 3D!!! Sen på lördag ska jag på 20-årsfest så då blir det nog lite utgång också.
Men vi hörs. Ta det lugnt.
Skärgårdssökaren mot ett sanslöst fantastiskt 2012
Jag bor fram till den 1 februari i samma lägenhet jag bott i tidigare när jag övernattat i Varberg. När jag kom dit i måndags möttes jag av skit. Jag väljer att inte beskriva det mer - skit duger väl. Så jag har städat en hel del nu de senaste dagarna. Ska ändå bo där nästan en månad så då får man ju se till att man ska kunna trivas. Därefter ska jag flytta till en annan lägenhet, en tvåa, men den har jag inte sett än. Tydligen håller de just nu på att bygga upp köket från grunden och det låter ju inte helt fel. Bara de blir klara i tid. Ser i alla fall fram emot att bosätta mig lite fastare.
Igår var jag i Hbg och tittade på Nyårssaluten med Jocke. Simon och Bastu joinade oss sedan och snart även Munk. Det var väl inga direkta höjdarmatcher vi fick se, men det händer alltid några roliga saker och det görs alltid några snygga mål. Fjolårsvinnaren Bosna var segstartade mot lätt motstånd men kom igång rätt bra till slut utan att imponera jättemycket. Jag måste hylla Memen där för hans tre skitmål!
Imorgon drar jag till Varberg igen, men jag ska se om jag kanske hinner se kusse Alex spela HM-final. På kvällen väntar ett fotbollspass, men det skulle inte förvåna mig om det blir ett rätt jobbigt sådant. Man får ju trots allt vila upp sig över helgen. Helgen ja... På fredag är det äntligen dags - LEJONKUNGEN 3D!!! Sen på lördag ska jag på 20-årsfest så då blir det nog lite utgång också.
Men vi hörs. Ta det lugnt.
Skärgårdssökaren mot ett sanslöst fantastiskt 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)