Dag 112

Hej och välkomna till dag 1-1-2, lätt att slå! Det var ju tänkt att ni skulle få lite bilder från Skärgårdssökarnas pizzakväll redan igår, men jag är en busy man så det hanns inte med. Sorry. Jag vet att ni säkert är jättearga på mig nu bara för det. ;)

Det jag har märkt när jag jobbat lite i Alex och Jockes kök är avsaknaden av vissa fullkomligt livsviktiga köksredskap. I måndags hade vi ju behövt en stavmixer eller vanlig mixer, men det hade de ju inte. Jag har svårt att fatta det! Hur fan gör man då milkshake?!?? Och i onsdags, när pizzadegen skulle kavlas ut, då visade det sig att de inte ens har en vanlig jävla kavel! Så Jocke fick plocka fram en whiskeyflaska, helt enkelt. Nu gjorde jag det ju jävligt bra ändå, men det hade nog blivit bättre med en lite finare whiskey...

Den första pizzan lade vi Dolmio tomatsås, skinka, fläskfilé och ost på. Den blev helt fantastiskt god, speciellt när man bredde lite baconmarmelad på! Stor succé direkt alltså, och den baconmarmeladen kan nog passa till rätt många grejer. Skärgårdssökarna var i alla fall grymt nöjda! Men vi hade mer deg, så vi beslutade oss för att göra en experimentpizza också. Minst sagt ovanliga pålägg blev det, som ni ser nedan:

Kanske tycker vissa att vi är dumma i huvudet som lägger en massa godis och chips på en pizza. Men det skiter vi i. Provar man inte nya saker så går man miste om mycket här i livet. Nu kan jag dock erkänna att det kanske inte blev någon megasuccé. Ok, halvan med tomat, ost, skinka, grillchips och sourcream & italian cheese-chips var faktiskt god. Som en vanlig pizza med extra krisp. Men halvan med tomat, ost, M&Ms, Marabou Caribbean och Haribonappar blev ingen hit. Det visade sig att smälta nappar inte är alls gott. Riktigt räligt, faktiskt! Såhär såg slutresultatet ut:

En härlig Skärgårdsafton var det, utan tvekan, och vi hann även med att mobba de aspirerande idolerna lite. Sitta och håna folk på TVn - det e najs!

Dag 111

Jag kan bara gissa på att ni nu är väldigt nyfikna på hur baconmarmeladen smakade. Klockan är mycket och jag måste sova strax, men en liten minirecension kan ni väl få. Vi bredde alltså på baconmarmelad på en hemmabakad fläskfilépizza. Resultatet - it was beautiful!! Så jäkla gott det var! Här får ni en bild också:

Vi hade ännu en jäkla trevlig Skärgårdskväll och gjorde även en experimentpizza. Mer om den imorgon, så hang tight! :-)

Dag 110

Igår var det Skärgårdsträff på Domaregatan i Helsingborg. Skärgårdssökarna hade blivit inspirerade av Fredrik Backman och hans baconmarmelad, vilket resulterade i en liten inköpsrunda för att kunna tillverka denna läckra röra. Dessutom hade jag en rejäl bit oxfilé som behövde ätas upp och vips så hade vi en fantastisk kväll framför oss. Men först förberedde vi gottebordet...

Jag vet vad ni tänker, "det ver en nedrans massa Marabou Caribbean", men va fan ska man göra när denna begränsade upplaga är på väg att ta slut?! Jo, man köper så man har sisådär en 20 kakor. Sen är jag ju sån som gärna bjuder, så därför försvann ju några stycken innan dagen var slut. O helt plötsligt ångrar jag nästan att jag inte köpte fler... Men iaf, snart puttrade huvudingrediensen i stekpannan och knappt tre timmars tillagning hade dragit igång.

Snart var alla ingredienser nere i grytan. Speciellt stolt var Jocke över att han fick välja ur sitt utsökta förråd av rökiga Whiskeys. Han beslutade sig för att använda en 16-årig Lagavulin, som ni ser på bilden nedan:

När baconmarmeladen skulle stå och puttra i 2 1/2 timme så var där gott om tid att tillaga och äta lyxmiddagen. En rejäl bit oxfilé skivades upp, barbecuekryddade, räfflade potatisskivor sattes in i ugnen, en fet jävla bea var såklart given och till allt detta lite smörstekta champinjoner. Inte höll vi igen inte!

Vi fick också se ett bevis på att det är nya tider vi lever i. Rollfördelningen i hushållet har förändrats och numera är det männen som jobbar i köket - diskar, lagar mat, gör baconmarmelad etc... Och vad gör Jockes wifelumber Alex när hon väntar på maten?

Jo, såklart sitter hon och latar sig i soffan med datorn och en film igång samtidigt. Och om det är det kvinnor menar med att "göra två saker samtidigt", då tror jag faktiskt att könen ligger på ungefär samma nivå. Dock fick ju också herrarna vila senare när den underbara maten var uppslukad. Och man ser verkligen hur mätta och belåtna vi blev!

Sen var det ju så att Alex inte hade köpt nån mixer till köket, så jag fick helt enkelt ta hem röran till mamma när den var färdigkokt och mixa den där. Därför har vi inte smakat baconmarmeladen än. Den skulle ju dessutom kylas i kylskåp så därför beslutade vi att imorgon blir det premiär. Då kommer också bild på den färdiga produkten här på bloggen. Men jag kan redan nu avslöja, bara genom att lukta på dess rökiga arom, att baconmarmeladen kommer smaka fantastiskt gott!!

Dag 109

Tjenare för fan. Igår var en härlig dag på många sätt. Men det kändes tungt att lämna Ängelholm på morgonen. Jag är dock ändå glad att söndagen blev som den blev - jag ångrar inget. Nu blir det en...konstig månad. Får se hur det känns.

Idag spenderar jag kvällen med min Skärgårdskamrat. Baconmarmeladen står på spisen, aphjärnor har druckits, oxfilé har skänkt oss njutning och nu jäser vi i soffan. Bildbloggsinlägg från denna underbara måndagkväll kommer förhoppningsvis imorgon. Det får ni inte missa!

Oj, det gick inte så bra för Maikel nu...

God kväll

Dag 108

Så har äntligen fredagen kommit och som vanligt är den ytterst välkommen. På mitt jobb innebär fredag att man har massor att göra och hinna med. Det brukar faktiskt vara den tuffaste dagen på hela veckan. Men det står man ut med eftersom helgen väntar runt hörnet.

Jag känner att jag har lagom mycket att uträtta denna helg. Ikväll är det träning och sen ladda inför morgondagens match som gäller. För det är vinst som gäller, ingenting annat. Seriesegern ska vi ta! Förhoppningsvis får man anledning att fira på kvällen då när Skärgårdssökarna ska sammanträda igen. Hade såklart varit nice om fler hade hängt på, typ Simon och Munk kanske. Eller någon annan god vän. Oklart ännu om det blir någon discobil, men man kan ju alltid hoppas. :)

På söndag blir det bara en lugn dag med film och god mat med Jill. Ja, inte vilken film som helst... Vi har bestämt oss för att se LEJONKUNGEN!!!! Det var alldeles för länge sedan jag såg den. Har hört att den ska gå upp på bio igen, fast inte i Sverige tyvärr. De har nämligen gjort den i 3D-format nu. Hade varit synnerligen intressant att få uppleva. Men den vanliga är det ju inget fel på, så jag deppar inte. Ska bli härligt att ännu en gång få leva sig in i denna episka historia och sjunga med i de fantastiska sångerna. Visst, det kommer en period där i mitten när man sitter tårögd och känner sorgen. Men "han lever i dig nu" och snart har kungen hittat sin plats. Mmm, finns ingen bättre film...

Take care
Skärgårdssökaren

Dag 107

Det finns minnesvärda dagar och dagar man känner är helt meningslösa. Detta är en helt jävla meningslös dag. I alla fall så här långt. Jag har just nu väldigt svårt att vara mig själv. När jag är mig själv kan jag slå bort negativa tankar, se det från den ljusa sidan och göra mig själv glad. Jag kan skratta åt något som har gått åt helvete, bara för att gå vidare med ett leende på läpparna. Jag är en sann optimist som tror att bra saker händer om man förväntar sig att de ska hända. Det mår jag bra av. Det gör mig stark.

Men idag är jag inte mig själv. Leendet är borta. Jag tänker alldeles för mycket och gör alldeles för lite. Tankarna för mig till mitt sinnes dunkla platser och jag hittar inte ut igen. Jag vet för lite - om vad som har hänt, vad som kommer att hända och vad fan det är som pågår just nu. Kanske får jag några svar ikväll. Men jag vet ju inte ens vad jag vill.

Men vet ni vad? Jag väcker optimisten inom mig. Skakar om mig själv och ger mig en mental käftsmäll. Jag är Skärgårdssökaren och sökandet får aldrig upphöra! Jag är pappas grabb, mammas gosse och kakig brorsa. Jag är Kalle Sambuca, KC, Karl-Göran motlägg och Kalle bus. Jag älskar Coca Cola, Batido de coco, aphjärna, Marabou Caribbean och Aerobollar. Jag har en Skärgårdskamrat att tralla en Seguida med. Jag älskar mitt gamla fotbollsgäng och ser fram emot att fira triumfer med mitt nya. Livet är underbart även om tunga saker händer. Smärtan kommer finnas där, men jag är stark och bär den med ett leende mot nya tider.

Love
Skärgårdssökaren

Dag 106

Ojojoj, nu är man på banan igen. Det blev en riktigt tuff helg, men jag hade väldigt roligt. Ett stort tack till alla som varit med, vilket är rätt många personer. Det har verkligen hjälpt mig att fokusera på det som är roligt i mitt liv.

Jag sitter nu hemma och laddar inför kvällens match mot Norrby på Borås arena. Jag är så grymt sugen och jag har verkligen förberett mig så jag ska kunna maxa min prestation. Jag känner mig inte laddad till tusen, utan fem gånger MER laddad än så. För er som har problem med matten betyder det att jag är laddad till fem tusen. Nu är det bara att hoppas det går vägen.

Men det är en sak som jag grubblat på ett tag nu. Nåt som verkligen ger mig huvudbry. Det handlar om min älskade Simon. Jag förstår inte riktigt vad han tänkte. Jag förväntar mig mer av honom. Simon, hur fan kunde du tro att du skulle lyckas med REHN som wingman?!?!?!?

Dag 105

Saker i livet går inte alltid som man tänkt sig. Jag och Jill var ihop i mer än 3 år. 3 år, 2 månader och 2 dagar, för att vara exakt. Men igår tog det slut och jag finner att jag nu måste handskas med känslor jag aldrig känt förut. Den senaste tiden har jag kämpat med vårt förhållande, för jag har inte tyckt att vi har haft det så bra. Det har saknats något. Det är lätt att skylla på min flytt till Varberg, och visst, utan den så hade saker kanske sett annorlunda ut nu. Men hade vårt förhållande varit så starkt som man vill att det ska vara så hade vi nog kunnat reda ut det här. Men Jills känslor har försvagats och min frånvaro förvärrade situationen.

Igår tyckte jag det var dags för en konfrontation, eftersom jag inte kände någon kärlek längre. Det låter kanske skitlökigt, men så var det. Jag ville ju inte leva i ett kallt förhållande och man kan säga att jag hjälpte Jill att göra slut med mig. Men innerst inne ville jag inte att det skulle ta slut. Jag har fortfarande starka känslor för den tösen.

Igår fällde jag tre tårar; en för varje år vi varit tillsammans. Fler hade jag inte tid med då för jag kände att jag måste vara stark eftersom Jill behövde det. Men fler har kommit sedan dess och fler kommer att komma. Jag vill inte gömma mig för mina känslor utan hellre lära mig av dem. Detta är bland det tyngsta jag har varit med om. Men det är något de flesta människor får uppleva. Hur många träffar rätt direkt, liksom. Jag önskar att jag hade gjort det.

Men inte ser jag det som tre förlorade år. Jag hade varit en helt annan person om jag aldrig hade träffat Jill. Det tackar jag henne för väldigt mycket, för jag gillar personen jag är idag. Det är en stark person som kommer gå vidare med huvudet högt. Det är en person som har vunnit många vänner som i denna svåra tid visar sitt stöd. Det är en person som även tackar sina gamla vänner och familj för att de finns.

Jill, du har tagit mig på en resa som jag inte ångrar en sekund. Du har alltid en plats i mitt hjärta.

Dag 104

Nu är helgen snart slut. Den gick snabbt som vanligt, men det betyder ju att man har haft kul. Man hade dock velat att vissa grejer hade gått bättre. Typ matchen. Satfläsk vad irriterande att vi inte kunde vinna. Nu tappade vi serieledningen till Sylvia som nu har 14 raka vinster, tror jag. Känns som att deras svacka bör kkomma snart. Så tänker man positivt. Men det viktigaste är att vi börjar vinna.

För mig var matchen ändå ett steg i rätt riktning. Jag fick spela hela andra halvlek och gjorde hyfsat bra ifrån mig. Hade ett bra läge, men lyckade inte få bollen förbi målvakten. Tog mig förbi flera gånger på kanten också, men jag lyckades inte hitta mina lagkamrater, och det är just det jag nu allra mest vill bli bättre på. Jag är absolut inte nöjd!

Det blev iaf fest på kvällen med ett gott gäng hemma hos Munk OCH LINDA. Gamla lagkamrater med sina fruntimmer och sen kom Juliana också. Vi hade det riktigt roligt hela kvällen. Simon var såklart med Skärgårdssökarna och letade Josefinar. Vi hittade flera stycken! Uggling är numera nästan självklart, men det är baske mig svårt att hitta frivilliga. De flesta nöjer sig med att stå bakom kameran, tråkmånsar!

Nu vill jag rikta ett stort tack till den otroligt snälla och generösa Fredrik Schack Von Brockdorff! Du skall belönas, så är det bara!!

Dag 103

I söndags var jag på Tivoli. I Köpenhamn. Inget jävla fjortisdisco, alltså. Åkte dit direkt från Malmö, vilket jag på förhand tyckte var väldigt smart. Nu blev det ju lite jobbigare än planerat då resan inte riktigt gick som den skulle. Men innan jag satte mig på tåget hände det en rätt rolig grej.

Jag tog en stadsbuss i Malmö som tog mig till Triangeln. Där stannar ju tåget nuförtiden. Men tågstationen ligger inte precis exakt där jag hoppade av så jag började söka av området. Jag tog hjälp av gps:en och var snart på rätt väg. Men när jag rundade Hilton Hotel och gick förbi en parkerad buss var det någonting som fick mig att stanna upp. Stod det folk och väntade utanför hotellet? Var det en landslagslogga på bussen? Ja, det var det. Så jag stannade och väntade ett par minuter. Sen kom Elmander, skrev på någons autografblock och hoppade in i bussen. Han följdes av bl.a. Källström, Toivonen och Maestro. Sen kom svenska landslaget - Zlatan. Jag fick hålla mig för att inte säga nåt dumt. Tur då att Anders Svensson inte syntes till, för då vet jag inte om jag kunnat hålla mig. Tog ett par bilder och tyckte ändå att det var lite häftigt, mest för att det var så himla oplanerat.

Sen fortsatte jag mot tågstationen och kom lagom till ett tåg. Och på det tåget skulle jag sitta lääänge. För precis när vi kom över till Danmark, bara lite innan Kastrup, så körde tåget på en människa. Usch ja, inte alls nice, och tåget stannade såklart. Sen fick vi stå där i en dryg timme, för räddningstjänsten skulle komma och "städa upp" etc. Så jag blev lite sen till Tivoli, men väl där hade jag FANTASTISKT KUL. Familj och några släktingar var mitt sällskap, och vi är alla rutinerade Tivoli-rävar. Eller ja, jag vet inte om Johan är det, men han såg ut att trivas i alla fall. Och han lyckades vinna ett pris (när jag inte var med och tävlade...).

Synd bara att Amelie inte mådde riktigt bra :( Men jag vann ett samurajsvärd som jag beskyddade henne och de andra med. Ja, Johan vann också ett svärd (i tävling mot Kajsa..) men han var inte alls lika skicklig som jag. Det ser ett tränat öga direkt!

Fan va skoj det var, men nu när det är gjort så längtar man till Liseberg. Om nu Alex vill dit, hon verkar lite tveksam...

Dag 102

Så var det tisdag. Tråkigt efter storslaget underhållande helg, jag känner igen det där. Men denna helgen var nog ändå ovanligt magnifik. Den tar lätt plats på årets topplista. Det jag har svårt för att fatta är hur vi lyckas nosa upp så många märkliga händelser och intressanta personer. Jag funderar på om detta är den bästa tiden i mitt liv och undrar i så fall hur länge den kommer att fortsätta. En sak är säker, jag tar tillvara på varje sekund.

Så vad hände då? Ja, alltså det hände så mycket så jag får nog klippa bort en hel del. Efter matchen i Gbg tog jag mig hela vägen ner till Malmö för att fira min grymt gode vän Simon. Hans syster hade slängt ihop en härlig fest där jag och Jocke var hemliga gäster. Simon blev skitglad och det var ju precis vad vi hoppades på. Vi hade värsta partyt med fantastiskt bra stämning. Kanske lite för bra då vi fick besök av en väktare som mottagit en hel del klagomål. Men det löste sig.

Jag måste förstås rikta ett stort tack till värden Suanna som verkligen försåg oss med förutsättningarna för en enormt underhållande kväll. Sen att hon drog med oss till ett uteställe som inte riktigt var, för oss, passande, det gör inget. På festen fanns också en fransyska som hette nånting, men det var lättare att bara säga Lumiere. En trevlig tjej som inte alls hade grova armar, men man kan ju alltid låtsas...

Där var fler trevliga människor, men jag e så dålig på namn så de blir icke namngivna. Eller vänta, Emma hette en tjej. Så nu vet ni det helt i onödan. Ja, också Simons kompis Mirza som jag träffat en gång innan. Han lurade i en taxi-chaffis att jag var en världskänd DJ som spelar med DJ Tiësto. Chaffisen svarade med att han minsann hade lärt upp DJ Tiësto. Han kallade sig själv DJ Prince, ett namn som han tagit redan i början av 70-talet. Sen hade artisten Prince, enligt chaffisen, snott hans namn vilket resulterade i en stämning. Tyvärr vann ju inte DJ Prince...

Ack, om det inte bara var en av alla sjuka grejer vi fick höra. En överförfriskad göteborgare kom med andra lustigheter. Han var så full att han inte visste var han befann sig. Så sa han "vet ni vad jag ska bli när jag blir stor? En GPS. För då vet jag var jag e." Sen somnade han sittandes på ett trappsteg.

Ännu en gång, tack alla trevliga människor som gjort min helg. Kanske skriver jag imorgon om turen till Köpenhamn och Tivoli som var mitt söndagsnöje.

Auf wiederschnitzel!

Dag 101

Sitter på bussen mot götet där vi idag ska möta det gamla storlaget ÖIS. Jag njuter av att helgen är här. Jag har en natts härlig sömn bakom mig och det känns som att även denna helg kommer att bli fantastisk! Tänker dock inte gå in på detaljer om vad som ska hända. Istället ska jag berätta vad som hände igår.

Jag var uppe innan tuppen, som vanligt, och ännu en jobbdag låg framför mig. Jag hade en leverans tidigt på morgonen så jag förberedde bilen jag skulle leverera. Det var en Renault Grand Espace och det tog inte lång tid förrän jag insåg att det var en väldigt nice car. Det exemplaret jag fick äran att testa på hade sju säten. Två längst fram, tre i mitten och två längst bak. De bakersta raderna bjöd ändå på hyfsat utrymme trots att det inte var fråga om en minibuss. Men det häftigaste var att varje individuellt säte kunde flyttas nästan hur som helst. Man kunde flytta dem fram och tillbaka, vända dem bakofram, fälla ryggstödet bak eller fram och fällde man det helt fram blev sätet till ett bord.

Min tanke var då att man kunde vända mittenradens högra och vänstra säten bakofram så att de var vända mot de bakre sätena. Sen kunde man fälla ihop mittensätet till ett bord och sätta det i mitten av de fyra sätena. Det hade skapat värsta limokänslan och det hade blivit en fantastisk discobil! Jag e riktigt sugen på en sån...

Men nu fick jag ju inte ta den till mig själv :( Istället levererade jag den till en lycklig turist. När jag stod och väntade på honom hörde jag nåt kraxande och flaxande ovanför mig. Där på ett balkongräcke satt två duvor. Jag var lyckligtvis snabb i tanken och flyttade mig eftersom risken var överhängande att få avföring i skallen. Mycket riktigt, det hade inte gått tre sekunder innan bomberna började falla. Så nära, men ändå så långt ifrån...

Sverige förlorade igår. Fan va kasst. Jag tror tyvärr inte Hamréns spelidé kommer att funka för Sverige. Någonsin. Plus att spelarmaterialet inte håller. Men för helvete, Ungern var inte bra!!