lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Dag 145 - Nu fortsätter vi...
Ja, vi hittade Skärgården - den var med oss en kväll. Men det betyder inte att vårt uppdrag är slutfört. Det är ju inte så att vi kan besöka den när vi vill. Så sökandet kommer att fortsätta - var så säkra!
Just nu är Skärgårdssökarna på turné i Göteborg. Munk och Linda är med och Jocke har med sin Alex. Dessutom ansluter imorgon Simon och hans kompis Björn (BB) för att fira det nya årets ankomst med oss. Fan va kul vi ska ha!
Idag kom vi till hotell Scandic Crown vid ett och checkade genast in. Sedan begav vi oss ut på stan där Jocke hittade en skjorta och jag själv fick tag på en snygg nyårskavaj till vettigt pris. Efter stan tog vi grabbar en runda uppe på relaxavdelningen med bland annat bastu. Gött.
Nu har vi ätit på pizzeria, tagit en drink på O'Leary's och nu ska vi kolla in morgondagens festställe som ser ut att bli Trädgårn.
Over and out för denna gången - vi hörs!
Just nu är Skärgårdssökarna på turné i Göteborg. Munk och Linda är med och Jocke har med sin Alex. Dessutom ansluter imorgon Simon och hans kompis Björn (BB) för att fira det nya årets ankomst med oss. Fan va kul vi ska ha!
Idag kom vi till hotell Scandic Crown vid ett och checkade genast in. Sedan begav vi oss ut på stan där Jocke hittade en skjorta och jag själv fick tag på en snygg nyårskavaj till vettigt pris. Efter stan tog vi grabbar en runda uppe på relaxavdelningen med bland annat bastu. Gött.
Nu har vi ätit på pizzeria, tagit en drink på O'Leary's och nu ska vi kolla in morgondagens festställe som ser ut att bli Trädgårn.
Over and out för denna gången - vi hörs!
onsdag 28 december 2011
Dag 144 - Skärgården i våra hjärtan
Denna bloggen har några trogna läsare som slänger in en kommentar då och då. Men jag vet att den här bloggen också har en del dolda läsare som man inte direkt märker av, för de kommenterar inte eller "avslöjar" sig själv på annat sätt. De är kanske inte speciellt många, men de finns. Oavsett vilken kategori just DU tillhör så har du säkert märkt att jag, Skärgårdssökaren, inte direkt har visat på några egenkliga framsteg i mitt sökande efter Skärgården. Jag och min käre Skärgårdskamrat har ju ofta varit ute och letat, men förutom att vi har haft riktigt roligt så har sökandet varit resultatlöst. Ni kanske till och med börjar tvivla på att vi någonsin kommer att lyckas - eller ni kanske tror, hemska tanke, att Skärgården som vi söker inte ens existerar. Tänk då om kära vänner, för idag har jag någonting fantastiskt att berätta!
25 december 2011. Det är någonting fantastiskt speciellt med denna dagen. Har det med julcupen i Höganäs att göra? Julcupen jag försov mig till så jag blev väckt av Jocke som ringde på dörren? Julcupen där HBK hade ett gammalt och ett ungt lag med? Nej, det har nog inte så mycket med julcupen att göra. Visst var det roligt och så, men de gamla slog de unga i semin för att sedan torska i finalen mot Hittarp, så det var väl ingen jättesuccé precis. Nej, vi får hoppa fram några timmar.
När klockan var runt 19 så hade ett glatt gäng samlats hemma hos Simon. Stämningen var god och jag förväntade mig en bra förfest. Men på bara några få sekunder förvandlades hela min verklighet. På TVn visades en reklam om Lejonkungen. Jag som precis fått filmen i Bluray+DVD Diamond Edition (tack mor o far!) tänkte att det var säkert den de gjorde reklam för. Men jag fick strax, tillsammans med Jocke (och kanske Herman?), en glädjechock. För i slutet av reklamen kom den storslagna texten: Lejonkungen 3D, biopremiär 6 januari!
Glädjefnatt!! Jublet visste inga gränser! Förfesten var helt plötsligt typ den bästa nånsin. Vi spelade våra favvolåtar, sjöng med, dansade, jublade ut genom fönstret till förbipasserande, spred vår glädje på facebook, ringde och kollade om den skulle gå i Ängelholm, frågade när biljetterna släpps, jublade lite till, spelade filmmusiken, hällde upp aphjärnor, bjöd på shottar laget runt, bloggade, skrattade, fick damp på David när han bytte låt, fick rysningar och glädjetårar i ögonen...... It was beautiful!!!
Jo, vi lugnade ner oss liiite kanske till slut, men var fortfarande höga på glädje. Rastlösheten började smyga sig på och vi ville ut. Jag och Jocke ville mest och när de andra tog så lång tid på sig så gick vi i förväg. Allt vi gjorde passade perfekt i ödets plan för oss. Vi Skärgårdssökte lite på väg mot stan, men lyckligtvis blev det bara något kortare stopp. Vi beslöt oss för att gå genom stadsparken och tog då vägen förbi Wallmans. Där köade ett hundratal människor redan fastän stället inte skulle öppna förrän om 20 minuter. Då, precis när vi skulle lämna det bakom oss sprang vi på ett gäng grabbar. Ett par av dem var lite bekanta då vi hade mött dem på fotbollsplan. Plus att Jocke hade jobbat med en av dem. Han kände inte honom jättebra - Jocke sa till och med fel namn först - men tydligen tillräckligt bra för att de skulle vilja festa med oss.
Vi frågade då först om vi skulle gå i vip-kön, för vi ville inte stå i jättekön Ivar. "Klart vi inte ska stå i kön" sa dem då, men gick ändå bort mot den. Fast de gick inte längst bak utan vek av mot en bakdörr där deras inside-polare öppnade. Detta var inte vip - det var VIP! Vi hängde av oss i garderoben och eftersom jag och Joachim var helt förbluffade och tacksamma så slängde jag i en hundring i dricksburken. Sen fick vi veta att vi skulle ha vårt eget bord, avspärrat och med egen värdinna.
Vi gick upp och satte oss för klubben hade ju inte ens öppnat så där var nästan helt tomt. Våra vänner (ja, det vill jag kalla dem!) beställde in helflaskor Morgan och Absolut, en massa Cocaflaskor och energidrycker och vi kunde knappt tro på vår enorma tur. Vi hade en extremt bra kväll på Wallmans, utan att behöva gå in på detaljer, och bl.a. streckdansade vi i nära två timmar - innan vi pausade för att sedan dansa fram till stängning, klockan tre. Musiken tystnade, ljusen tändes och sen såg vi kön till garderoben...
Fy fan, tänkte vi, och Jocke satte sig lite halvt uppgiven på ett trappsteg. Den kön skulle ta låååång tid. Jocke tittade ner i marken vilket fick en kvinnlig vakt att stanna till och studera honom lite närmre. Jag tänkte för mig själv att det var lugnt, så jäkla full var han inte. Men så bara kastade han ut de där magiska orden: "ti maico!" Vakten gick direkt fram och tog honom i armen och sa bara "kom." Jocke sa bara "bosnisk? Förlåt" och följde sedan med utan motstånd. Han hade ju inte sagt det riktat till någon, vilket jag tror vakten förstod också och hon verkade inte alls arg. "Jag måste ha min jacka" sa Jocke och det är här vår makalösa tur drabbar oss igen. Vi följer vakten ut och sen säger hon att hon ska hämta Jockes jacka. Jag tar fram våra garderobsbrickor och då frågar hon vilken som är hans. "Jag vet inte vilken som är vilken" säger jag med övertygelse. När hon sedan gick och hämtade jackorna vek vi oss av skratt när vi tänkte på hur jävla vältajmade Jockes ord var och hur allt bara gick vår väg.
Flera roliga grejer hände sedan resten av natten, men det är vår sjuka tur som är mest minnesvärd. Ja, faktiskt hade vi tur även med taxin hem då vi fick åka med vår favvochaffis Bojan. När han släppte oss frågade vi vad vi skulle betala och då sa han att vi fick betala vad vi ville. Vi var dock tacksamma och gav honom säkert normalpris. Om vi somnade gott sen? Ja klockan var ju nästan halv sju då så...JAA!
Jag har aldrig varit med om en kväll med sådant flyt. Allt gick vår väg och vi kunde göra i stort sett vad vi ville, kändes det som. Jag vet att min käre Skärgårdskamrat kände likadant. Och vet ni vad, här kommer det...! Vi hittade Skärgården!! Vi upplevde den i dess fulla prakt. Från att glädjen var total när vi fick nyheten om Lejonkungen. Via VIP-kvällen på Wallmans, inklusive personlig jackhämtarservice, och sedan våra "vanliga" händelserika strapatser på stan. Till vår trevliga hemfärd med Bojan. Hela tiden fanns den där - Skärgården - i våra hjärtan! Länge leve SKÄRGÅRDEN!!!
25 december 2011. Det är någonting fantastiskt speciellt med denna dagen. Har det med julcupen i Höganäs att göra? Julcupen jag försov mig till så jag blev väckt av Jocke som ringde på dörren? Julcupen där HBK hade ett gammalt och ett ungt lag med? Nej, det har nog inte så mycket med julcupen att göra. Visst var det roligt och så, men de gamla slog de unga i semin för att sedan torska i finalen mot Hittarp, så det var väl ingen jättesuccé precis. Nej, vi får hoppa fram några timmar.
När klockan var runt 19 så hade ett glatt gäng samlats hemma hos Simon. Stämningen var god och jag förväntade mig en bra förfest. Men på bara några få sekunder förvandlades hela min verklighet. På TVn visades en reklam om Lejonkungen. Jag som precis fått filmen i Bluray+DVD Diamond Edition (tack mor o far!) tänkte att det var säkert den de gjorde reklam för. Men jag fick strax, tillsammans med Jocke (och kanske Herman?), en glädjechock. För i slutet av reklamen kom den storslagna texten: Lejonkungen 3D, biopremiär 6 januari!
Glädjefnatt!! Jublet visste inga gränser! Förfesten var helt plötsligt typ den bästa nånsin. Vi spelade våra favvolåtar, sjöng med, dansade, jublade ut genom fönstret till förbipasserande, spred vår glädje på facebook, ringde och kollade om den skulle gå i Ängelholm, frågade när biljetterna släpps, jublade lite till, spelade filmmusiken, hällde upp aphjärnor, bjöd på shottar laget runt, bloggade, skrattade, fick damp på David när han bytte låt, fick rysningar och glädjetårar i ögonen...... It was beautiful!!!
Jo, vi lugnade ner oss liiite kanske till slut, men var fortfarande höga på glädje. Rastlösheten började smyga sig på och vi ville ut. Jag och Jocke ville mest och när de andra tog så lång tid på sig så gick vi i förväg. Allt vi gjorde passade perfekt i ödets plan för oss. Vi Skärgårdssökte lite på väg mot stan, men lyckligtvis blev det bara något kortare stopp. Vi beslöt oss för att gå genom stadsparken och tog då vägen förbi Wallmans. Där köade ett hundratal människor redan fastän stället inte skulle öppna förrän om 20 minuter. Då, precis när vi skulle lämna det bakom oss sprang vi på ett gäng grabbar. Ett par av dem var lite bekanta då vi hade mött dem på fotbollsplan. Plus att Jocke hade jobbat med en av dem. Han kände inte honom jättebra - Jocke sa till och med fel namn först - men tydligen tillräckligt bra för att de skulle vilja festa med oss.
Vi frågade då först om vi skulle gå i vip-kön, för vi ville inte stå i jättekön Ivar. "Klart vi inte ska stå i kön" sa dem då, men gick ändå bort mot den. Fast de gick inte längst bak utan vek av mot en bakdörr där deras inside-polare öppnade. Detta var inte vip - det var VIP! Vi hängde av oss i garderoben och eftersom jag och Joachim var helt förbluffade och tacksamma så slängde jag i en hundring i dricksburken. Sen fick vi veta att vi skulle ha vårt eget bord, avspärrat och med egen värdinna.
Vi gick upp och satte oss för klubben hade ju inte ens öppnat så där var nästan helt tomt. Våra vänner (ja, det vill jag kalla dem!) beställde in helflaskor Morgan och Absolut, en massa Cocaflaskor och energidrycker och vi kunde knappt tro på vår enorma tur. Vi hade en extremt bra kväll på Wallmans, utan att behöva gå in på detaljer, och bl.a. streckdansade vi i nära två timmar - innan vi pausade för att sedan dansa fram till stängning, klockan tre. Musiken tystnade, ljusen tändes och sen såg vi kön till garderoben...
Fy fan, tänkte vi, och Jocke satte sig lite halvt uppgiven på ett trappsteg. Den kön skulle ta låååång tid. Jocke tittade ner i marken vilket fick en kvinnlig vakt att stanna till och studera honom lite närmre. Jag tänkte för mig själv att det var lugnt, så jäkla full var han inte. Men så bara kastade han ut de där magiska orden: "ti maico!" Vakten gick direkt fram och tog honom i armen och sa bara "kom." Jocke sa bara "bosnisk? Förlåt" och följde sedan med utan motstånd. Han hade ju inte sagt det riktat till någon, vilket jag tror vakten förstod också och hon verkade inte alls arg. "Jag måste ha min jacka" sa Jocke och det är här vår makalösa tur drabbar oss igen. Vi följer vakten ut och sen säger hon att hon ska hämta Jockes jacka. Jag tar fram våra garderobsbrickor och då frågar hon vilken som är hans. "Jag vet inte vilken som är vilken" säger jag med övertygelse. När hon sedan gick och hämtade jackorna vek vi oss av skratt när vi tänkte på hur jävla vältajmade Jockes ord var och hur allt bara gick vår väg.
Flera roliga grejer hände sedan resten av natten, men det är vår sjuka tur som är mest minnesvärd. Ja, faktiskt hade vi tur även med taxin hem då vi fick åka med vår favvochaffis Bojan. När han släppte oss frågade vi vad vi skulle betala och då sa han att vi fick betala vad vi ville. Vi var dock tacksamma och gav honom säkert normalpris. Om vi somnade gott sen? Ja klockan var ju nästan halv sju då så...JAA!
Jag har aldrig varit med om en kväll med sådant flyt. Allt gick vår väg och vi kunde göra i stort sett vad vi ville, kändes det som. Jag vet att min käre Skärgårdskamrat kände likadant. Och vet ni vad, här kommer det...! Vi hittade Skärgården!! Vi upplevde den i dess fulla prakt. Från att glädjen var total när vi fick nyheten om Lejonkungen. Via VIP-kvällen på Wallmans, inklusive personlig jackhämtarservice, och sedan våra "vanliga" händelserika strapatser på stan. Till vår trevliga hemfärd med Bojan. Hela tiden fanns den där - Skärgården - i våra hjärtan! Länge leve SKÄRGÅRDEN!!!
söndag 25 december 2011
torsdag 22 december 2011
Dag 142 - Memory lane
Igår var jag back in da ol' hood för att relaxa lite. Passade på att fortsätta utrensningen som pågår i mitt gamla "pojkrum" och tog mig an lite högar med papper och liknande. Kanske inte låter som det mest underhållande man kan hitta på, men faktum är att det påminde om den gamla goda tiden. Inte för att det var bättre förr, men det känns så avlägset på något sätt. Jag hittade bland annat gamla foton, både på mig och andra, som fick mig att le med hela ansiktet och drifta tillbaka till minnesvärda stunder. Jag hittade spår efter besök på arbetsförmedlingen, gamla jobb och resor. Fastän jag fortfarande är jävligt ung (JA!) så påmindes jag om hur mycket historia vi människor ändå bär på. Jag påmindes också om hur löjliga grejer man sysslar med när man är ung. Men de kändes inte löjliga när man gjorde dem.
Lite fika med pappa och syrran hann jag också med vilket betydde att jag fick testa på en del julgodis. Sedan gick jag och Kajsa ut och lade inbjudningarna till den traditionsenliga julglöggen i grannarnas brevlådor. När det var fixat smet jag in till "min andra familj" och spenderade resten av kvällen där. Det är så härligt varje gång jag kommer dit, för oavsett om de är mitt i julstöket eller det är en helt vanlig onsdagkväll så trivs jag i deras sällskap. Det blev en avslappnande kväll utan bekymmer. Skönt eftersom jag inte riktigt haft en så avslappnande dag dittills.
Jag hade gått upp innan nio utan några direkta planer, förutom att leta julklappar. Men så ringde Amelie och behövde akut skjuts från R-bäck till stan, så jag fick göra utryckning med mammas bil. Hon hann tåget och då kunde jag dra hem och fixa mig iordning inför ett Välabesök. På Väla shoppade jag sedan loss ordentligt och kände mig rätt nöjd när jag åkte därifrån. Men sen när pappa och Kajsa skulle in om Väla på vägen till R-bäck så tvekade jag inte - det var dags för rond två!
Då kanske ni tror att jag blev lite trött på Väla, men icke! Amelie skulle ju dit i morse så jag tog chansen att göra henne sällskap. Men en lång runda blev det inte, för jag skulle äta jullunch på Bildeve. Det gjorde jag och det ångrar jag inte! Satt och åt och tjatade ett bra tag med de gamla kollegerna innan vi fick varsin julgåva, även jag som har slutat. VDn som delade ut dem sa att det var för mina insatser på julfestens dansgolv. Då var det ju bara att tacka och ta emot.
Vad gjorde jag då sen? Ja, jag stack till VÄLA igen! Så nu har jag köpt nääästan alla julklapparna för i år. Men jag sparade ett par till sista dagen, såklart, annars e d ju ingen sport! Ska bli riktigt kul att ta en sista runda imorgon och då hoppas jag innerligt att det är riktig kaos! Men nu: mat och quiz på the Tivoli med syrrorna!
Peace out bitches!
Lite fika med pappa och syrran hann jag också med vilket betydde att jag fick testa på en del julgodis. Sedan gick jag och Kajsa ut och lade inbjudningarna till den traditionsenliga julglöggen i grannarnas brevlådor. När det var fixat smet jag in till "min andra familj" och spenderade resten av kvällen där. Det är så härligt varje gång jag kommer dit, för oavsett om de är mitt i julstöket eller det är en helt vanlig onsdagkväll så trivs jag i deras sällskap. Det blev en avslappnande kväll utan bekymmer. Skönt eftersom jag inte riktigt haft en så avslappnande dag dittills.
Jag hade gått upp innan nio utan några direkta planer, förutom att leta julklappar. Men så ringde Amelie och behövde akut skjuts från R-bäck till stan, så jag fick göra utryckning med mammas bil. Hon hann tåget och då kunde jag dra hem och fixa mig iordning inför ett Välabesök. På Väla shoppade jag sedan loss ordentligt och kände mig rätt nöjd när jag åkte därifrån. Men sen när pappa och Kajsa skulle in om Väla på vägen till R-bäck så tvekade jag inte - det var dags för rond två!
Då kanske ni tror att jag blev lite trött på Väla, men icke! Amelie skulle ju dit i morse så jag tog chansen att göra henne sällskap. Men en lång runda blev det inte, för jag skulle äta jullunch på Bildeve. Det gjorde jag och det ångrar jag inte! Satt och åt och tjatade ett bra tag med de gamla kollegerna innan vi fick varsin julgåva, även jag som har slutat. VDn som delade ut dem sa att det var för mina insatser på julfestens dansgolv. Då var det ju bara att tacka och ta emot.
Vad gjorde jag då sen? Ja, jag stack till VÄLA igen! Så nu har jag köpt nääästan alla julklapparna för i år. Men jag sparade ett par till sista dagen, såklart, annars e d ju ingen sport! Ska bli riktigt kul att ta en sista runda imorgon och då hoppas jag innerligt att det är riktig kaos! Men nu: mat och quiz på the Tivoli med syrrorna!
Peace out bitches!
onsdag 21 december 2011
Dag 141 - Julklappar
Vill bara passa på att upplysa alla som kanske har missat det att det snart är jul. I Sverige är ju julafton den stora dagen och den är på lördag. På LÖRDAG. Hur känns det? Har ni paniiiik? Det har inte jag. I vanlig ordning så tar jag det ruskigt lugnt med förberedelserna eftersom jag vet att det löser sig. So what att jag bara köpt drygt hälften av alla julklappar som behövs?! Det är ju inte ens sista dagen ännu!
Jag var dock på Väla idag och köpte julklappar. Inte åt mig själv utan åt andra, för jag tycker nog ändå att det är dags för det nu. Jag måste säga att det gick rätt bra. Köpte nog till typ sex pers och då är det ju bara några stycken kvar. Det var inte mycket till trängsel idag. Inte vid den tiden jag var där. Jag är ju inte dum i huvudet och väntar till eftermiddagen när jag ändå har hela dagen ledig.
Jag undrar lite hur det här med bloggandet fungerar över julen. Jag är ju ingen speciellt rutinerad bloggare och verkligen inte professionell heller. Men de som lever på bloggandet, tar de ledigt? Alltså, det hade ju inte varit svårt för dem att bara logga in och skriva ett litet snabbt "God Jul"-inlägg. Är det vad de gör? Om man klickar runt på bloggar på julafton, är det bara julhälsningar man ser eller finns det folk som verkligen går in för det och gör regelbundna uppdateringar om allt från Kalle Anka till julbord och julklappsöppning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra än. Tror dock att det kommer dyka upp ett inlägg på julafton, men räkna inte säkert med att det handlar om julen. Kanske väljer att skriva om midsommar eller nåt. Eller om hur man bygger sin flotte. "Först hugger man ner en massa träd - een MASSA träd..."
Nej, nu måste jag sticka, för jag måste göra något.
Jag var dock på Väla idag och köpte julklappar. Inte åt mig själv utan åt andra, för jag tycker nog ändå att det är dags för det nu. Jag måste säga att det gick rätt bra. Köpte nog till typ sex pers och då är det ju bara några stycken kvar. Det var inte mycket till trängsel idag. Inte vid den tiden jag var där. Jag är ju inte dum i huvudet och väntar till eftermiddagen när jag ändå har hela dagen ledig.
Jag undrar lite hur det här med bloggandet fungerar över julen. Jag är ju ingen speciellt rutinerad bloggare och verkligen inte professionell heller. Men de som lever på bloggandet, tar de ledigt? Alltså, det hade ju inte varit svårt för dem att bara logga in och skriva ett litet snabbt "God Jul"-inlägg. Är det vad de gör? Om man klickar runt på bloggar på julafton, är det bara julhälsningar man ser eller finns det folk som verkligen går in för det och gör regelbundna uppdateringar om allt från Kalle Anka till julbord och julklappsöppning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra än. Tror dock att det kommer dyka upp ett inlägg på julafton, men räkna inte säkert med att det handlar om julen. Kanske väljer att skriva om midsommar eller nåt. Eller om hur man bygger sin flotte. "Först hugger man ner en massa träd - een MASSA träd..."
Nej, nu måste jag sticka, för jag måste göra något.
måndag 19 december 2011
Dag 140 - En lugn dag
Välkommen du lugna dag. Det var länge sedan vi sågs sist, men det är kanske inte så konstigt. Du har ju varit upptagen med att träffa en massa andra människor och jag kan ärligt säga att jag inte har haft tid med dig heller. Men när vi är ifrån varandra ett tag så känns det så mycket bättre när vi väl träffas. Det är så vårt förhållande ska vara, tycker jag, och det är ett sådant förhållande jag försöker ha med lax också.
Helgen har ju varit långt ifrån lugn. I fredags var jag och Joaschim på Väla för han skulle hitta ett par nya jeans och jag skulle handla julklappar. Han hittade jeans och jag handlade inga julklappar. Turlig jävel den där Jocke. Det bara råkade vara 30% rabatt på Solo just den dagen, vilket gjorde att de snygga jeansen helt plötsligt inte längre hamnade i kategorin som de flesta vanliga människor brukar kalla "för dyra." Sen fick jag faktiskt ett antal timmar för att vila upp mig och förbereda mig för utgång. För var det någon som hade förfest? NEJ!
Jocke var ju iväg på firmafest i Jonstorp(!) så jag fick snällt vänta hemma hos morsan tills det var dags att göra stan osäker. Men nu är ju jag ingen sådan person som behöver en förfest för att komma igång. Ett glas Coca och en mental knäpp med fingrarna så är jag igång. Först var vi nere på Marina Plaza/Bishop's arms där jag och Jocke fick turas om att kasa runt med damerna. Jocke fick tag i ett ölglas som han faktiskt vägrade släppa taget om, och vi ska nog vara glada att vi inte fick springa därifrån med vakterna i hasorna. En riktigt bra start på natten var det, med många skratt (vad gör man när en 50-åring raggar på en? varför åt Jocke papper?).
Skärgårdssökandet den kvällen var otroligt händelserikt också och det hela slutade nära morgonen när vi helt plötsligt skulle köra Discobilen som taxi till Klippan åt Simons gamla ragg och hennes kompisar. Given succé, såklart, även om det innebar att vi kom hem efter sex. Men det gjorde inget, för lördagens aktiviteter var inte planerade förrän på kvällen. Så när jag vaknade i Jockes soffa började vi se stand up-maraton och fick oss en hel del härliga skrattanfall.
Senare, vid halv sju, hade vi hämtat upp Simon och stod utanför Ljungs (vem fan det nu e?!) dörr. Förfesten var soft. Sedan åt vi och begav oss snart upp till bowlingen. Mitt lag, med Jocke, Fille och Samir, vann såklart, mycket tack vare min andra serie som var bäst av alla. Efter kägelmassakern hade vi...mellanfest(?)...hos den där Ljung igen och då blev många måttligt till mycket överförfriskade. Jag räknar in mig själv där eftersom jag drack så mycket Coca att min mage började göra uppror. Så det blev vatten resten av kvällen, en trend som även Jocke hakade på. Tyvärr var inte alla lika smarta...
Mogwai, Pianobaren, Harry´s var de första stoppen. På Harry's träffade vi ingen mindre än HBKs blonda fotbollsexpertprofil Anders Lejon som visade en del klassiska moves på dansgolvet. Jocke beslutade sig sedan för att ta sig hem då han hade gett sitt bästa kvällen innan och Fille fick jag inte sällskap av, för när jag träffade honom skulle han toffla! Man trodde inte den dagen skulle komma... Jag och Samir gick iaf in via vip-kön på Cardan och efter att ha betalt entrén stannade jag envist där en halvtimme fastän det inte var speciellt bra. Sedan mötte jag upp Simon utanför Tempel, men jag ville inte betala ännu ett inträde så jag smet helt enkelt in med ett gäng fruntimmer och visade upp min icke-existerande stämpel. Funkar tydligen om man är snygg, fick jag höra.
Det blev ju till slut en riktigt rolig och händelserik natt ända fram tills ögonlocken slöts på en madrass hos Simon. Tur det inte var speciellt högljutt i rummet intill, då hade man kanske inte kunnat somna...
Jebemti, va långt inlägg det blev. Men det är Jockes fel egenkligen. Peace out bitches!
Helgen har ju varit långt ifrån lugn. I fredags var jag och Joaschim på Väla för han skulle hitta ett par nya jeans och jag skulle handla julklappar. Han hittade jeans och jag handlade inga julklappar. Turlig jävel den där Jocke. Det bara råkade vara 30% rabatt på Solo just den dagen, vilket gjorde att de snygga jeansen helt plötsligt inte längre hamnade i kategorin som de flesta vanliga människor brukar kalla "för dyra." Sen fick jag faktiskt ett antal timmar för att vila upp mig och förbereda mig för utgång. För var det någon som hade förfest? NEJ!
Jocke var ju iväg på firmafest i Jonstorp(!) så jag fick snällt vänta hemma hos morsan tills det var dags att göra stan osäker. Men nu är ju jag ingen sådan person som behöver en förfest för att komma igång. Ett glas Coca och en mental knäpp med fingrarna så är jag igång. Först var vi nere på Marina Plaza/Bishop's arms där jag och Jocke fick turas om att kasa runt med damerna. Jocke fick tag i ett ölglas som han faktiskt vägrade släppa taget om, och vi ska nog vara glada att vi inte fick springa därifrån med vakterna i hasorna. En riktigt bra start på natten var det, med många skratt (vad gör man när en 50-åring raggar på en? varför åt Jocke papper?).
Skärgårdssökandet den kvällen var otroligt händelserikt också och det hela slutade nära morgonen när vi helt plötsligt skulle köra Discobilen som taxi till Klippan åt Simons gamla ragg och hennes kompisar. Given succé, såklart, även om det innebar att vi kom hem efter sex. Men det gjorde inget, för lördagens aktiviteter var inte planerade förrän på kvällen. Så när jag vaknade i Jockes soffa började vi se stand up-maraton och fick oss en hel del härliga skrattanfall.
Senare, vid halv sju, hade vi hämtat upp Simon och stod utanför Ljungs (vem fan det nu e?!) dörr. Förfesten var soft. Sedan åt vi och begav oss snart upp till bowlingen. Mitt lag, med Jocke, Fille och Samir, vann såklart, mycket tack vare min andra serie som var bäst av alla. Efter kägelmassakern hade vi...mellanfest(?)...hos den där Ljung igen och då blev många måttligt till mycket överförfriskade. Jag räknar in mig själv där eftersom jag drack så mycket Coca att min mage började göra uppror. Så det blev vatten resten av kvällen, en trend som även Jocke hakade på. Tyvärr var inte alla lika smarta...
Mogwai, Pianobaren, Harry´s var de första stoppen. På Harry's träffade vi ingen mindre än HBKs blonda fotbollsexpertprofil Anders Lejon som visade en del klassiska moves på dansgolvet. Jocke beslutade sig sedan för att ta sig hem då han hade gett sitt bästa kvällen innan och Fille fick jag inte sällskap av, för när jag träffade honom skulle han toffla! Man trodde inte den dagen skulle komma... Jag och Samir gick iaf in via vip-kön på Cardan och efter att ha betalt entrén stannade jag envist där en halvtimme fastän det inte var speciellt bra. Sedan mötte jag upp Simon utanför Tempel, men jag ville inte betala ännu ett inträde så jag smet helt enkelt in med ett gäng fruntimmer och visade upp min icke-existerande stämpel. Funkar tydligen om man är snygg, fick jag höra.
Det blev ju till slut en riktigt rolig och händelserik natt ända fram tills ögonlocken slöts på en madrass hos Simon. Tur det inte var speciellt högljutt i rummet intill, då hade man kanske inte kunnat somna...
Jebemti, va långt inlägg det blev. Men det är Jockes fel egenkligen. Peace out bitches!
fredag 16 december 2011
Dag 139 - Bye bye
I onsdags slutade jag alltså på Hertz. Skönt, javisst, och nu ska jag försöka uppfylla min fotbollsdröm. Det känns så otroligt spännande och utmanande och roligt så det spritter i hela kroppen. Men det var ändå lite trist att lämna. Visst, det var "bara" ett jobb, med helkass lön dessutom, men även om det var tråkigt och enformigt ibland så hade jag också riktigt roliga stunder där. Bildeve är ju ett stort företag och man lärde känna så många människor där. Hade man en tråkig dag kunde man stanna upp och snacka lite skit med någon, dela några skratt, håna en kollega eller håna varandra till och med. All in good fun.
Jag var i alla fall så glad för mina kollegor så jag ville bjuda till rejält min sista dag. Skärgårdstårta, kladdkaka och kärleksmums hade jag ju bakat helt på egen hand och jag tror faktiskt att det blev succé. Inte för att skryta eller så, men FY FAN va Skärgårdstårtan var god! Den ska jag göra många fler gånger! Kan beställas också just till DIG för 129:- plus ev. frakt, eller enligt avtal.
Det hela slutade på ett väldigt trevligt sätt. Men med lite mindre tur hade min sista dag kunnat bli riktigt misslyckad. Tidigt på morgonen, innan solen gått upp, skulle jag köra en leverans. Bilen jag körde hade stått still ett tag så bromsarna hade stelnat lite och behövde värmas upp. Så jag gasade på lite och bromsade sedan hårt. Två gånger gjorde jag det längs Bergavägen. Men jag märkte inte att lite längre fram stod polisen och gjorde hastighetskontroll. Jag är rätt säker på att jag varit lite över 50 innan inbromsningarna så jag blev såklart jäkligt nervös. Men polisen var inte alls intresserad av mig så jag kunde pusta ut...
...i ungefär tre sekunder, för när jag svängde höger vid korsningen som polisen bevakade såg jag att de tog in bilar för kontroll där och det var då det slog mig... Jag hade glömt bilbältet!! Snabbt som satan knäppte jag fast mig och bad en tyst bön att de inte hade sett något när de vinkade in mig. Men turen var på min sida igen och de bad bara om körkort och ett blåsjobb...ja alltså till alkomätaren... Så jag kom undan med blotta förskräckelsen och är enormt glad att jag slapp några tusenlappar i böter!
Turen jag hade där gjorde att jag kunde gå på shoppingrunda igår. Jag hade förjäves letat igenom hela fucking väla efter jeans och skor i måndags, så jag gav stan chansen denna gången. Det tog inte lång tid innan jag hade lagt en tusenlapp på ett par nya jeans och sedan traskade jag vidare. Och hittade ett par snygga skor. Efter en lång tvekan (jag lämnade butiken och skickade bild till tre olika pers och frågade vad de tyckte) slog jag till och bytte bort åtta hundralappar. Efter en stunds andnöd återhämtade jag mig även om jag kanske inte blev helt återställd förrän jag hade krängt en underbar brakmiddag hos älskade mormor.
Nu väntar ännu en underbar helg med så mycket skojigheter att jag inte orkar skriva om det. See ya later bitches!!
Jag var i alla fall så glad för mina kollegor så jag ville bjuda till rejält min sista dag. Skärgårdstårta, kladdkaka och kärleksmums hade jag ju bakat helt på egen hand och jag tror faktiskt att det blev succé. Inte för att skryta eller så, men FY FAN va Skärgårdstårtan var god! Den ska jag göra många fler gånger! Kan beställas också just till DIG för 129:- plus ev. frakt, eller enligt avtal.
Det hela slutade på ett väldigt trevligt sätt. Men med lite mindre tur hade min sista dag kunnat bli riktigt misslyckad. Tidigt på morgonen, innan solen gått upp, skulle jag köra en leverans. Bilen jag körde hade stått still ett tag så bromsarna hade stelnat lite och behövde värmas upp. Så jag gasade på lite och bromsade sedan hårt. Två gånger gjorde jag det längs Bergavägen. Men jag märkte inte att lite längre fram stod polisen och gjorde hastighetskontroll. Jag är rätt säker på att jag varit lite över 50 innan inbromsningarna så jag blev såklart jäkligt nervös. Men polisen var inte alls intresserad av mig så jag kunde pusta ut...
...i ungefär tre sekunder, för när jag svängde höger vid korsningen som polisen bevakade såg jag att de tog in bilar för kontroll där och det var då det slog mig... Jag hade glömt bilbältet!! Snabbt som satan knäppte jag fast mig och bad en tyst bön att de inte hade sett något när de vinkade in mig. Men turen var på min sida igen och de bad bara om körkort och ett blåsjobb...ja alltså till alkomätaren... Så jag kom undan med blotta förskräckelsen och är enormt glad att jag slapp några tusenlappar i böter!
Turen jag hade där gjorde att jag kunde gå på shoppingrunda igår. Jag hade förjäves letat igenom hela fucking väla efter jeans och skor i måndags, så jag gav stan chansen denna gången. Det tog inte lång tid innan jag hade lagt en tusenlapp på ett par nya jeans och sedan traskade jag vidare. Och hittade ett par snygga skor. Efter en lång tvekan (jag lämnade butiken och skickade bild till tre olika pers och frågade vad de tyckte) slog jag till och bytte bort åtta hundralappar. Efter en stunds andnöd återhämtade jag mig även om jag kanske inte blev helt återställd förrän jag hade krängt en underbar brakmiddag hos älskade mormor.
Nu väntar ännu en underbar helg med så mycket skojigheter att jag inte orkar skriva om det. See ya later bitches!!
onsdag 14 december 2011
Dag 138 - En afton på Domaregatan
Hopplan va långt det har gått sedan mitt senaste inlägg. Jag tänker inte be om ursäkt (för vem bryr sig egenkligen), det blir så ibland bara när man är en busy man. Men nu är jag inte lika busy längre, tror jag, eftersom jag nu SLUTAT JOBBA! Känns så jävla underbart!!
Så vad gör man sista dagen på jobb? Jo, man bjuder självfallet på tårta! Hembakad tårta ska det vara, naturligtvis så gårdagen blev en bakdag. Men jag hade även planerat att smida planer med Munk o Jocke, så jag fick helt enkelt baka hos Jocke. Jag är ju faktiskt rätt duktig när det kommer till att skapa godsaker så det gjorde inte något att jag fick göra det mesta själv, det var ju planerat så. Jocke försökte iofs hjälpa en gång, genom att vispa, men det enda han lyckades med var att skvätta ner min ena kaka, så han gav upp rätt snabbt.
Men det var mer som hanns med än bara bak. Minipingisspelet vi köpte för några dagar sedan underhöll oss riktigt bra, vi snackade om de kommande veckornas nöjen och vi hade en lagom trevlig kväll, helt enkelt. Dock blev det lite sent när jag o Jocke avslutade med "lite" mer pingis, då vi tappade tidsuppfattningen och helt plötsligt var klockan nästan elva. Detta innebar att jag inte sov tillräckligt innan min sistajobbdag. Men jag kämpade mig igenom den med bravur även om det kunde gått riktigt illa. Men det kan jag berätta mer om imorgon.
Nu har jag varit hos Simone, spelat FIFA, ätit pizza, somnat i soffan och vaknat trött som ett ägg. Så nu ska jag hem och lägga mig. Skönt ska det bli. Speciellt när man slipper gå upp halv fem...
Så vad gör man sista dagen på jobb? Jo, man bjuder självfallet på tårta! Hembakad tårta ska det vara, naturligtvis så gårdagen blev en bakdag. Men jag hade även planerat att smida planer med Munk o Jocke, så jag fick helt enkelt baka hos Jocke. Jag är ju faktiskt rätt duktig när det kommer till att skapa godsaker så det gjorde inte något att jag fick göra det mesta själv, det var ju planerat så. Jocke försökte iofs hjälpa en gång, genom att vispa, men det enda han lyckades med var att skvätta ner min ena kaka, så han gav upp rätt snabbt.
Men det var mer som hanns med än bara bak. Minipingisspelet vi köpte för några dagar sedan underhöll oss riktigt bra, vi snackade om de kommande veckornas nöjen och vi hade en lagom trevlig kväll, helt enkelt. Dock blev det lite sent när jag o Jocke avslutade med "lite" mer pingis, då vi tappade tidsuppfattningen och helt plötsligt var klockan nästan elva. Detta innebar att jag inte sov tillräckligt innan min sistajobbdag. Men jag kämpade mig igenom den med bravur även om det kunde gått riktigt illa. Men det kan jag berätta mer om imorgon.
Nu har jag varit hos Simone, spelat FIFA, ätit pizza, somnat i soffan och vaknat trött som ett ägg. Så nu ska jag hem och lägga mig. Skönt ska det bli. Speciellt när man slipper gå upp halv fem...
fredag 9 december 2011
Dag 137 - En sista fest
Det är ingen vanlig fredag idag. Denna fredag är speciell på flera olika sätt. Låt oss börja med det mest uppenbara. Bildeve har sin årliga julfest idag, och då är förstås vi Hertzare också medräknade. Det blir ju en rätt stor fest eftersom Bildeve har så många anställda. Jag har varit med på julfesten en gång tidigare och även då hölls den nere på Parapeten. Men årets fest ska tydligen bli lite annorlunda om man ska tro inbjudan. Annorlunda på vilket sätt vet jag inte, så man är ju liiite nyfiken (inte jag alltså - man) och hoppas på att de har kommit på något riktigt bra.
För förra året var det inget speciellt. Det var roligt och så, men inget man höjde ögonbrynen åt. Det var mat o dryck, trevligt sällskap, mycket skitsnack, folk blev fulla och strippade på bordet etc - så som det ska vara. Men inget därutöver. Underhållaren var, förlåt mig, värdelös och jag ångrar inte att jag senare smet över på Pumas julfest helt själv och underhölls av riktiga artister som bjöd på en grym show. Så just underhållningsbiten hoppas jag de har förbättrat avsevärt.
Men det är inte bara julfesten som gör denna fredag speciell. Det är faktiskt även min sista fredag på Hertz. Just det, jag har nu fått det glädjebringande beskedet att jag får sluta på onsdag, precis som jag ville. Jag förstår att chefen ville ha kvar mig till fredag (eller för alltid), men han tog rätt beslut, kanske mycket tack vare mina grymma förhandlingsskills. Så nu kan jag jobba på ordentligt de sista dagarna och avsluta på topp. O ja, det bliiiir tårta...på en onsdag!
Detta betyder alltså att Filiduttfredagen kommer försvinna. Visst, jag kunde fortsatt på egen hand, men det känns som att det inte blir riktigt samma sak. Det värsta är att jag inte har hunnit köpa några filidutter, så det verkar tyvärr som att det blir en filiduttlös sista Filiduttfredag :( Men hoppet har inte slocknat riktigt än...
"You might think that you don't need pants, so you decide to go without them. But sooner or later you will realize that you really need them, cause it's so cold without them. Just like love." - Skärgårdssökaren
För förra året var det inget speciellt. Det var roligt och så, men inget man höjde ögonbrynen åt. Det var mat o dryck, trevligt sällskap, mycket skitsnack, folk blev fulla och strippade på bordet etc - så som det ska vara. Men inget därutöver. Underhållaren var, förlåt mig, värdelös och jag ångrar inte att jag senare smet över på Pumas julfest helt själv och underhölls av riktiga artister som bjöd på en grym show. Så just underhållningsbiten hoppas jag de har förbättrat avsevärt.
Men det är inte bara julfesten som gör denna fredag speciell. Det är faktiskt även min sista fredag på Hertz. Just det, jag har nu fått det glädjebringande beskedet att jag får sluta på onsdag, precis som jag ville. Jag förstår att chefen ville ha kvar mig till fredag (eller för alltid), men han tog rätt beslut, kanske mycket tack vare mina grymma förhandlingsskills. Så nu kan jag jobba på ordentligt de sista dagarna och avsluta på topp. O ja, det bliiiir tårta...på en onsdag!
Detta betyder alltså att Filiduttfredagen kommer försvinna. Visst, jag kunde fortsatt på egen hand, men det känns som att det inte blir riktigt samma sak. Det värsta är att jag inte har hunnit köpa några filidutter, så det verkar tyvärr som att det blir en filiduttlös sista Filiduttfredag :( Men hoppet har inte slocknat riktigt än...
"You might think that you don't need pants, so you decide to go without them. But sooner or later you will realize that you really need them, cause it's so cold without them. Just like love." - Skärgårdssökaren
onsdag 7 december 2011
Dag 136 - Krönikan med stort K
Sitter här i en mysig soffa och myser inför den trevliga kvällen som väntar. Jag och bästa boysen ska ner till Charles Dickens och se på Manchester Shitty mot Bayern München. Självklart ska vi trycka ner litta nachos och givetvis en fantastisk burgartallrik. När jag ringde och skulle boka bord svarade det kaxiga fruntimmer som hånade mitt namn förra gången. När hon bad om namn sa jag "Karl Söderström, och det e Karl med K." Då mindes hon vårt förra möte och utbrast på det där hånfulla viset "amen e det du, KALLE..." och tillade "kommer du ihåg mig?" Jag svarade att inte har jag glömt personen som hånade mitt namn så brutalt. Mer tjafs lär det bli sen...
Just nu ser jag VM-krönikan från 94. Vilken fantastisk krönika och vilka underbara känslor som smeker ens sinne när man ser den. Så många underbara minnen från en tid då man inte minns så mycket, men som ändå ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det var ett mycket speciellt VM, inte bara för Sverige. Man kommer ihåg Eric Wynaldas magiska frispark mot Schweiz, de vida shortsen, Jacky Charlton, mexikanen Campos episka målvaktsdress och mycket, mycket mer. Det är verkligen en krönika man måste damma av lite då och då.
Hejsvejs
Just nu ser jag VM-krönikan från 94. Vilken fantastisk krönika och vilka underbara känslor som smeker ens sinne när man ser den. Så många underbara minnen från en tid då man inte minns så mycket, men som ändå ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det var ett mycket speciellt VM, inte bara för Sverige. Man kommer ihåg Eric Wynaldas magiska frispark mot Schweiz, de vida shortsen, Jacky Charlton, mexikanen Campos episka målvaktsdress och mycket, mycket mer. Det är verkligen en krönika man måste damma av lite då och då.
Hejsvejs
måndag 5 december 2011
Dag 135 - Skärgårdsböter
Det blir alltid bra när Jocke och Alex bjuder in till fest. I fredags var inget undantag. Förfest och sen utgång, som det ofta blir, och det blev ju en del Skärgårdssökande också. Såklart. Jättekul! Lördagen var också rolig. Vaknade hos Jocke, softade ett tag. Stack hem till Jill. Åkte till Ikea på en fika. Drog till Club 69 Arena i Höganäs. Vidare sen till Hbg, åt, stack hem och somnade gott.
Söndagen förde med sig en tidig inomhusturnering i Hässleholm och jag tog förstås bästa läktarplatsen. Resan gick snabbt då Discobilen for fram. Tyvärr var det inte lika bra ös i HBK-grabbarna på planen. Efter en usel första match, där man vann med ynka 1-0 efter förlängning, blev det bara sämre och man föll mot Klippan med pinsamma 0-4. Simon slapp den matchen, men han fick betala ett högt pris. Han fick ett knä i ansiktet första matchen och åkte till sjukhuset. Så jag och Jocke begav oss snart dit, men vi hade tid att hitta på lite bus!
Vi såg en Renault som hade parkerat helt fel bara för att komma nära entrén. "Man skulle lappat den jävel" sa jag till Jocke som höll med. Då slog det mig att jag hade en gammal p-bot i väskan och fick genast idén att man kunde skrämma föraren lite genom att sätta den under torkarbladet. Tyvärr kunde vi ju inte sitta och vänta på reaktionen, men jag kan tänka mig att det blev lite sura miner innan de upptäckte att de inte alls behövde betala böter. Filmen av buset är förstås på FB om någon har missat det.
Men sen var vi tvungna att dra till hospitalet där vi hittade Simon i ett rum på akuten. Där fick vi vänta ett bra tag innan resultatet från röntgenbilderna avslöjades. Han hade fått smällen på kinden och farbror doktorn var rädd att okbenet var skadat, men det var det lyckligtvis inte. En stor, blå, svullen kind får han dock dras med ett tag.
När vi väl kom iväg från sjukhuset smet vi in på en pizzeria och proppade magarna fulla. Sen körde vi till Väla där Simon köpte en x-boxkontroll och FIFA 12 så att vi kunde nörda oss lite hos honom. Det gjorde vi sedan, och jag fick ge mina vänner ett par fotbollslektioner... När jag lämnade Simon hade svullnaden förvärrats och ena ögat hade börjat tryckas ihop. Men han ska inte misströsta - han ser inte värre ut än han gjorde innan... :P
Söndagen förde med sig en tidig inomhusturnering i Hässleholm och jag tog förstås bästa läktarplatsen. Resan gick snabbt då Discobilen for fram. Tyvärr var det inte lika bra ös i HBK-grabbarna på planen. Efter en usel första match, där man vann med ynka 1-0 efter förlängning, blev det bara sämre och man föll mot Klippan med pinsamma 0-4. Simon slapp den matchen, men han fick betala ett högt pris. Han fick ett knä i ansiktet första matchen och åkte till sjukhuset. Så jag och Jocke begav oss snart dit, men vi hade tid att hitta på lite bus!
Vi såg en Renault som hade parkerat helt fel bara för att komma nära entrén. "Man skulle lappat den jävel" sa jag till Jocke som höll med. Då slog det mig att jag hade en gammal p-bot i väskan och fick genast idén att man kunde skrämma föraren lite genom att sätta den under torkarbladet. Tyvärr kunde vi ju inte sitta och vänta på reaktionen, men jag kan tänka mig att det blev lite sura miner innan de upptäckte att de inte alls behövde betala böter. Filmen av buset är förstås på FB om någon har missat det.
Men sen var vi tvungna att dra till hospitalet där vi hittade Simon i ett rum på akuten. Där fick vi vänta ett bra tag innan resultatet från röntgenbilderna avslöjades. Han hade fått smällen på kinden och farbror doktorn var rädd att okbenet var skadat, men det var det lyckligtvis inte. En stor, blå, svullen kind får han dock dras med ett tag.
När vi väl kom iväg från sjukhuset smet vi in på en pizzeria och proppade magarna fulla. Sen körde vi till Väla där Simon köpte en x-boxkontroll och FIFA 12 så att vi kunde nörda oss lite hos honom. Det gjorde vi sedan, och jag fick ge mina vänner ett par fotbollslektioner... När jag lämnade Simon hade svullnaden förvärrats och ena ögat hade börjat tryckas ihop. Men han ska inte misströsta - han ser inte värre ut än han gjorde innan... :P
fredag 2 december 2011
Dag 134 - Arga biluthyraren
En typisk fredag gillar denna bloggen att snacka upp helgen som är på ingång. Detta är en typisk fredag, så låt oss inte frångå våra traditioner! Denna helgen kommer bli underbar!!
Ikväll blir det fest, så mycket vet jag. Det kan bli discobil, Skärgårdssökande, uggling, speeddating a la David, butterfly-dans och annat skoj, det är inte alls omöjligt. Jag är dock sugen på att prova nåt nytt också. Vad vet jag inte, men jag kanske kommer på något. Ni får gärna hjälpa mig! Har funderat lite på batmanning, även om det verkar lite svårt och jobbigt. Det kan ju bli en spontan grej också. Som när vi plötsligt var ute efter en sjökos läte. Eller när vi körde lastpallstaxi. Vem vet vad som kan hända...?
Jag driver en kampanj för att få sluta jobbet helt senast den 14e. Men chefen är envis, så jag kanske snart förvandlas till arga biluthyraren - och det är det nog ingen här på Hertz som vill. Jag har många mer eller mindre hemska idéer till vad som skulle kunna hända, men jag ska göra allt för att lösa det hela på fredlig väg först. Det enda som är säkert är att jag kommer få som jag vill - på ett eller annat sätt...
Nä, nu är det dags att rena sig i duschen. Därefter ska jag försöka hitta några fina kläder. Jag tror jag måste köpa ett par nya, fina byxor snart för jag har ont om valmöjligheter. Har haft samma byxor nu alltför ofta och vill ha lite omväxling. Men så gick ett annat par sönder för ett par dagar sedan så jag får se vad jag hittar.
God helg på er alla. Hoppas ni har jävligt kul. Även om ni inte får se David ragga fler wifelumber i timmen än en vanlig singel gör på ett år....
Ikväll blir det fest, så mycket vet jag. Det kan bli discobil, Skärgårdssökande, uggling, speeddating a la David, butterfly-dans och annat skoj, det är inte alls omöjligt. Jag är dock sugen på att prova nåt nytt också. Vad vet jag inte, men jag kanske kommer på något. Ni får gärna hjälpa mig! Har funderat lite på batmanning, även om det verkar lite svårt och jobbigt. Det kan ju bli en spontan grej också. Som när vi plötsligt var ute efter en sjökos läte. Eller när vi körde lastpallstaxi. Vem vet vad som kan hända...?
Jag driver en kampanj för att få sluta jobbet helt senast den 14e. Men chefen är envis, så jag kanske snart förvandlas till arga biluthyraren - och det är det nog ingen här på Hertz som vill. Jag har många mer eller mindre hemska idéer till vad som skulle kunna hända, men jag ska göra allt för att lösa det hela på fredlig väg först. Det enda som är säkert är att jag kommer få som jag vill - på ett eller annat sätt...
Nä, nu är det dags att rena sig i duschen. Därefter ska jag försöka hitta några fina kläder. Jag tror jag måste köpa ett par nya, fina byxor snart för jag har ont om valmöjligheter. Har haft samma byxor nu alltför ofta och vill ha lite omväxling. Men så gick ett annat par sönder för ett par dagar sedan så jag får se vad jag hittar.
God helg på er alla. Hoppas ni har jävligt kul. Även om ni inte får se David ragga fler wifelumber i timmen än en vanlig singel gör på ett år....
onsdag 30 november 2011
Dag 133 - Flygande Jacob
I fredags blev vi bjudna på After Work. Säljare Ted hade förberett för en afton på Olympia bowling. Vi samlades innan och tog lite fördricka och sen bowlade vi järnet i en timme. För min del gick det mest åt helvete, men det kan ju kvitta. Därefter var det matdags. Vi blev serverade en ganska rejäl burgartallrik. Klyftpotatisarna var goda, men dessvärre höll inte burgaren speciellt hög kvalitet. Jag åt inte ens upp den(!) och en del sa att den smakade fisk. Sen tycker jag att de bara ska göra den medium rare om man specialbeställer det. Gegg i mitten är inte min grej när det gäller burgare.
Jag och Mattias roade oss med att tjafsa med flickorna i baren och utge oss för att vara finsmakare. För mig handlar det mycket om att skoja, jävlas och ha kul samtidigt som man snackar till sig gratis grejer. Så jag snackade till mig en liten sladd Laphroaig som jag satt och sniffade på. Doftar sååååå gott!! Hon serverade den i Laphroaig-glas och jag tänkte direkt att jag måååste fixa ett sånt glas till Jocke (eftersom jag trodde att Laphroaig var hans favorit. Men han hade såklart hittat en ny älskling...). Självklart lyckades jag gå därifrån med ett glas utan att betala en krona, till Mattias stora avund. Plus att jag fick en skål nötter också...
Mattias var sen så jäkla sugen på ett sånt glas, men han ville inte gå och fråga efter ett själv. Så han skickade iväg mig igen. Tjejen i baren var dock mer svårflörtad denna gången, men men jag lyckades övertala henne om att ge Mattias ett glas om han själv kom fram och bad om det. Så jag gick och hämtade Mattias. Men så tänkte jag, "kan man inte få Mattias att göra nåt kul för att få glaset..." och så sa jag till honom att han får glaset om han visar upp sin överkropp. När vi kom fram till baren sa jag "han var tvungen att visa överkroppen va?" Hon fattade vinken direkt och sa att det absolut var ett krav. Efter ett par minuters tvekan knäppte Mattias upp skjortan och visade sin håriga bringa. Så lätt det är att lura folk ibland...
I lördags var det sen dags för middag och fest hos Jocke och Alex. Värdparet lyckades fantastiskt på alla sätt och vis, för jag och alla andra som var där hade enormt trevligt. Alex, med liiite hjälp av Joaschim, hade tillagat en superb flygande Jakob utan minsta spår av grönsaker, vilket gjorde att jag satte i mig två rejäla portioner. Amazing! Till dessert väntade varsin stor skål med chokladpudding och grädde. De generösa portionerna gjorde att vissa inte orkade äta upp, men då är ju jag inte blyg av mig så jag gjorde taberas på alla rester. Mums!
Nä, det må jag säga, hos Jocke o Axel blir man aldrig besviken! Efterden fina middagen förvandlades tillställningen till en förfest. Det kom dock inte så mycket folk som vi hade hoppats på. Visst, David kom o han e ju snygg sk... Men blottaren på söder, Simon, kom inte. För han skulle va hemma. Och göra ingenting. Debelog kurca! Vi hade ju förtvivlat kul ändå, som tur var. Sen när vi skulle ut blev det en grymt svängig discobuss som körde Hbg runt för att hämta o lämna folk. It was beautiful...
Jag och Mattias roade oss med att tjafsa med flickorna i baren och utge oss för att vara finsmakare. För mig handlar det mycket om att skoja, jävlas och ha kul samtidigt som man snackar till sig gratis grejer. Så jag snackade till mig en liten sladd Laphroaig som jag satt och sniffade på. Doftar sååååå gott!! Hon serverade den i Laphroaig-glas och jag tänkte direkt att jag måååste fixa ett sånt glas till Jocke (eftersom jag trodde att Laphroaig var hans favorit. Men han hade såklart hittat en ny älskling...). Självklart lyckades jag gå därifrån med ett glas utan att betala en krona, till Mattias stora avund. Plus att jag fick en skål nötter också...
Mattias var sen så jäkla sugen på ett sånt glas, men han ville inte gå och fråga efter ett själv. Så han skickade iväg mig igen. Tjejen i baren var dock mer svårflörtad denna gången, men men jag lyckades övertala henne om att ge Mattias ett glas om han själv kom fram och bad om det. Så jag gick och hämtade Mattias. Men så tänkte jag, "kan man inte få Mattias att göra nåt kul för att få glaset..." och så sa jag till honom att han får glaset om han visar upp sin överkropp. När vi kom fram till baren sa jag "han var tvungen att visa överkroppen va?" Hon fattade vinken direkt och sa att det absolut var ett krav. Efter ett par minuters tvekan knäppte Mattias upp skjortan och visade sin håriga bringa. Så lätt det är att lura folk ibland...
I lördags var det sen dags för middag och fest hos Jocke och Alex. Värdparet lyckades fantastiskt på alla sätt och vis, för jag och alla andra som var där hade enormt trevligt. Alex, med liiite hjälp av Joaschim, hade tillagat en superb flygande Jakob utan minsta spår av grönsaker, vilket gjorde att jag satte i mig två rejäla portioner. Amazing! Till dessert väntade varsin stor skål med chokladpudding och grädde. De generösa portionerna gjorde att vissa inte orkade äta upp, men då är ju jag inte blyg av mig så jag gjorde taberas på alla rester. Mums!
Nä, det må jag säga, hos Jocke o Axel blir man aldrig besviken! Efterden fina middagen förvandlades tillställningen till en förfest. Det kom dock inte så mycket folk som vi hade hoppats på. Visst, David kom o han e ju snygg sk... Men blottaren på söder, Simon, kom inte. För han skulle va hemma. Och göra ingenting. Debelog kurca! Vi hade ju förtvivlat kul ändå, som tur var. Sen när vi skulle ut blev det en grymt svängig discobuss som körde Hbg runt för att hämta o lämna folk. It was beautiful...
fredag 25 november 2011
Dag 132 - Fotboll, ishockey och bowling
Igår tränade jag för första gången på en dryg vecka. It was beautiful. Jag hade nog vilat mig i form, för nu var jag rätt bra. I alla fall om man jämför med innan mitt miniuppehåll då jag var usel och värdelös nästan på samma gång. Vi var inte så många på träningen, men det blev skoj ändå. Jag fick reda på efter träningen att jag eventuellt får ställa upp i någon inomhusturnering efter årsskiftet och det har jag delade känslor för. Visst, jag älskar spela inomhus också, men jag fruktar att åka på en onödig skada som kan förstöra den oerhört viktiga försäsongen. Jag har redan tackat nej till att vara med Landskrona Posten i Nightcapen i Landskrona. Men vi får se hur det blir.
Jag har ännu inte fått reda på när jag har en lägenhet i Varberg att flytta till. Men jag har redan planer på vad som ska finnas i den. Biljardbord har jag på g, hoppas det löser sig. Och att jag får plats till det. Sen tänkte jag göra en musikhörna med keyboard och elgitarr - instrument jag förhoppningsvis har tid att öva en del på. Dessutom fick jag en idé att ha ett bordshockeyspel också, för det är så nedrans skoj. Ja, fler planer har jag, men jag får vänta och se vad jag får för lägenhet.
Ikväll, om bara nån timme, ska jag på After Work. Det ska bowlas och ätas och kanske dansas litta granna också. Lite utgång kanske, vad vet jag. Skojsigt ska det bli iaf, det bestämmer jag! Men den riiiktiga festen är imorgon. Det blir alltid ös när Jocke o Alex står som värdar. Så en klassisk hemmafest-sen-utgång kryddad lite extra med Skärgårdssökning, discobil och möjligtvis lite uggling, vad sägs om det??
Jag har ännu inte fått reda på när jag har en lägenhet i Varberg att flytta till. Men jag har redan planer på vad som ska finnas i den. Biljardbord har jag på g, hoppas det löser sig. Och att jag får plats till det. Sen tänkte jag göra en musikhörna med keyboard och elgitarr - instrument jag förhoppningsvis har tid att öva en del på. Dessutom fick jag en idé att ha ett bordshockeyspel också, för det är så nedrans skoj. Ja, fler planer har jag, men jag får vänta och se vad jag får för lägenhet.
Ikväll, om bara nån timme, ska jag på After Work. Det ska bowlas och ätas och kanske dansas litta granna också. Lite utgång kanske, vad vet jag. Skojsigt ska det bli iaf, det bestämmer jag! Men den riiiktiga festen är imorgon. Det blir alltid ös när Jocke o Alex står som värdar. Så en klassisk hemmafest-sen-utgång kryddad lite extra med Skärgårdssökning, discobil och möjligtvis lite uggling, vad sägs om det??
torsdag 24 november 2011
Dag 131 - Can't you C it's not oh-K
Värsta vad busschaffisen var trevlig imorse. Med passagerarna i en klassisk halv sex-koma greppade han, helt plötsligt och utan förvarning, mikrofonen och talade till oss. "God morgon gott folk. Jag vill passa på att önska er en riktigt trevlig dag." Så härlig snubbe alltså! Han lät sådär härligt optimistisk vilket gör att folk förhoppningsvis tar åt sig och tänker, "ja, detta blir nog en trevlig dag." Ja, det var fan gulligt av honom!
Själv var jag redan på gott humör, som vanligt, och var redan övertygad om att dagen blir riktigt trevlig. Jag hade ju en fantastiskt mysig kväll igår. Jag ringde runt och försökte fixa bord på en pub där vi kunde se Milan-Barca, men det var lättare sagt än gjort. Telegrafen hade fullbokat, O'Leary's likaså, och sen visste jag inte riktigt vart jag skulle vända mig. Men en snabb googling berättade för mig att Norrbro och Charles Dickens också visade matchen. Men Norrbro var också fullbokad så sista hoppet stod till Dickens, där jag faktiskt aldrig har varit.
Lyckan var med oss, ty tjejen, när jag frågade om det var fullbokat, svarade nej med ett tonfall som påminde mycket om "hur fan kan du tro det?" och därmed var kvällen räddad. Jag, Jocke, Munk och Fille mötte upp en bit innan match, beställde dricka och nachotallrik och snart var matchen igång. Det var alltså Zlatan mot Messi vi såg, bara så att alla är medvetna om det.
Messi gjorde 1-0 när van Buffel råkade stöta in bollen i eget mål. Men snart replikerade Zlatan genom ett mål av Zlatan. Världsklass på den felträffen. Men sen fick Messi en straff som Messi på andra försöket (han försökte först fuska) förvaltade och ställningen var 1-2 i paus. Ungefär där tog min fantastiska måltid slut. En rejäl burgare, välkomponerad, med bland annat krämig ost, smaskig hamburgerdressing och underbart knaprig bacon. Fy fan va gott! Till det fick jag tjocka, perfekt tillagade pommes och en fet jävla bea. Aaaaah blir hungrig nu när jag tänker på det. Lovely!
En sak måste jag dock klaga på. När jag kom till bordet stod mitt namn på en skylt. Eller ja, det var ju det som var felet - det var inte mitt namn. Det stod Carl Söderström. Fy fan va besviken jag blev. Jag menar, vad kommer härnäst? Pepsi istället för Coca?! När servitrisen kom med min mat sa Jocke "här kommer din mat, Kalle" varpå hon sa "varsågod KALLE" med en lite överdriven betoning på mitt namn. Då var jag bara tvungen att påpeka att de hade stavat mitt namn fel. "Äh det e ju typ samma sak" sa hon då. "Nä det är fan stor skillnad" sa jag och då gav hon med sig och sa att hon skulle fixa en ny skylt. Självklart hade hon då skrivit ett riktigt övertydligt K, lite som ett hån.
I paus blev jag sugen på mer Coca och gick fram för att beställa i baren. "Hej KALLE" sa det kaxiga fruntimret med ett leende. "Vi är inte så bra vänner än, så du får säga Karl hädanefter" sa jag. Men det slutade förstås med att hon fick säga Kalle ändå, so I guess I lost that one.
Andra halvlek fortsatte med mer öppet och underhållande spel. Milan (ja, det är vad de heter egenkligen) kvitterade genom en makalöst fin prestation av Boateng. Men Barca skulle få sista ordet när Messi smekte fram en läcker passning till en djupledsspringande Xavi som placerade in slutresultatet, 2-3. Vi var alla jävligt nöjda med kvällen så det blir säkerligen en repris nån gång.
Förresten, är det någon som vet vem den där Ljung e, han som kom mitt i matchen och våldgästade oss??
Själv var jag redan på gott humör, som vanligt, och var redan övertygad om att dagen blir riktigt trevlig. Jag hade ju en fantastiskt mysig kväll igår. Jag ringde runt och försökte fixa bord på en pub där vi kunde se Milan-Barca, men det var lättare sagt än gjort. Telegrafen hade fullbokat, O'Leary's likaså, och sen visste jag inte riktigt vart jag skulle vända mig. Men en snabb googling berättade för mig att Norrbro och Charles Dickens också visade matchen. Men Norrbro var också fullbokad så sista hoppet stod till Dickens, där jag faktiskt aldrig har varit.
Lyckan var med oss, ty tjejen, när jag frågade om det var fullbokat, svarade nej med ett tonfall som påminde mycket om "hur fan kan du tro det?" och därmed var kvällen räddad. Jag, Jocke, Munk och Fille mötte upp en bit innan match, beställde dricka och nachotallrik och snart var matchen igång. Det var alltså Zlatan mot Messi vi såg, bara så att alla är medvetna om det.
Messi gjorde 1-0 när van Buffel råkade stöta in bollen i eget mål. Men snart replikerade Zlatan genom ett mål av Zlatan. Världsklass på den felträffen. Men sen fick Messi en straff som Messi på andra försöket (han försökte först fuska) förvaltade och ställningen var 1-2 i paus. Ungefär där tog min fantastiska måltid slut. En rejäl burgare, välkomponerad, med bland annat krämig ost, smaskig hamburgerdressing och underbart knaprig bacon. Fy fan va gott! Till det fick jag tjocka, perfekt tillagade pommes och en fet jävla bea. Aaaaah blir hungrig nu när jag tänker på det. Lovely!
En sak måste jag dock klaga på. När jag kom till bordet stod mitt namn på en skylt. Eller ja, det var ju det som var felet - det var inte mitt namn. Det stod Carl Söderström. Fy fan va besviken jag blev. Jag menar, vad kommer härnäst? Pepsi istället för Coca?! När servitrisen kom med min mat sa Jocke "här kommer din mat, Kalle" varpå hon sa "varsågod KALLE" med en lite överdriven betoning på mitt namn. Då var jag bara tvungen att påpeka att de hade stavat mitt namn fel. "Äh det e ju typ samma sak" sa hon då. "Nä det är fan stor skillnad" sa jag och då gav hon med sig och sa att hon skulle fixa en ny skylt. Självklart hade hon då skrivit ett riktigt övertydligt K, lite som ett hån.
I paus blev jag sugen på mer Coca och gick fram för att beställa i baren. "Hej KALLE" sa det kaxiga fruntimret med ett leende. "Vi är inte så bra vänner än, så du får säga Karl hädanefter" sa jag. Men det slutade förstås med att hon fick säga Kalle ändå, so I guess I lost that one.
Andra halvlek fortsatte med mer öppet och underhållande spel. Milan (ja, det är vad de heter egenkligen) kvitterade genom en makalöst fin prestation av Boateng. Men Barca skulle få sista ordet när Messi smekte fram en läcker passning till en djupledsspringande Xavi som placerade in slutresultatet, 2-3. Vi var alla jävligt nöjda med kvällen så det blir säkerligen en repris nån gång.
Förresten, är det någon som vet vem den där Ljung e, han som kom mitt i matchen och våldgästade oss??
onsdag 23 november 2011
Dag 130 - The Return of the King
Jaha, så är man frisk och kry igen. Var kass ett par dagar så jag fick avstå från jobb och träning. Jag passade då på att vila upp mig riktigt rejält. Det behövdes verkligen, för jag har kört på i samma vansinniga tempo nu i flera månader utan att stanna upp och vila. Det känns som jag knappt har haft en ledig stund, men det har jag ju såklart valt själv, och det har gjort det lättare för mig att ta mig igenom denna stora förändring av mitt liv. Jag har inte hunnit stanna upp och tänka efter eller tveka, utan bara följt mitt hjärta och satsat allt jag har.
En lyckad satsning, helt klart, och även om jag kommer att sakna många delar av mitt gamla liv så känner jag att jag har uppnått något stort. Det intressanta är att jag har mitt nya liv på ett ställe och mitt gamla liv på ett annat. Det går ju som bekant inte att vara på två ställen samtidigt, hur mycket man än vill, men jag kan, och kommer, hälsa på det gamla så ofta som möjligt. Så det är kanske egenkligen dumt att kalla det "det gamla" för det kommer fortfarande vara viktigt för mig. Nu när jag tänker efter så har jag fortfarande inte riktigt börjat på det nya än, men det är ju fruktansvärt nära nu.
I alla fall så var jag idag tillbaka på jobb. Jag vet inte riktigt hur de hade klarat sig där utan mig, jag frågade inte, men inte gick det att ligga på latsidan. Tror de har haft det rätt kämpigt, för de hade inte hunnit med att förbereda och planera allt i den utsträckning som är att rekommendera. Effekten blev att jag fick göra ett tokryck nästan redan när jag började klockan sex och hade inte tid att äta mellanmål förrän efter tio. Då var jag nästan svimfärdig, eftersom pepparkakor och cashewnötter inte riktigt är en stabil frukost.
Men allting löste sig, åtminstone för dagen, även om jag misstänker att det kommer bli tajt imorgon bitti igen. Resten av dagen blev liiite lugnare, men även då gäller det att vara på tå. För mycket handlar ju om förberedelse och det kan när som helst bara explodera igen. Utan förvarning. Men det vet vi ju, så vi expect the unexpected som man säger på engelska.
Ikväll blir det fotboll på en pub med en bunke kompisar - en trevlig avslutning på dagen. Kan bli en intressant match också, förhoppningsvis. En bra match och en kall Coca i gott sällskap - kan det bli mycket bättre??
En lyckad satsning, helt klart, och även om jag kommer att sakna många delar av mitt gamla liv så känner jag att jag har uppnått något stort. Det intressanta är att jag har mitt nya liv på ett ställe och mitt gamla liv på ett annat. Det går ju som bekant inte att vara på två ställen samtidigt, hur mycket man än vill, men jag kan, och kommer, hälsa på det gamla så ofta som möjligt. Så det är kanske egenkligen dumt att kalla det "det gamla" för det kommer fortfarande vara viktigt för mig. Nu när jag tänker efter så har jag fortfarande inte riktigt börjat på det nya än, men det är ju fruktansvärt nära nu.
I alla fall så var jag idag tillbaka på jobb. Jag vet inte riktigt hur de hade klarat sig där utan mig, jag frågade inte, men inte gick det att ligga på latsidan. Tror de har haft det rätt kämpigt, för de hade inte hunnit med att förbereda och planera allt i den utsträckning som är att rekommendera. Effekten blev att jag fick göra ett tokryck nästan redan när jag började klockan sex och hade inte tid att äta mellanmål förrän efter tio. Då var jag nästan svimfärdig, eftersom pepparkakor och cashewnötter inte riktigt är en stabil frukost.
Men allting löste sig, åtminstone för dagen, även om jag misstänker att det kommer bli tajt imorgon bitti igen. Resten av dagen blev liiite lugnare, men även då gäller det att vara på tå. För mycket handlar ju om förberedelse och det kan när som helst bara explodera igen. Utan förvarning. Men det vet vi ju, så vi expect the unexpected som man säger på engelska.
Ikväll blir det fotboll på en pub med en bunke kompisar - en trevlig avslutning på dagen. Kan bli en intressant match också, förhoppningsvis. En bra match och en kall Coca i gott sällskap - kan det bli mycket bättre??
lördag 19 november 2011
Dag 129 - Hässlehåla
Idag hade jag äntligen sovmorgon. Men jag avbokade den. HBK skulle ju spela cup i Hässleholm så jag steg upp ur sängen vid sju-tiden, tog tåg från Ä-holm till Åstorp via Hbg och blev där hämtad av min käre Skärgårdsvän. Sen blev det en fantastiskt bra discobilsresa till Qpoolen. Oj va laddade vi blev!
Första matchen spelades mot WÄ. 5-1 segrade HBK med och det såg faktiskt bra ut. Det visade sig i efterhand att det var nog det tuffaste motståndet i gruppen man just hade besegrat utan problem, så den insatsen ska man absolut vara nöjd med. Men jag kände att som expert ville jag tillföra ytterligare en dimension. De tre "riktiga" coacherna lät mig vädra mina åsikter, så jag införde en ny anfallsidé.
Många kanske har hört talas om succéförsvaret jag införde i Brohaga - C-4 explosive defence. Så länge grabbarna följde det mosades allt motstånd. Vi fortsatte med det, såklart, och nu införde jag alltså min nya anfallsidé - Debelog kobasici(tm). För er som inte har ett bosniskt lexikon hemma, det betyder tjock korv. Varför kallar jag ett anfallsspel för det? Jo, denna anfallstillämpning ska vara som en riktigt god tjock korv - rejäl, köttig och med den där lilla extra kryddan. Så jag försökte få grabbarna att ta till sig denna idé.
Det var en stunds väntan till nästa match, så de flesta köpte något att tugga på. Är man då hyfsat normal i skallen så köper man för egna pengar eller ber snällt någon om ett lån. Men Fille har sina metoder. Han tog helt enkelt Holmis plånbok, gick till kiosken och köpte vad han skulle ha. Sicken fräckis! Eller? Nä, han sa sig ha "råkat" ta fel plånbok, förmodligen då ur fel väska, och sedan inte upptäckt sitt misstag när han tog upp pengar och betalade. Trovärdigt...? Vi funderade också över smeknamn till nyförvärvet Simon Fransson, eftersom Simon är upptaget av Sinan. Simba röstades ner (bl.a. av mig, för det är heligt), likaså Fritzl, av okänd anledning... Det blev till slut Franz [Frants] som man kan säga är en förkortning av efternamnet med en lite tysk klang.
När nästa match satte igång såg man direkt effekten av Debelog kobasici(tm). Det tog bara 15 sekunder innan ledningsmålet kom och snart hade man en fin 3-0-ledning. Därefter slappnade killarna av lite och spelade inte så bra. Men ännu en 5-1-seger blev det, denna gång mot Ballingslöv. Nu följde ännu en lång väntan innan sista matchen skulle spelas, mot gruppens sämsta lag - Strömbergs(?). Så de flesta drog iväg till en lokal pizzeria och tryckte i sig skitmat. Ja, alltså det var ett par som var nyttiga, otroligt nog.
Jag vägrar godta att det var min taktik som fallerade i sista matchen, det var helt enkelt grabbarna som inte följde den. Dåligt spelade de i alla fall och det kan ju bero på det massiva matintaget så nära inpå match. Trots att man mötte det sämsta laget i gruppen vann man bara med 3-1 efter en ganska sen vändning. Dålig fokus i avslut och sista passningen gjorde att matchen blev onödigt spännande. Men en vinst, trots allt, och tre raka segrar innebar såklart avancemang som gruppetta. Den 4 december fortsätter cupen där närmare 60 lag deltar.
Nu är det snart dags för utgång. Många har redan svikit, men det skiter jag i! Jag ska fan ha kul! Men först ska jag avsluta med en fin liten bild från dagens fotboll. Ciao!
Första matchen spelades mot WÄ. 5-1 segrade HBK med och det såg faktiskt bra ut. Det visade sig i efterhand att det var nog det tuffaste motståndet i gruppen man just hade besegrat utan problem, så den insatsen ska man absolut vara nöjd med. Men jag kände att som expert ville jag tillföra ytterligare en dimension. De tre "riktiga" coacherna lät mig vädra mina åsikter, så jag införde en ny anfallsidé.
Många kanske har hört talas om succéförsvaret jag införde i Brohaga - C-4 explosive defence. Så länge grabbarna följde det mosades allt motstånd. Vi fortsatte med det, såklart, och nu införde jag alltså min nya anfallsidé - Debelog kobasici(tm). För er som inte har ett bosniskt lexikon hemma, det betyder tjock korv. Varför kallar jag ett anfallsspel för det? Jo, denna anfallstillämpning ska vara som en riktigt god tjock korv - rejäl, köttig och med den där lilla extra kryddan. Så jag försökte få grabbarna att ta till sig denna idé.
Det var en stunds väntan till nästa match, så de flesta köpte något att tugga på. Är man då hyfsat normal i skallen så köper man för egna pengar eller ber snällt någon om ett lån. Men Fille har sina metoder. Han tog helt enkelt Holmis plånbok, gick till kiosken och köpte vad han skulle ha. Sicken fräckis! Eller? Nä, han sa sig ha "råkat" ta fel plånbok, förmodligen då ur fel väska, och sedan inte upptäckt sitt misstag när han tog upp pengar och betalade. Trovärdigt...? Vi funderade också över smeknamn till nyförvärvet Simon Fransson, eftersom Simon är upptaget av Sinan. Simba röstades ner (bl.a. av mig, för det är heligt), likaså Fritzl, av okänd anledning... Det blev till slut Franz [Frants] som man kan säga är en förkortning av efternamnet med en lite tysk klang.
När nästa match satte igång såg man direkt effekten av Debelog kobasici(tm). Det tog bara 15 sekunder innan ledningsmålet kom och snart hade man en fin 3-0-ledning. Därefter slappnade killarna av lite och spelade inte så bra. Men ännu en 5-1-seger blev det, denna gång mot Ballingslöv. Nu följde ännu en lång väntan innan sista matchen skulle spelas, mot gruppens sämsta lag - Strömbergs(?). Så de flesta drog iväg till en lokal pizzeria och tryckte i sig skitmat. Ja, alltså det var ett par som var nyttiga, otroligt nog.
Jag vägrar godta att det var min taktik som fallerade i sista matchen, det var helt enkelt grabbarna som inte följde den. Dåligt spelade de i alla fall och det kan ju bero på det massiva matintaget så nära inpå match. Trots att man mötte det sämsta laget i gruppen vann man bara med 3-1 efter en ganska sen vändning. Dålig fokus i avslut och sista passningen gjorde att matchen blev onödigt spännande. Men en vinst, trots allt, och tre raka segrar innebar såklart avancemang som gruppetta. Den 4 december fortsätter cupen där närmare 60 lag deltar.
Nu är det snart dags för utgång. Många har redan svikit, men det skiter jag i! Jag ska fan ha kul! Men först ska jag avsluta med en fin liten bild från dagens fotboll. Ciao!
fredag 18 november 2011
Dag 128 - Årsfesten
Idag är en underbar dag! Jag gick upp halv fem och för en gång skull var jag inte trött. Jag var pigg. Riktigt pigg. Helgen är på väg och den ska självklart bli lika makalös som vanligt! Som förra helgen när det var årsfest ute i Höganäs.
Men innan årsfesten spelade jag testmatch i Varberg. Vi hade en massa provspelare som skulle testas i Bois och denna match mot Tvååker var deras chans att visa upp sig. Jag ska inte påstå att testspelarna inte visade något, för de gjorde faktiskt det, men som helhet gjorde vi en riktigt dålig match. Vi vann visserligen med 3-2, men det var efter en vändning i slutminuterna. Positivt var, förutom segern, att samtliga mål faktiskt gjordes av testspelarna. Negativt var min egen insats, plus ett par andra som inte heller hade en lyckad dag, och det dåliga spelet. Jag var verkligen usel i första halvlek. Gjorde kanske en bra grej, that's it. Huvudet ville men fötterna hade tappat allt vad känsla hette. Sen den kvarten jag var med i andra gick väl ok, men aj va formen har försvunnit.
Efter matchen åkte jag hem till Hbg, gjorde vid mig och körde sedan ut till Munks föräldrar där förfesten hölls. Biljard, goda vänner och en massa skitsnack som uppvärmning innan vi tog oss till Höganäs. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få att äta eller hur mycket, så i sann Backman-anda köpte jag en fet korv (debelog kobasici) i korvaluan, när jag ändå skulle ta ut pengar, och föråt.
HBKs årsfest 2011 var en riktigt trevlig tillställning. Det var ju i stort sett bara seniortruppen och styrelsen man kände igen, sen var där en massa andra människor, bl.a. Old boys och en del spelarfruar som man aldrig hade träffat. I baren serverades billig dryck, vilket gjorde att stämningen blev lättsam väldigt snabbt. Knappt hade vi satt oss till bords förrän sångerna kom igång. Jag hade turen att få gratis dricka eftersom de inte hade nåt pris på läsk. Lite komiskt bara att när jag ville ha "Sprite" undrade de vilken "spreit"... Ja, "Sprite" sa jag. "Jamen vilket sorts sprejt?" Och så hade det nog kunnat fortsätta ett tag om jag inte pekat på flaskan.
Snart hade de dukat upp värsta buffébordet med klyftpotatis, kycklingfilé i nån god sås m.m. Gott var det, så trots förätning pallade jag två rejäla portioner. Sedan bjöds det på kladdkaka med grädde, wienernougat, After eight, chips och salta pinnar. Och kaffe förstås till de som gillar sånt skit. Ordföranden och ett par till höll tal och priser för flest matcher, flest träningar etc. delades ut.
Micke Roslund greppade sedan micken och började prata. Det var främst han som hade lockat mig till Höganäs då för tre år sedan. Han avslutade med att tacka mig för mina insatser i klubben och uppmuntrade alla närvarande att göra detsamma. Jag blev rörd av alla applåder och när grabbarna drog igång Kalle Sambuca-sången fick jag nästan tårar i ögonen. Men jag samlade mig, gick och hämtade gåvorna som jag skulle dela ut (de två som inte blivit förstörda av fulla bordskamrater) och stegade fram.
Jag ville säga så mycket, men jag hade ju inte alls förberett mig. Känslor av glädje och sorg gjorde att jag inte riktigt kunde tänka klart. Jag hoppas verkligen att jag fick fram hur tacksam jag var att få ha tillbringat tre år i HBK. Hur glatt och lyckligt mitt liv har varit i tre år, mycket tack vare HBK. Och hur underbart det har varit att lära känna så många fantastiska människor. Jag hoppas även att alla förstod att HBK inte har sett det sista av mig. Jag kommer fortsätta följa HBK och stötta så mycket jag kan. Och kanske, en vacker dag, drar jag på mig den rödblåa matchdressen än en gång.
Hela kvällen var extremt lyckad. Jag tror alla tyckte det. De som fixade festen gjorde ett extremt bra jobb! Det blev dans sen till livebandets svängiga musik. Trevligt, trevlig. Sen blev det utgång med Discobil, Skärgårdssökande och allt det vanliga skojjet. Men ett par frågor: övningskörde Basten till festen? Vem fan e Ljung??
Men innan årsfesten spelade jag testmatch i Varberg. Vi hade en massa provspelare som skulle testas i Bois och denna match mot Tvååker var deras chans att visa upp sig. Jag ska inte påstå att testspelarna inte visade något, för de gjorde faktiskt det, men som helhet gjorde vi en riktigt dålig match. Vi vann visserligen med 3-2, men det var efter en vändning i slutminuterna. Positivt var, förutom segern, att samtliga mål faktiskt gjordes av testspelarna. Negativt var min egen insats, plus ett par andra som inte heller hade en lyckad dag, och det dåliga spelet. Jag var verkligen usel i första halvlek. Gjorde kanske en bra grej, that's it. Huvudet ville men fötterna hade tappat allt vad känsla hette. Sen den kvarten jag var med i andra gick väl ok, men aj va formen har försvunnit.
Efter matchen åkte jag hem till Hbg, gjorde vid mig och körde sedan ut till Munks föräldrar där förfesten hölls. Biljard, goda vänner och en massa skitsnack som uppvärmning innan vi tog oss till Höganäs. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få att äta eller hur mycket, så i sann Backman-anda köpte jag en fet korv (debelog kobasici) i korvaluan, när jag ändå skulle ta ut pengar, och föråt.
HBKs årsfest 2011 var en riktigt trevlig tillställning. Det var ju i stort sett bara seniortruppen och styrelsen man kände igen, sen var där en massa andra människor, bl.a. Old boys och en del spelarfruar som man aldrig hade träffat. I baren serverades billig dryck, vilket gjorde att stämningen blev lättsam väldigt snabbt. Knappt hade vi satt oss till bords förrän sångerna kom igång. Jag hade turen att få gratis dricka eftersom de inte hade nåt pris på läsk. Lite komiskt bara att när jag ville ha "Sprite" undrade de vilken "spreit"... Ja, "Sprite" sa jag. "Jamen vilket sorts sprejt?" Och så hade det nog kunnat fortsätta ett tag om jag inte pekat på flaskan.
Snart hade de dukat upp värsta buffébordet med klyftpotatis, kycklingfilé i nån god sås m.m. Gott var det, så trots förätning pallade jag två rejäla portioner. Sedan bjöds det på kladdkaka med grädde, wienernougat, After eight, chips och salta pinnar. Och kaffe förstås till de som gillar sånt skit. Ordföranden och ett par till höll tal och priser för flest matcher, flest träningar etc. delades ut.
Micke Roslund greppade sedan micken och började prata. Det var främst han som hade lockat mig till Höganäs då för tre år sedan. Han avslutade med att tacka mig för mina insatser i klubben och uppmuntrade alla närvarande att göra detsamma. Jag blev rörd av alla applåder och när grabbarna drog igång Kalle Sambuca-sången fick jag nästan tårar i ögonen. Men jag samlade mig, gick och hämtade gåvorna som jag skulle dela ut (de två som inte blivit förstörda av fulla bordskamrater) och stegade fram.
Jag ville säga så mycket, men jag hade ju inte alls förberett mig. Känslor av glädje och sorg gjorde att jag inte riktigt kunde tänka klart. Jag hoppas verkligen att jag fick fram hur tacksam jag var att få ha tillbringat tre år i HBK. Hur glatt och lyckligt mitt liv har varit i tre år, mycket tack vare HBK. Och hur underbart det har varit att lära känna så många fantastiska människor. Jag hoppas även att alla förstod att HBK inte har sett det sista av mig. Jag kommer fortsätta följa HBK och stötta så mycket jag kan. Och kanske, en vacker dag, drar jag på mig den rödblåa matchdressen än en gång.
Hela kvällen var extremt lyckad. Jag tror alla tyckte det. De som fixade festen gjorde ett extremt bra jobb! Det blev dans sen till livebandets svängiga musik. Trevligt, trevlig. Sen blev det utgång med Discobil, Skärgårdssökande och allt det vanliga skojjet. Men ett par frågor: övningskörde Basten till festen? Vem fan e Ljung??
måndag 14 november 2011
Dag 127 - I want it all
Det är jäklar i det lätt att hamna efter i bloggandet har jag märkt. Men så är det väl när man har mycket att göra om dagarna - innan man vet ordet av det så har ännu en vecka gått. Och nu är det en vecka sedan jag stod här i biltvätten och tänkte på Skärgårdssökarnas fantastiska Queen-helg.
Det var alltså förra helgen som jag och Joachim skulle till Halmstad för att se en Queen-konsert. Ja, alltså, det var ju inte riktiga Queen, men en Freddie-imitatör uppbackad av ett mycket kompetent band. Vi stötte dock på problem redan innan vi kommit dit. Vi reste med glädje upp i min kamrats discobil, men när vi kommit upp i höjd med Laholm kom vi på att biljetterna låg kvar i min mors lägenhet...oops. Så det var bara att vända och köra tillbaka till Hbg igen. Vi skyndade oss så gott vi kunde, men givetvis blev vi lite försenade. Sisådär en 25 minuter. Men sen var det fullt ös!
Vi kom precis lagom till Don't stop me now och helt plötsligt var alla världens bekymmer bortglömda. Vi hade jävligt kul där på Halmstad arena i ett par timmar, bl.a. såg vi roliga människor i publiken såsom Rehns pappa, slappa familjen m.fl. När konserten avslutades tog discobilen oss till Halmstads uteliv där det skulle bli dans, Skärgårdssökning och annat trevligt.
Efter ett par barbesök beslutade vi oss för att försöka hitta Skärgården. Ett roligt gäng från Borlänge i sällskap med en Halmstadbo kunde inte hjälpa oss, men vi hade ett trevligt samtal i alla fall. Det var roligt när jag och Jocke, som de Västeråsbor vi var, helt instinktivt förundrades över det där ordet de sa, "bonnigt." Inte hade vi hört det förut! Och de tyckte ju vi var jättekonstiga som inte visste vad det betydde, skrattade gott och förklarade sen för oss. Då var det svårt att hålla sig för skratt!
Efter att sedan ha frågat halva Halmstad vilket som är det bästa utestället så tog vi beslutet att gå in på Mårtenssons. Inte Morfars, alltså. Ett bra val tror jag bestämt då vi hade askul där. Bra musik fick vi höra, typ Vart jag mig i världen vänder, en förläng version av Danza Kuduro, När vindarna viskar mitt namn och många flera. Vi avslutade med att få en McNugget för mycket på Donken (troligen en Skärgårdsbonus) innan vi for hem.
Jag sov hos Jocke eftersom jag skulle coacha honom och de andra i Hbk när de grävde guld i Brohaga cup. Bara vinnaren i sexmannagruppen gick vidare, så det gällde att inte göra några misstag. Jag införde mitt nya C-4 explosive defence och grabbarna tog det till sig direkt. Fyra vinster och en oavgjord räckte för en finalplats. Väl där blev det dock tyvärr bottennapp och förlust. Men en fantastisk insats att ta sig till final!
Som ni förstår så var det en magisk helg, och nu en vecka senare har jag ännu en magisk helg bakom mig. Men det tar vi nästa gång.
MVH Skärgårdssökaren
Det var alltså förra helgen som jag och Joachim skulle till Halmstad för att se en Queen-konsert. Ja, alltså, det var ju inte riktiga Queen, men en Freddie-imitatör uppbackad av ett mycket kompetent band. Vi stötte dock på problem redan innan vi kommit dit. Vi reste med glädje upp i min kamrats discobil, men när vi kommit upp i höjd med Laholm kom vi på att biljetterna låg kvar i min mors lägenhet...oops. Så det var bara att vända och köra tillbaka till Hbg igen. Vi skyndade oss så gott vi kunde, men givetvis blev vi lite försenade. Sisådär en 25 minuter. Men sen var det fullt ös!
Vi kom precis lagom till Don't stop me now och helt plötsligt var alla världens bekymmer bortglömda. Vi hade jävligt kul där på Halmstad arena i ett par timmar, bl.a. såg vi roliga människor i publiken såsom Rehns pappa, slappa familjen m.fl. När konserten avslutades tog discobilen oss till Halmstads uteliv där det skulle bli dans, Skärgårdssökning och annat trevligt.
Efter ett par barbesök beslutade vi oss för att försöka hitta Skärgården. Ett roligt gäng från Borlänge i sällskap med en Halmstadbo kunde inte hjälpa oss, men vi hade ett trevligt samtal i alla fall. Det var roligt när jag och Jocke, som de Västeråsbor vi var, helt instinktivt förundrades över det där ordet de sa, "bonnigt." Inte hade vi hört det förut! Och de tyckte ju vi var jättekonstiga som inte visste vad det betydde, skrattade gott och förklarade sen för oss. Då var det svårt att hålla sig för skratt!
Efter att sedan ha frågat halva Halmstad vilket som är det bästa utestället så tog vi beslutet att gå in på Mårtenssons. Inte Morfars, alltså. Ett bra val tror jag bestämt då vi hade askul där. Bra musik fick vi höra, typ Vart jag mig i världen vänder, en förläng version av Danza Kuduro, När vindarna viskar mitt namn och många flera. Vi avslutade med att få en McNugget för mycket på Donken (troligen en Skärgårdsbonus) innan vi for hem.
Jag sov hos Jocke eftersom jag skulle coacha honom och de andra i Hbk när de grävde guld i Brohaga cup. Bara vinnaren i sexmannagruppen gick vidare, så det gällde att inte göra några misstag. Jag införde mitt nya C-4 explosive defence och grabbarna tog det till sig direkt. Fyra vinster och en oavgjord räckte för en finalplats. Väl där blev det dock tyvärr bottennapp och förlust. Men en fantastisk insats att ta sig till final!
Som ni förstår så var det en magisk helg, och nu en vecka senare har jag ännu en magisk helg bakom mig. Men det tar vi nästa gång.
MVH Skärgårdssökaren
fredag 11 november 2011
Dag 126 - Berlin del 3
Så var vi då framme vid sista delen av denna Berlin-saga. Det blev lördag och få, ja jag vågar nog till och med säga ingen, i laget var uppe med tuppen denna morgon. Men så snart vi hade vaknat till började vi samla ihop oss för vi tänkte alla åka buss till TV-tornet för att åka upp ca 150 meter över marken och kolla på utsikten. Till tornet kom vi, men när vi såg kön var vi inte längre sugna på att åka upp. Så vi satte oss och åt istället. Sen gick jag med ett gäng på shoppingrunda. Det gigantiska varuhuset KaDeWe hade vi varit på en runda innan, men vi ville utforska det mer. Bl.a. översta våningen där serveringen ligger.
Vi skulle fika och jag tänkte slå till med en fet bakelse. Problemet var bara att utbudet var så gigantiskt och där var SÅ många godsaker som lockade att det var näst intill omöjligt att välja. Till slut tog jag en fet valnötsbakelse med mandelmassa på toppen och en grymt vacker jordgubbsbakelse. DET VAR SÅ JÄVLA GOTT! Det var inga små bitar, kan jag säga, men jag åt varenda liten smula och var nära att slicka tallriken också. Jag fick ett flertal munorgasmer som spred sig med härliga rysningar till resten av kroppen. Det var fan att jag inte orkade en till!
Sen vilade vi upp oss och gjorde vid oss inför kvällen. Efter ännu ett besök på Va piano så bar det av mot Berghain - en väldigt känd nattklubb som rankas som en av Europas bästa. Berghain låg lite avsides, i skuggorna, och det var tydligen ett gammalt kraftverk. De tuffa och väldigt slumpmässiga insläppsbestämmelserna gjorde att bara fyra av typ tolv man fick äran att komma in på den kusligaste klubb jag någonsin varit på. Det var som en blandning av fängelse, tom lagerbyggnad och tortyrkammare. Det kändes nästan som att i källaren, där slaktar man människor. Inredningen var mycket sparsam och det fanns t.ex. metallbänkar som hängde från taket i kedjor. Stort var det också, vilket gjorde att vi inte hann utforska hela stället. Men uppför en trappa låg en fikabar som serverade kakor och kulglass i bägare. Bara en sån sak!
Musiken var till stora delar techno, och det är väl inte min favoritgenre precis. Men stället, stämningen och alla konstiga och udda människor gjorde att jag inte riktigt brydde mig. Det var en upplevelse bara att vara där. Och människorna ja. Där fanns av alla sorter. En man hade bara korta, tajta lädershorts, kraftiga kängor och halsband och armband med nitar. Han höll i ett koppel som en kille med tajt läderklädsel var fastspänd i. Det var mycket läder, nitar, hud och svart. Men även finklädda människor - en salig blandning.
Vi stannade där ett par timmar innan vi drog vidare till en närbelägen klubb som vi hade hört skulle vara bra. Det var den också. Bara en våning, men över en väldigt stor yta och där fanns fyra dansgolv, två garderober och en hel drös med barer. Musiken var olika på dansgolven såklart, så man kunde nästan alltid hitta ett roligt ställe. Där mötte vi också en massa folk som vi träffat tidigare i helgen. Natten blev lång och rolig. Inte förrän strax innan sex såg vi hotellet igen och då ska man komma ihåg att vi hade dragit tillbaka klockan en timme också. Det uppdagades en liten skandal när vi kom tillbaka. Hotellreceptionisten som hade nattskiftet var en riktig fuling som försökte utnyttja situationen när vissa i laget kom hem med "sällskap." Han krävde 20 euro för att låta sällskapet följa med. Pengar han stoppade i egen ficka. Ett par betalade motvilligt medan ett par vägrade och fick skicka hem sina nyfunna bekantskaper. Dagen efter tog någon ett snack med övrig hotellpersonal och jag tror den receptionisten ligger illa till nu.
Personligen gick jag direkt till frukostbuffén som öppnade sex. Sedan var det nästan dags att packa inför bussresan som skulle påbörjas åtta. Sömn blev det mycket av för alla sen på bussen. Vi var nöjda med helgen som hade bjudit på mycket. Tonerna av Rihannas We found love ekade i våra sinnen och kanske beskrev hon Berlin - "We found love in a hopeless place."
Vi skulle fika och jag tänkte slå till med en fet bakelse. Problemet var bara att utbudet var så gigantiskt och där var SÅ många godsaker som lockade att det var näst intill omöjligt att välja. Till slut tog jag en fet valnötsbakelse med mandelmassa på toppen och en grymt vacker jordgubbsbakelse. DET VAR SÅ JÄVLA GOTT! Det var inga små bitar, kan jag säga, men jag åt varenda liten smula och var nära att slicka tallriken också. Jag fick ett flertal munorgasmer som spred sig med härliga rysningar till resten av kroppen. Det var fan att jag inte orkade en till!
Sen vilade vi upp oss och gjorde vid oss inför kvällen. Efter ännu ett besök på Va piano så bar det av mot Berghain - en väldigt känd nattklubb som rankas som en av Europas bästa. Berghain låg lite avsides, i skuggorna, och det var tydligen ett gammalt kraftverk. De tuffa och väldigt slumpmässiga insläppsbestämmelserna gjorde att bara fyra av typ tolv man fick äran att komma in på den kusligaste klubb jag någonsin varit på. Det var som en blandning av fängelse, tom lagerbyggnad och tortyrkammare. Det kändes nästan som att i källaren, där slaktar man människor. Inredningen var mycket sparsam och det fanns t.ex. metallbänkar som hängde från taket i kedjor. Stort var det också, vilket gjorde att vi inte hann utforska hela stället. Men uppför en trappa låg en fikabar som serverade kakor och kulglass i bägare. Bara en sån sak!
Musiken var till stora delar techno, och det är väl inte min favoritgenre precis. Men stället, stämningen och alla konstiga och udda människor gjorde att jag inte riktigt brydde mig. Det var en upplevelse bara att vara där. Och människorna ja. Där fanns av alla sorter. En man hade bara korta, tajta lädershorts, kraftiga kängor och halsband och armband med nitar. Han höll i ett koppel som en kille med tajt läderklädsel var fastspänd i. Det var mycket läder, nitar, hud och svart. Men även finklädda människor - en salig blandning.
Vi stannade där ett par timmar innan vi drog vidare till en närbelägen klubb som vi hade hört skulle vara bra. Det var den också. Bara en våning, men över en väldigt stor yta och där fanns fyra dansgolv, två garderober och en hel drös med barer. Musiken var olika på dansgolven såklart, så man kunde nästan alltid hitta ett roligt ställe. Där mötte vi också en massa folk som vi träffat tidigare i helgen. Natten blev lång och rolig. Inte förrän strax innan sex såg vi hotellet igen och då ska man komma ihåg att vi hade dragit tillbaka klockan en timme också. Det uppdagades en liten skandal när vi kom tillbaka. Hotellreceptionisten som hade nattskiftet var en riktig fuling som försökte utnyttja situationen när vissa i laget kom hem med "sällskap." Han krävde 20 euro för att låta sällskapet följa med. Pengar han stoppade i egen ficka. Ett par betalade motvilligt medan ett par vägrade och fick skicka hem sina nyfunna bekantskaper. Dagen efter tog någon ett snack med övrig hotellpersonal och jag tror den receptionisten ligger illa till nu.
Personligen gick jag direkt till frukostbuffén som öppnade sex. Sedan var det nästan dags att packa inför bussresan som skulle påbörjas åtta. Sömn blev det mycket av för alla sen på bussen. Vi var nöjda med helgen som hade bjudit på mycket. Tonerna av Rihannas We found love ekade i våra sinnen och kanske beskrev hon Berlin - "We found love in a hopeless place."
lördag 5 november 2011
Dag 125 - Berlin del 2
Vi kom ner till Berlin vid åttatiden på torsdagen. Då var det incheckning som gällde först och främst, sen gjorde alla sig i ordning för att gå ut och äta och, såklart, festa till det lite. Vi hade ingen bestämd destination utan kollade in restaurangerna vi gick förbi. Det verkade dock som att de flesta där vi gick var för små för att kunna ge vettig service åt nästan tjugo grabbar på en gång. Vi fick dock ett tips som vi följde upp och det visade sig leda till ett riktigt trevligt ställe - Va piano!
Det var ett italienskt ställe med ett rätt smart upplägg. Man fick varsitt kort där alla ens köp under kvällen registrerades och när man sedan skulle gå därifrån gick man till kassan och lämnade in kortet och betalade allt. Man fick själv gå och beställa mat vid olika diskar. Ville man ha pasta så gick man till en av pastadiskarna, beställde och fick se maten göras på ett par minuter mitt framför ögonen på en. Ville man ha pizza beställde man i pizzadisken och fick en bip-apparat som pep när det var färdigt. Det fanns flera barer på de två våningarna där man kunde beställa dricka och många olika typer av sittplatser - låga bord med fåtöljer, vanliga bord med soffa och/eller stolar, och höga bord med höga stolar. Det kändes modernt och praktiskt och maten var fantastiskt god.
Det blev mat och några drinkar på Va piano innan två tjejer, som några i laget lärde känna, tog med oss till ett populärt uteställe som låg i närheten. De berättade att det inte var lätt att få in ett så stort grabbgäng på en inneklubb, men de lyckades. Det var inte vilket disco som helst heller. Ett disco på typ 20e våningen, med magnifik utsikt. Kändisar som Rihanna och Bruno Mars har festat där och det var väldigt trångt för att vara en torsdag. Lyckligtvis slapp vi lyssna på den sistnämndes låtar (DÅ hade det blivit dansstrejk). Vi hade istället turen att höra, bland mycket annat, Rihannas 'We found love' som redan i bussen hade spelats och utnämnts till den officiella Berlin-låten.
Jag tror att alla kom hem till hotellet i någorlunda tid den natten, vilket var rätt smart då två tuffa nätter till låg framför oss. Andra kvällen var lite vildare. Efter att vi alla hade ätit tillsammans på ett ställe på andra sidan centrum splittrades gruppen upp lite. Den grupp jag gick med var på jakt efter en bra klubb, som tydligen gärna fick innehålla lättklädda damer. Vi hittade till slut en sådan efter en rätt så lång promenad. Efter en timme där var vi på jakt efter ett nytt ställe, gärna där man kunde dansa och festa lite vildare. Men det misslyckades vi med.
Det enda vi gick in på var ett disco under ett järnvägspår som var så otroligt tråkigt att vi lämnade efter typ tio minuter. Vissa åkte sedan hem medan andra, inklusive jag, fortsatte gå runt i stan och tramsa, träffa folk etc. Vi träffade en del människor som vi sedan på lördagen skulle festa med, så kvällen blev ändå lyckad och väldigt rolig. Men det var ju på lördagen som ALLT skulle satsas...
Jag får väl avsluta med ännu ett citat av citatmaskinen Nexhat Lika. Det slapp ur honom när vi pratade med engelska tvillingsystrar som inte var ett dugg lika:
"So you are two-egg twillings..?"
Det var ett italienskt ställe med ett rätt smart upplägg. Man fick varsitt kort där alla ens köp under kvällen registrerades och när man sedan skulle gå därifrån gick man till kassan och lämnade in kortet och betalade allt. Man fick själv gå och beställa mat vid olika diskar. Ville man ha pasta så gick man till en av pastadiskarna, beställde och fick se maten göras på ett par minuter mitt framför ögonen på en. Ville man ha pizza beställde man i pizzadisken och fick en bip-apparat som pep när det var färdigt. Det fanns flera barer på de två våningarna där man kunde beställa dricka och många olika typer av sittplatser - låga bord med fåtöljer, vanliga bord med soffa och/eller stolar, och höga bord med höga stolar. Det kändes modernt och praktiskt och maten var fantastiskt god.
Det blev mat och några drinkar på Va piano innan två tjejer, som några i laget lärde känna, tog med oss till ett populärt uteställe som låg i närheten. De berättade att det inte var lätt att få in ett så stort grabbgäng på en inneklubb, men de lyckades. Det var inte vilket disco som helst heller. Ett disco på typ 20e våningen, med magnifik utsikt. Kändisar som Rihanna och Bruno Mars har festat där och det var väldigt trångt för att vara en torsdag. Lyckligtvis slapp vi lyssna på den sistnämndes låtar (DÅ hade det blivit dansstrejk). Vi hade istället turen att höra, bland mycket annat, Rihannas 'We found love' som redan i bussen hade spelats och utnämnts till den officiella Berlin-låten.
Jag tror att alla kom hem till hotellet i någorlunda tid den natten, vilket var rätt smart då två tuffa nätter till låg framför oss. Andra kvällen var lite vildare. Efter att vi alla hade ätit tillsammans på ett ställe på andra sidan centrum splittrades gruppen upp lite. Den grupp jag gick med var på jakt efter en bra klubb, som tydligen gärna fick innehålla lättklädda damer. Vi hittade till slut en sådan efter en rätt så lång promenad. Efter en timme där var vi på jakt efter ett nytt ställe, gärna där man kunde dansa och festa lite vildare. Men det misslyckades vi med.
Det enda vi gick in på var ett disco under ett järnvägspår som var så otroligt tråkigt att vi lämnade efter typ tio minuter. Vissa åkte sedan hem medan andra, inklusive jag, fortsatte gå runt i stan och tramsa, träffa folk etc. Vi träffade en del människor som vi sedan på lördagen skulle festa med, så kvällen blev ändå lyckad och väldigt rolig. Men det var ju på lördagen som ALLT skulle satsas...
Jag får väl avsluta med ännu ett citat av citatmaskinen Nexhat Lika. Det slapp ur honom när vi pratade med engelska tvillingsystrar som inte var ett dugg lika:
"So you are two-egg twillings..?"
fredag 4 november 2011
Dag 124 - Berlin del 1
Berlin...var ska man börja..? Ja, jag blev inte direkt frälst av staden sådär ögonblickligen. Tyckte inte det var en fin stad och det luktade äckligt på sina håll. Dessutom var människorna rent ut sagt otrevliga. Nej, alla är säkert inte otrevliga men förvånansvärt ofta blev man chockad över folks bemötande. Det var inte direkt som att komma till London där stämningen är betydligt mer positiv. Men Berlin hade trots allt många positiva sidor också. Man måste bara leta lite längre in i kylskåpet för att hitta godsakerna.
Hotellet vi bodde på var fint. Vet inte hur många stjärnor, men det kändes som fyra. Men en sak var riktigt irriterande. Man fick för fan knappt andas där innan man fick klagomål. En dag när klockan närmade sig sex på kvällen satt jag och två lagkamrater på rummet, såg på tv, snackade och skrattade. Ingen var full och högljudd, vi spelade ingen musik, tvn var nästan ljudlös (för vem pallar lyssna på tyska mer än tre sekunder) och vi skrek inte. Ändå ringer det en kärring nerifrån receptionen och säger att de har fått klagomål från andra gäster och att det är vårt rum som ska skämmas. Debelog, tänkte jag och undrade om SVJ (JA, en Roald Dahl-referens...) bodde på hotellet. Sen att det blev folksamling i rummet en natt och vissa var högljudda, det gör att jag förstår varför receptionisten sa till oss, men han hade väl fan inte behövt plocka bort nyckelkortet som gav ljus i rummet och slänga bort det så att jag var tvungen att krypa runt i mörkret och leta efter det...?
Våra dagar var i stort sett oplanerade och det berodde väl mycket på att inga tränare eller ledare var med. Vi tog dagen som den kom, men försökte förstås hålla ihop gruppen hyfsat. Vi åt ju trots allt tillsammans varje kväll, men sen är det klart att alla fick välja för sig själva vad de ville göra. Jag tyckte det funkade fint och att alla blev nöjda. Jag var i alla fall nöjd med att bara ströva runt med ett gäng, kolla i affärer, äta mat och fika lite då och då osv. Lite kändes det som att dagarna var en väntan, eller uppbyggnad, inför kvällarnas festligheter. Kvällarna och nätterna bjöd på den ena höjdpunkten efter den andra, men mer om det i nästa del.
Jag vet för övrigt inte hur många delar det bli, för det hände så mycket. Men jag tror på tre. Inte fler. Ska försöka fixa nästa redan till imorgon. Men först ska jag avsluta denna del med ett citat som Nexhat levererade med en filosofisk gest upp mot höghusens tak:
"Vad fan gör duvorna här nere?! Hade jag varit duva hade jag varit där uppe hela tiden!"
Hotellet vi bodde på var fint. Vet inte hur många stjärnor, men det kändes som fyra. Men en sak var riktigt irriterande. Man fick för fan knappt andas där innan man fick klagomål. En dag när klockan närmade sig sex på kvällen satt jag och två lagkamrater på rummet, såg på tv, snackade och skrattade. Ingen var full och högljudd, vi spelade ingen musik, tvn var nästan ljudlös (för vem pallar lyssna på tyska mer än tre sekunder) och vi skrek inte. Ändå ringer det en kärring nerifrån receptionen och säger att de har fått klagomål från andra gäster och att det är vårt rum som ska skämmas. Debelog, tänkte jag och undrade om SVJ (JA, en Roald Dahl-referens...) bodde på hotellet. Sen att det blev folksamling i rummet en natt och vissa var högljudda, det gör att jag förstår varför receptionisten sa till oss, men han hade väl fan inte behövt plocka bort nyckelkortet som gav ljus i rummet och slänga bort det så att jag var tvungen att krypa runt i mörkret och leta efter det...?
Våra dagar var i stort sett oplanerade och det berodde väl mycket på att inga tränare eller ledare var med. Vi tog dagen som den kom, men försökte förstås hålla ihop gruppen hyfsat. Vi åt ju trots allt tillsammans varje kväll, men sen är det klart att alla fick välja för sig själva vad de ville göra. Jag tyckte det funkade fint och att alla blev nöjda. Jag var i alla fall nöjd med att bara ströva runt med ett gäng, kolla i affärer, äta mat och fika lite då och då osv. Lite kändes det som att dagarna var en väntan, eller uppbyggnad, inför kvällarnas festligheter. Kvällarna och nätterna bjöd på den ena höjdpunkten efter den andra, men mer om det i nästa del.
Jag vet för övrigt inte hur många delar det bli, för det hände så mycket. Men jag tror på tre. Inte fler. Ska försöka fixa nästa redan till imorgon. Men först ska jag avsluta denna del med ett citat som Nexhat levererade med en filosofisk gest upp mot höghusens tak:
"Vad fan gör duvorna här nere?! Hade jag varit duva hade jag varit där uppe hela tiden!"
torsdag 27 oktober 2011
Dag 123 - Födelsedagen
Igår blev jag 26 år ung. Ung för att det känns så i sinnet. Ung för att jag fortfarande får visa leg på systemet. Jag hade en fantastisk födelsedag från början till slut. Men egenkligen började mitt firande redan i söndags då HIF spelade sin sista allsvenska match för i år och firade guldet med resten av Helsingborg.
För denna dag hade min käre vän Julius och hans familj bestämt sig för att ge mig som present. De bjöd inte bara på sitt högt uppskattade sällskap utan även på mat, dryck och biljett till matchen. Det började på Torino dit jag anlände direkt från Varberg och jag hade knappt hunnit släppa av Höganäsgrabbarna innan jag satt med en rykande färsk pizza och ett härligt glas Coca Cola framför mig. Runt om mig satt Julius, Ronney, Juliana, Gull, Jimmy och Fredde "von Bronckhorst."
När vi tryckt i oss maten begav vi oss till Olympia där vi stod och köade ett tag innan insläpp. Vi roade oss med de stora, uppblåsbara Guldhänderna och firandet var alltså redan igång. Det var riktigt roligt att stå där på Olympia ännu en gång och heja fram HIFarna även om matchen mot slutet blev rätt ointressant. Sista 20 bjöd inte på något alls förutom ett oplanerat avbrott när supportrarna tryckte på för mycket mot planen. Men matchen kunde spelas klart och sedan drog firandet igång på allvar. Spelarna fick ta emot sina medaljer och Pär Hansson höjde bucklan mot skyn med ett vrål.
Senare blev det samling vid terasstrapporna där fansen tog emot spelarna med jubel och ramsor. Storbildskärmarna bjöd på målkavalkad, bland annat, och livebandet fick igång dansmusklerna lite så man inte förfrös helt. Sedan följde jag med upp till Daniel och Julianas nya lägenhet och spöade den senare i FIFA.
Klockan nådde midnatt, men var festen slut? Nej! Jag drog ner till Tivoli där jag träffade Aziz och vi festade till tidigt på morgonen. Ett beslut jag inte ångrar trots att jag var brutalt trött när jag började jobbet kl. 6.
Men igår var jag ledig och kunde vila ut. Jill, Munk, Simon och sen familjen gjorde dagen minnesvärd med sällskap samt fina, generösa och omtänksamma presentval. Tack alla för allt, så har jag inte missat någon!
För denna dag hade min käre vän Julius och hans familj bestämt sig för att ge mig som present. De bjöd inte bara på sitt högt uppskattade sällskap utan även på mat, dryck och biljett till matchen. Det började på Torino dit jag anlände direkt från Varberg och jag hade knappt hunnit släppa av Höganäsgrabbarna innan jag satt med en rykande färsk pizza och ett härligt glas Coca Cola framför mig. Runt om mig satt Julius, Ronney, Juliana, Gull, Jimmy och Fredde "von Bronckhorst."
När vi tryckt i oss maten begav vi oss till Olympia där vi stod och köade ett tag innan insläpp. Vi roade oss med de stora, uppblåsbara Guldhänderna och firandet var alltså redan igång. Det var riktigt roligt att stå där på Olympia ännu en gång och heja fram HIFarna även om matchen mot slutet blev rätt ointressant. Sista 20 bjöd inte på något alls förutom ett oplanerat avbrott när supportrarna tryckte på för mycket mot planen. Men matchen kunde spelas klart och sedan drog firandet igång på allvar. Spelarna fick ta emot sina medaljer och Pär Hansson höjde bucklan mot skyn med ett vrål.
Senare blev det samling vid terasstrapporna där fansen tog emot spelarna med jubel och ramsor. Storbildskärmarna bjöd på målkavalkad, bland annat, och livebandet fick igång dansmusklerna lite så man inte förfrös helt. Sedan följde jag med upp till Daniel och Julianas nya lägenhet och spöade den senare i FIFA.
Klockan nådde midnatt, men var festen slut? Nej! Jag drog ner till Tivoli där jag träffade Aziz och vi festade till tidigt på morgonen. Ett beslut jag inte ångrar trots att jag var brutalt trött när jag började jobbet kl. 6.
Men igår var jag ledig och kunde vila ut. Jill, Munk, Simon och sen familjen gjorde dagen minnesvärd med sällskap samt fina, generösa och omtänksamma presentval. Tack alla för allt, så har jag inte missat någon!
tisdag 25 oktober 2011
Dag 122 - Guldhelgen har passerat
Om Guldhelgen hade varit en teaterföreställning så hade jag fanomej ställt mig upp och gett den en lång jätteapplåd i slutet. För så fantastiskt utomordentligt underhållande har den jävlar i det varit. Lördagen började med laddning inför match. Joachim, Munk och Simon tuffade upp till Varberg och de förberedde sig inför matchen så som fotbollssupportrar ofta gör. Tror att en förklaring är överflödig.
Även familjen satt på läktaren denna sista match som tyvärr då blev en rätt tråkig tillställning. Vi förlorade med 2-0. Jag hade gärna bjudit på något bättre, men nu blev vi ju mästare ändå och en stor guldfest väntade. Förfest hölls i Aziz lägenhet med några lagkompisar och de fina herrarna från söder. Aphjärnorna smekte våra smaklökar och jag grundade också med en rejäl mängd Coca Cola. Snart var det dags för oss BoISare att dra ner till den stora festen men såklart var vi ute i sista sekunden. Men jag, Gashi, Nexhat och Musse löste det galant genom att få lift av en vänlig kvinna från hemtjänsten. Tack, du främling!
Festen bjöd förstås på grymt bra stämning hela kvällen. Sångerna och talen avlöste varandra och alla som förtjänade att hyllas hyllades (lite extra, förstås, av en laddad Hasse). Vid elva satte vi av mot Varbergs nattklubb Oscars - eller som Munk sa: Morfars! Jag hittade mina gamla vänner där och sen blev det skoj och dans hela natten lång, typ. När klubben stängde var nattkebaben på Campino ett givet mål och extra trevligt när den intogs med nya bekantskaper som sällskap. Vissa kanske tyckte att samtalsämnet spårade ur något, men kul hade vi!
Sen väntade efterfest hos Aziz där vi fann en frusen Munk som försvunnit tidigare under kvällen och som hade hittats av Aziz utanför porten när han kom hem. Stackars Munk! Snart började vi förbereda oss för att sova, vilket innebar att vi försökte hitta sovplatser för tio pers. Det gick väl ok förutom att ett par gäster hamnade på golvet. Själv hamnade jag i utkanten av en dubbelsäng där Simon tog mest plats och Jocke försökte att inte ramla ner i springan.
Jag kan lugnt erkänna att jag, trots att jag som vanligt inte var full, vaknade långt ifrån utvilad och pigg. Men jag kunde ändå njuta av kvällen som varit och det tror jag gäller mina kompisar också, gamla som nya. Jag hade ju sedan en lång dag framför mig i och med HIFs guldfirande, längre än vad jag hade tänkt, men den väljer jag att berätta om i kommande inlägg. Nu vill jag bara avsluta med en trudelutt a la Munk...
"Juvel o brål, juvel o brål, när Varbergs BoIS gör mål..."
Även familjen satt på läktaren denna sista match som tyvärr då blev en rätt tråkig tillställning. Vi förlorade med 2-0. Jag hade gärna bjudit på något bättre, men nu blev vi ju mästare ändå och en stor guldfest väntade. Förfest hölls i Aziz lägenhet med några lagkompisar och de fina herrarna från söder. Aphjärnorna smekte våra smaklökar och jag grundade också med en rejäl mängd Coca Cola. Snart var det dags för oss BoISare att dra ner till den stora festen men såklart var vi ute i sista sekunden. Men jag, Gashi, Nexhat och Musse löste det galant genom att få lift av en vänlig kvinna från hemtjänsten. Tack, du främling!
Festen bjöd förstås på grymt bra stämning hela kvällen. Sångerna och talen avlöste varandra och alla som förtjänade att hyllas hyllades (lite extra, förstås, av en laddad Hasse). Vid elva satte vi av mot Varbergs nattklubb Oscars - eller som Munk sa: Morfars! Jag hittade mina gamla vänner där och sen blev det skoj och dans hela natten lång, typ. När klubben stängde var nattkebaben på Campino ett givet mål och extra trevligt när den intogs med nya bekantskaper som sällskap. Vissa kanske tyckte att samtalsämnet spårade ur något, men kul hade vi!
Sen väntade efterfest hos Aziz där vi fann en frusen Munk som försvunnit tidigare under kvällen och som hade hittats av Aziz utanför porten när han kom hem. Stackars Munk! Snart började vi förbereda oss för att sova, vilket innebar att vi försökte hitta sovplatser för tio pers. Det gick väl ok förutom att ett par gäster hamnade på golvet. Själv hamnade jag i utkanten av en dubbelsäng där Simon tog mest plats och Jocke försökte att inte ramla ner i springan.
Jag kan lugnt erkänna att jag, trots att jag som vanligt inte var full, vaknade långt ifrån utvilad och pigg. Men jag kunde ändå njuta av kvällen som varit och det tror jag gäller mina kompisar också, gamla som nya. Jag hade ju sedan en lång dag framför mig i och med HIFs guldfirande, längre än vad jag hade tänkt, men den väljer jag att berätta om i kommande inlägg. Nu vill jag bara avsluta med en trudelutt a la Munk...
"Juvel o brål, juvel o brål, när Varbergs BoIS gör mål..."
fredag 21 oktober 2011
Dag 121 - Guldhelgen är här!
Så var ännu en arbetsvecka avklarad och en guldkantad helg står för dörren. Varbergs BoIS är som bekant klara för Superettan som seriesegrare i division 1 södra. Men imorgon ska vi spela vår sista match för säsongen och den vill man ju såklart vinna. Därför har jag och Aziz i vanlig ordning laddat med en riktigt köttig middag och ska nu sova ut ordentligt. Vi har också sett Sylvia-matchen på dvd så nu vet vi vad vi gör för fel och kan börja göra rätt istället...
Efter matchen blir det fest. Förfest hos mig och Aziz med åtminstone tre Höganäsare som är grymt välkomna! Aphjärnor kommer slukas, det kan jag lova! Sen blir det guldfest på Campus med laget. Mer är inte bestämt, tror jag, men firandet kommer pågå långt in på söndagen. Det ska helt enkelt bli en oförglömlig dag på många sätt, men det slutar ju inte där.
För på söndag är det dags för ännu en guldfest - HIFs! Pizza på Torino med det bästa HIF-sällskapet som finns, följt av match och sen vilt firande på stan. Det ska också bli en oförglömlig dag!
Jag knappt fatta hur det här kan hända - guld för oss i div 1 och guld för HIF i Allsvenskan. Och det hela avslutas samma helg med vad som kan betraktas som en enda lång mega-guldfest över två dagar. Det ska bli magiskt!!
Efter matchen blir det fest. Förfest hos mig och Aziz med åtminstone tre Höganäsare som är grymt välkomna! Aphjärnor kommer slukas, det kan jag lova! Sen blir det guldfest på Campus med laget. Mer är inte bestämt, tror jag, men firandet kommer pågå långt in på söndagen. Det ska helt enkelt bli en oförglömlig dag på många sätt, men det slutar ju inte där.
För på söndag är det dags för ännu en guldfest - HIFs! Pizza på Torino med det bästa HIF-sällskapet som finns, följt av match och sen vilt firande på stan. Det ska också bli en oförglömlig dag!
Jag knappt fatta hur det här kan hända - guld för oss i div 1 och guld för HIF i Allsvenskan. Och det hela avslutas samma helg med vad som kan betraktas som en enda lång mega-guldfest över två dagar. Det ska bli magiskt!!
tisdag 18 oktober 2011
Dag 120 - Snorcyklisten
Igår kände jag mig lite småsjuk. Jag var riktigt nära att gå hem från jobbet, men där var mycket att göra och jag ville inte lämna mina kollegor i sticket så jag kämpade på med hjälp av en pilla eller två. Det var jobbigt, men så hände någonting som räddade dagen.
Jag skulle köra runt en bil från baksidan av Bildeve till en parkering på andra sidan huset. På väg fram mot den lilla rondellen kom jag i normal hastighet och kollade trafiken som kom från vänster. Jag såg en cyklist som var på väg igenom rondellen och saktade därför in så att han skulle hinna passera utan att jag skulle behöva stanna helt. Men cyklisten, en man 40-50 år, kollade på mig och fick av någon anledning för sig att jag bara skulle fortsätta köra och mangla ner honom. Så han tvärbromsade mitt framför mig, som om det skulle hjälpt om jag nu inte hade sett honom, vilket gjorde att jag fick bromsa in nästan helt. Och han glodde argt på mig. Sen körde han vääldigt sakta ut från rondellen och in på samma gata som jag skulle på. Jag väntade tills han kommit förbi mig helt och skulle sen köra runt och förbi till vänster om honom, men var än en gång tvungen att bromsa, för cyklisten skulle förstås vända sig om på cykeln och glo lite mer på mig, vilket gjorde att han vinglade till ut i vägen. Jäkla tur att jag höll ordentligt avstånd och var beredd på det.
Men cyklisten var rasande på mig och skrek någonting som jag inte hörde riktigt. Sen när jag svängde in mot parkeringen såg jag att han cyklade efter mig. Jag tänkte "det här ska bli väldigt intressant" så jag stannade och väntade in honom och när han stannade vid sidan om mig öppnade jag dörren och lät odjuret tala.
Det var fan ingen vacker syn jag möttes av. Förutom att han var ful så hade han snor i halva ansiktet. När han pratade hängde det snor från överläppen. Snorcyklisten kallar jag honom för nu. Han försökte skälla ut mig ordentligt, men jag hade svar på allt han sa så snart visste han inte vad han skulle säga. Hans poäng var att han trodde att jag skulle köra på honom, men jag hade kört säkert så jag tog inte åt mig ett dugg. Och om han är så jävla lättskrämd så kan han ju alltid börja använda HJÄLM och köra på den två meter breda CYKELBANAN som finns vid sidan om vägen. Debelog. Och om han tror att någon ska köra på honom kanske han inte ska STANNA MITT IVÄGEN...
Jag skulle köra runt en bil från baksidan av Bildeve till en parkering på andra sidan huset. På väg fram mot den lilla rondellen kom jag i normal hastighet och kollade trafiken som kom från vänster. Jag såg en cyklist som var på väg igenom rondellen och saktade därför in så att han skulle hinna passera utan att jag skulle behöva stanna helt. Men cyklisten, en man 40-50 år, kollade på mig och fick av någon anledning för sig att jag bara skulle fortsätta köra och mangla ner honom. Så han tvärbromsade mitt framför mig, som om det skulle hjälpt om jag nu inte hade sett honom, vilket gjorde att jag fick bromsa in nästan helt. Och han glodde argt på mig. Sen körde han vääldigt sakta ut från rondellen och in på samma gata som jag skulle på. Jag väntade tills han kommit förbi mig helt och skulle sen köra runt och förbi till vänster om honom, men var än en gång tvungen att bromsa, för cyklisten skulle förstås vända sig om på cykeln och glo lite mer på mig, vilket gjorde att han vinglade till ut i vägen. Jäkla tur att jag höll ordentligt avstånd och var beredd på det.
Men cyklisten var rasande på mig och skrek någonting som jag inte hörde riktigt. Sen när jag svängde in mot parkeringen såg jag att han cyklade efter mig. Jag tänkte "det här ska bli väldigt intressant" så jag stannade och väntade in honom och när han stannade vid sidan om mig öppnade jag dörren och lät odjuret tala.
Det var fan ingen vacker syn jag möttes av. Förutom att han var ful så hade han snor i halva ansiktet. När han pratade hängde det snor från överläppen. Snorcyklisten kallar jag honom för nu. Han försökte skälla ut mig ordentligt, men jag hade svar på allt han sa så snart visste han inte vad han skulle säga. Hans poäng var att han trodde att jag skulle köra på honom, men jag hade kört säkert så jag tog inte åt mig ett dugg. Och om han är så jävla lättskrämd så kan han ju alltid börja använda HJÄLM och köra på den två meter breda CYKELBANAN som finns vid sidan om vägen. Debelog. Och om han tror att någon ska köra på honom kanske han inte ska STANNA MITT IVÄGEN...
söndag 16 oktober 2011
Dag 119 - Dagen efter
Jag vaknade, låt oss kalla det i morse, slår upp ögonen och ser en skäggig kurd med mössa liggandes bredvid mig i sängen. Va fan, tänkte jag, men sen kom jag på att vi hade GÅTT UPP I SUPERETTAN, festat hela natten och att det var lagmopis Musse som hade somnat på andra sidan sängen. Det gick ju inte att hålla tillbaka ett fett jävla leende när man tänkte på gårdagen och det är glädje som lär hålla i sig ett bra tag.
När vi efter en lååång bussresa återvände till Varberg mötte vi folkmassorna på torget. Efter poliseskort sista biten steg vi ur bussen en och en och mottogs av hundratals grönsvarta famnar. Jubel och segersånger blev det ett tag innan vi slog oss ned vid förbokade bord på Harry's. Det var verkligen en fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma!
Nu är jag hemma i Hbg och har blivit bjuden på grymt god mormormiddag, så jag mår som en kung. Nu väntar tårta, mmmmmmm....
Varbergs BoIS har gjort det igen!!
När vi efter en lååång bussresa återvände till Varberg mötte vi folkmassorna på torget. Efter poliseskort sista biten steg vi ur bussen en och en och mottogs av hundratals grönsvarta famnar. Jubel och segersånger blev det ett tag innan vi slog oss ned vid förbokade bord på Harry's. Det var verkligen en fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma!
Nu är jag hemma i Hbg och har blivit bjuden på grymt god mormormiddag, så jag mår som en kung. Nu väntar tårta, mmmmmmm....
Varbergs BoIS har gjort det igen!!
lördag 15 oktober 2011
Dag 118 - SUPERETTAN!!!
Det är fan helt jävla fucking UNDERBART!!! Vi åkte till Norrköping för att ta oss an ett Sylvia som ville jaga ikapp oss samtidigt som de ville hålla Örgryte bakom sig. En svår match, men inget är omöjligt för det här gänget. Det var ingen jättematch av oss även om vi gjorde det jäkligt bra fram till att vi tog ledningen med 1-0 i början av första.
Men sen blev det oroligt och vi vågade inte trycka fram ordentligt och de tryckte på. Kvitteringen kom alltför tidigt och sen blev det nervöst. Jävligt nervöst. Men i slutet släppte allt när Aziz satte 2-1 och Arif 3-1 och därefter blev det ett enda stort glädjerus!
Varbergs BoIS har sprungit rakt genom division 1 och spelar i Superettan nästa år. Det e helt sjukt! För två månader sedan spelade jag i division 3 med mitt älskade Höganäs och nu är jag helt plötsligt klar för Superettan. Snacka om att det blir vilt firande ikväll. Och festen kommer fortsätta.... Skål!!
Men sen blev det oroligt och vi vågade inte trycka fram ordentligt och de tryckte på. Kvitteringen kom alltför tidigt och sen blev det nervöst. Jävligt nervöst. Men i slutet släppte allt när Aziz satte 2-1 och Arif 3-1 och därefter blev det ett enda stort glädjerus!
Varbergs BoIS har sprungit rakt genom division 1 och spelar i Superettan nästa år. Det e helt sjukt! För två månader sedan spelade jag i division 3 med mitt älskade Höganäs och nu är jag helt plötsligt klar för Superettan. Snacka om att det blir vilt firande ikväll. Och festen kommer fortsätta.... Skål!!
Dag 118 - Uppsnack sista delen
Nu är det fet jävla laddning som gäller!! Varbergs BoIS!! Här får ni en bild från omklädningsrummet också. Vi hörs efter matchen!!!
Dag 118 - Uppsnack del 3
Jaha nu kör vi förbi Linköping, med mat i magen efter ett stopp på en Rasta-restaurang. Där åt vi köttfärslimpa med potatis/mos, brunsås och lingon. Var faktiskt väldigt gott. Den andra filmen rullar nu - Troja. Fighting spirit...? Första filmen var ett lite mer uppenbart val, men jag har fortfarande inte fått ett rätt svar i tävlingen. Det är en spelfilm som handlar om sport och är tänkt att inspirera oss till stordåd. Och den handlar INTE om fotboll... Mm, borde göra det lite lättare.
Det känns verkligen att matchen börjar närma sig nu. Men alla verkar fortfarande vara rätt avslappnade och peppade. Jag tror nog alla är jävligt tillfreds med situationen som vi befinner oss i nu. Det ska bara ut och köras för att ta hem tre poäng. Min kropp pumpar upp energin som sedan ska släppas ut och jag känner mig väl förberedd. Det ska bli riktigt roligt att spela!
Vi hörs!
Det känns verkligen att matchen börjar närma sig nu. Men alla verkar fortfarande vara rätt avslappnade och peppade. Jag tror nog alla är jävligt tillfreds med situationen som vi befinner oss i nu. Det ska bara ut och köras för att ta hem tre poäng. Min kropp pumpar upp energin som sedan ska släppas ut och jag känner mig väl förberedd. Det ska bli riktigt roligt att spela!
Vi hörs!
Dag 118 - Uppsnack del 2
Bussresan fortsätter och filmen som visas börjar dra ihop sig. Låt oss ha en tävling! Den som först lyckas gissa vilken film som visas vinner ett pris. Kommentera med era svar och glöm inte skriva vem det är som gissar. Ledtråden: Sport.
Jag tänkte informera lite om hur man kan följa matchen utan att vara på plats i Norrköping. Som vanligt skrivs det liverapport, minut för minut, på everysport.com och de har en mobilsida som brukar fungera utmärkt. Nöjer man sig inte med uppdateringar då och då så rekommenderar jag P4 Halland som sänder hela matchen på sin webbradio.
Glöm nu inte tävlingen :P
Vi hörs!
Jag tänkte informera lite om hur man kan följa matchen utan att vara på plats i Norrköping. Som vanligt skrivs det liverapport, minut för minut, på everysport.com och de har en mobilsida som brukar fungera utmärkt. Nöjer man sig inte med uppdateringar då och då så rekommenderar jag P4 Halland som sänder hela matchen på sin webbradio.
Glöm nu inte tävlingen :P
Vi hörs!
Dag 118 - Uppsnack del 1
Så är dagen kommen... Dagen då den hittills viktigaste matchen i mitt liv ska spelas. Jag vaknade något sent efter att ha snoozat bort en halvtimme omedvetet, men jag känner mig pigg och kry i kroppen. Halsen mår definitivt bättre. En snabb frukost blev det innan jag och Aziz begav oss till samlingen där vi gick igenom hur vi ska göra för att ta tre poäng. Jo, det räcker med en pinne, men vi satsar på tre såklart!
Vi är nu på väg mot Norrköping och jag har en bra känsla i kroppen. Vi såg våra trogna supportrar samlas när vi körde förbi stationen i Varberg och det känns fantastiskt att vi kommer ha ett så stort stöd den här matchen. Nu ska jag samla tankarna lite, vila, men sen återkommer jag med mer uppsnack.
Vi hörs!
Vi är nu på väg mot Norrköping och jag har en bra känsla i kroppen. Vi såg våra trogna supportrar samlas när vi körde förbi stationen i Varberg och det känns fantastiskt att vi kommer ha ett så stort stöd den här matchen. Nu ska jag samla tankarna lite, vila, men sen återkommer jag med mer uppsnack.
Vi hörs!
fredag 14 oktober 2011
Dag 117
Så var vi där igen. Veckans överlägset mest välkomna dag. Jag mår toppen idag efter en underbar torsdagkväll och ser nu fram emot en helg som kan bli helt jävla fucking fantastisk. Eller så blir den en liten besvikelse i väntan på nästa. Blir denna helgen som jag hoppas då blir automatiskt nästa helg också enormt häftig. Låt det bli så!
Ikväll kör jag upp till Varberg och ska ladda med min rumskamrat Samuel "Zizi" Aziz. Vi ska äta något riktigt köttigt så att bena blir fulla med spring till imorgon. Sen blir det väl i vanlig ordning att jag bankar honom i PES på PS3, tror jag. Kanske inte händer VARJE gång att jag med mitt Bordeaux hämtar upp 0-3 mot Man U och vinner på straffar, men någon gång då och då...
Det blir iaf tidigt i säng eftersom vi ska samlas tjugo i nio för att hinna till Norrköping i tid till matchen. Kan tänka mig att den långa bussresan blir fylld av tankar om vad som kan hända på matchen. Man kommer vara riktigt sjukt laddad när matchen kommer igång, det är en sak som är säker!
Jag tänkte blogga rätt flitigt imorgon. Något måste man ju fördriva tiden med. Kan kanske komma med ett par bilder då också. Och går allting bra så blir det megaglädje i bloggen imorgon kväll!
Ikväll kör jag upp till Varberg och ska ladda med min rumskamrat Samuel "Zizi" Aziz. Vi ska äta något riktigt köttigt så att bena blir fulla med spring till imorgon. Sen blir det väl i vanlig ordning att jag bankar honom i PES på PS3, tror jag. Kanske inte händer VARJE gång att jag med mitt Bordeaux hämtar upp 0-3 mot Man U och vinner på straffar, men någon gång då och då...
Det blir iaf tidigt i säng eftersom vi ska samlas tjugo i nio för att hinna till Norrköping i tid till matchen. Kan tänka mig att den långa bussresan blir fylld av tankar om vad som kan hända på matchen. Man kommer vara riktigt sjukt laddad när matchen kommer igång, det är en sak som är säker!
Jag tänkte blogga rätt flitigt imorgon. Något måste man ju fördriva tiden med. Kan kanske komma med ett par bilder då också. Och går allting bra så blir det megaglädje i bloggen imorgon kväll!
måndag 10 oktober 2011
Dag 116
Nu njuter jag. Ja, till och med i morse när jag gick upp vid femtiden så njöt jag! Allt som hänt denna helgen har fått mig på rätt väg. Vad nu det ska betyda. Det är bara det att jag har haft några känslomässigt tuffa veckor och nu har jag äntligen börjat hitta rätt. Det har varit en riktigt grå och trist dag, men i min värld har det baske mig varit solsken!
Visst är det lite rörigt ibland. Jag bor lite varstans, har alltid en väska med lite kläder med mig och vet inte alltid var jag ska sova när dagen tar slut. Visst, jag saknar att ha en fast punkt att alltid kunna återvända till. Förra veckans sista fyra nätter spenderade jag på fyra olika ställen. Men det positiva är att jag hela tiden kan välja själv. Jag är otroligt lycklig att jag har så många ställen där jag alltid välkomnas med öppna armar. Tack!
Jag skrev i förra inlägget om vad som hände fram till söndagen och redan då var jag sjukt nöjd med helgen. Men mycket hängde förstås också på matchen som bara SKULLE vinnas. Jag fick ett riktigt trevligt besked innan matchen då Munken ringde och sa att han och Linda skulle komma och kolla. Helt underbart att de kör hela vägen upp dit för att se mig, så att bjuda på inträdet var det minsta jag kunde göra. Tack än en gång, ni betyder mycket för mig!
Matchen blev ju bara helt underbar sen. 1-0 i paus och efter att ha missat ett hyfsat läge hade jag ändå en bra känsla inför andra halvlek. Då hände det. Äntligen. Mitt första mål för Varbergs BoIS! Jag blev helt uppslukad av min glädje, skrek rakt ut, sprang i armarna på min tränare och omfamnades sedan från alla håll. Jag tror nog faktiskt det var det härligaste målet jag någonsin gjort. Det blir ju sen inte sämre av att man kan se det om och om igen på nätet!
Segern som skrevs till 3-1 fullbordade verkligen helgen. Stort tack till alla människor som gratulerade mig via sms, Facebook med mera. Lyckan blev fullkomlig!
Visst är det lite rörigt ibland. Jag bor lite varstans, har alltid en väska med lite kläder med mig och vet inte alltid var jag ska sova när dagen tar slut. Visst, jag saknar att ha en fast punkt att alltid kunna återvända till. Förra veckans sista fyra nätter spenderade jag på fyra olika ställen. Men det positiva är att jag hela tiden kan välja själv. Jag är otroligt lycklig att jag har så många ställen där jag alltid välkomnas med öppna armar. Tack!
Jag skrev i förra inlägget om vad som hände fram till söndagen och redan då var jag sjukt nöjd med helgen. Men mycket hängde förstås också på matchen som bara SKULLE vinnas. Jag fick ett riktigt trevligt besked innan matchen då Munken ringde och sa att han och Linda skulle komma och kolla. Helt underbart att de kör hela vägen upp dit för att se mig, så att bjuda på inträdet var det minsta jag kunde göra. Tack än en gång, ni betyder mycket för mig!
Matchen blev ju bara helt underbar sen. 1-0 i paus och efter att ha missat ett hyfsat läge hade jag ändå en bra känsla inför andra halvlek. Då hände det. Äntligen. Mitt första mål för Varbergs BoIS! Jag blev helt uppslukad av min glädje, skrek rakt ut, sprang i armarna på min tränare och omfamnades sedan från alla håll. Jag tror nog faktiskt det var det härligaste målet jag någonsin gjort. Det blir ju sen inte sämre av att man kan se det om och om igen på nätet!
Segern som skrevs till 3-1 fullbordade verkligen helgen. Stort tack till alla människor som gratulerade mig via sms, Facebook med mera. Lyckan blev fullkomlig!
lördag 8 oktober 2011
Dag 115
Ojojoj vad det pirrar i kroppen just nu. Imorgon är det hemmamatch och efter att värsta konkurrenten Sylvia idag förlorade så har vi ett riktigt drömläge att skaffa oss ett svårintagligt försprång i seriespurten. Vinner vi imorgon så behöver vi bara en poäng på de två sista matcherna för att säkra avancemang till Superettan. Men först och främst gäller det ju att vinna imorgon, för det är absolut ingen enkel match.
Jag är såklart grymt sugen och har laddat på absolut bästa sätt. Man kan alltid förbereda sig genom att göra rätt grejer dagen innan match och det har jag gjort nu, tror jag. Jag är så grymt sugen på att göra en grym match och det hade inte varit fel att göra sitt första mål som krydda. Fick just reda på att jag får fint besök på läktaren och då vill man ju bjuda på nåt gott..
Annars har helgen varit riktigt fin. Var hos gamla grannarna i Rydebäck igår och åt god mat. Var länge sedan man hade tid att sitta ner och prata med dem och det var ett rent nöje, kan jag säga. Sen blev det en liten spontan resa till stan för att träffa ett par polare. Det blev en fin kväll. Sen idag softade jag hos Simon och vilade ut mig lite. Så efter kommande natts planerade djupsömn ska jag vakna pigg, stark och med full fokus på en sak: Vinst!
Jag är såklart grymt sugen och har laddat på absolut bästa sätt. Man kan alltid förbereda sig genom att göra rätt grejer dagen innan match och det har jag gjort nu, tror jag. Jag är så grymt sugen på att göra en grym match och det hade inte varit fel att göra sitt första mål som krydda. Fick just reda på att jag får fint besök på läktaren och då vill man ju bjuda på nåt gott..
Annars har helgen varit riktigt fin. Var hos gamla grannarna i Rydebäck igår och åt god mat. Var länge sedan man hade tid att sitta ner och prata med dem och det var ett rent nöje, kan jag säga. Sen blev det en liten spontan resa till stan för att träffa ett par polare. Det blev en fin kväll. Sen idag softade jag hos Simon och vilade ut mig lite. Så efter kommande natts planerade djupsömn ska jag vakna pigg, stark och med full fokus på en sak: Vinst!
onsdag 5 oktober 2011
Dag 114
Hur nyfikna är ni?
Jag kan vara rätt nyfiken ibland. Men jag kan även vara tålmodig. Och jag måste inte veta allt - bara det mesta... Idag städade jag en minibuss på jobb som var väldigt oren. Den var skitig och det låg skräp lite här och var. Under ett säte hittade jag en strumpa. Den var nog kvarlämnad där med flit, för det låg någonting i den. Jag tror de flesta hade blivit nyfikna och kollat vad som låg i. Men det är den typen av nyfikenhet som gör att folk råkar hitta kroppsdelar. Så jag kollade aldrig.
Ni kan själva tänka er hur det hade varit att vända ut och in på strumpan och finna ett avskuret öra eller nåt. Sånt händer, tro mig, kanske inte så ofta, men det KAN HÄNDA DIG! Jag vill inte skrämma upp känsliga läsare eller så, men det kunde också varit en äcklig, förkrympt tå med jord innanför nageln. Bara ännu ett exempel. Jag har sett det på CSI.
Tänk om det varit ett öga. Med en bit av nervtrådarna hängande lite löst från baksidan. Vad hade man gjort? Ringt polisen, antagligen. Sen hade det blivit förhör och en massa annat. Då hade man suttit där och förbannat sin nyfikenhet. Och varje gång man hade städat en minibuss hade man fått upp den där bilden av örat eller tån eller ögat....eller varför inte blindtarmen...
Men det sjukaste hade fan varit om man vänt på strumpan och fått ut...en älgtjur! Skogens konung vettu! En tolvtaggare va?! Hur fan har DEN kommit dit?!?!
Jag kan vara rätt nyfiken ibland. Men jag kan även vara tålmodig. Och jag måste inte veta allt - bara det mesta... Idag städade jag en minibuss på jobb som var väldigt oren. Den var skitig och det låg skräp lite här och var. Under ett säte hittade jag en strumpa. Den var nog kvarlämnad där med flit, för det låg någonting i den. Jag tror de flesta hade blivit nyfikna och kollat vad som låg i. Men det är den typen av nyfikenhet som gör att folk råkar hitta kroppsdelar. Så jag kollade aldrig.
Ni kan själva tänka er hur det hade varit att vända ut och in på strumpan och finna ett avskuret öra eller nåt. Sånt händer, tro mig, kanske inte så ofta, men det KAN HÄNDA DIG! Jag vill inte skrämma upp känsliga läsare eller så, men det kunde också varit en äcklig, förkrympt tå med jord innanför nageln. Bara ännu ett exempel. Jag har sett det på CSI.
Tänk om det varit ett öga. Med en bit av nervtrådarna hängande lite löst från baksidan. Vad hade man gjort? Ringt polisen, antagligen. Sen hade det blivit förhör och en massa annat. Då hade man suttit där och förbannat sin nyfikenhet. Och varje gång man hade städat en minibuss hade man fått upp den där bilden av örat eller tån eller ögat....eller varför inte blindtarmen...
Men det sjukaste hade fan varit om man vänt på strumpan och fått ut...en älgtjur! Skogens konung vettu! En tolvtaggare va?! Hur fan har DEN kommit dit?!?!
måndag 3 oktober 2011
Dag 113
Jag kan fan inte förstå hur tiden kan gå så nedrans fort och ändå finns det stunder då det känns som att tiden har stannat i ett jobbigt ögonblick som man bara vill bryta sig loss ifrån och glömma. Helgen kom, förde med sig fantastiska stunder som man önskar hade varat längre, och sen bara var den slut helt plötsligt. Sen stannade tiden. Timmarna känns som dagar och känslor som varken går att beskriva eller förstå flammar upp i mitt medvetande. Det är som att de är skrivna otydligt i finkornig sand och när man försöker förstärka dem rasar de bara ihop. Förr eller senare kommer ett tillfälle då jag måste ta ett viktigt beslut utifrån de här känslorna och då gäller det att jag har tolkat dem rätt.
Men jag måste lita på att allt klarnar när tiden har fått sätta sina spår. Så länge får jag leva i ovisshet på bästa möjliga vis. Genom att skratta, le och ha lika roligt som jag brukar. För roligt hade jag i helgen. Nästan bara roligt. Två negativa grejer bara: 1. Vi lyckades inte vinna i helgen utan spelade 1-1 och jag fick tyvärr utgå med en skada. 2. Arsenal förlorade. Lyckligtvis så förlorade Sylvia med hela 4-0 så nu leder vi med två poäng. Men det blir en spännande avslutning, verkar det som.
I lördags efter matchen begav jag mig till Höganäs BKs klubbstuga där jag skulle festa loss med mina gamla lagkamrater. De hade under dagen vunnit över Åstorp med 8-0 och snott åt sig tredjeplatsen i serien. Grymt bra jobbat! Det blev också en fantastiskt rolig fest med mycket sång, dans, tårta och lekar. Festen fortsatte sedan i Hbg där Skärgårdssökarna återigen gjorde natten minnesvärd både för sig själva och en del andra människor. Sen åkte vi discobil hem ovanligt tidigt (strax efter fyra..) för att hinna sova lite inför söndagen.
För i söndags drog jag, Jocke, Alex, Munk och Linda till Liseberg! Någon envisades med att vi skulle gå upp redan innan nio för att vara där i tid. Visserligen en bra tanke, men guuuud (förlåt Jonte) va trötta vi var. Men det blev otroligt lyckat och minst lika kul som vi hade förväntat oss. Jocke hade dessutom turen att gå hem med en stjärnvinst i år igen. Grattis!
Men jag måste lita på att allt klarnar när tiden har fått sätta sina spår. Så länge får jag leva i ovisshet på bästa möjliga vis. Genom att skratta, le och ha lika roligt som jag brukar. För roligt hade jag i helgen. Nästan bara roligt. Två negativa grejer bara: 1. Vi lyckades inte vinna i helgen utan spelade 1-1 och jag fick tyvärr utgå med en skada. 2. Arsenal förlorade. Lyckligtvis så förlorade Sylvia med hela 4-0 så nu leder vi med två poäng. Men det blir en spännande avslutning, verkar det som.
I lördags efter matchen begav jag mig till Höganäs BKs klubbstuga där jag skulle festa loss med mina gamla lagkamrater. De hade under dagen vunnit över Åstorp med 8-0 och snott åt sig tredjeplatsen i serien. Grymt bra jobbat! Det blev också en fantastiskt rolig fest med mycket sång, dans, tårta och lekar. Festen fortsatte sedan i Hbg där Skärgårdssökarna återigen gjorde natten minnesvärd både för sig själva och en del andra människor. Sen åkte vi discobil hem ovanligt tidigt (strax efter fyra..) för att hinna sova lite inför söndagen.
För i söndags drog jag, Jocke, Alex, Munk och Linda till Liseberg! Någon envisades med att vi skulle gå upp redan innan nio för att vara där i tid. Visserligen en bra tanke, men guuuud (förlåt Jonte) va trötta vi var. Men det blev otroligt lyckat och minst lika kul som vi hade förväntat oss. Jocke hade dessutom turen att gå hem med en stjärnvinst i år igen. Grattis!
fredag 30 september 2011
Dag 112
Hej och välkomna till dag 1-1-2, lätt att slå! Det var ju tänkt att ni skulle få lite bilder från Skärgårdssökarnas pizzakväll redan igår, men jag är en busy man så det hanns inte med. Sorry. Jag vet att ni säkert är jättearga på mig nu bara för det. ;)
Det jag har märkt när jag jobbat lite i Alex och Jockes kök är avsaknaden av vissa fullkomligt livsviktiga köksredskap. I måndags hade vi ju behövt en stavmixer eller vanlig mixer, men det hade de ju inte. Jag har svårt att fatta det! Hur fan gör man då milkshake?!?? Och i onsdags, när pizzadegen skulle kavlas ut, då visade det sig att de inte ens har en vanlig jävla kavel! Så Jocke fick plocka fram en whiskeyflaska, helt enkelt. Nu gjorde jag det ju jävligt bra ändå, men det hade nog blivit bättre med en lite finare whiskey...
Den första pizzan lade vi Dolmio tomatsås, skinka, fläskfilé och ost på. Den blev helt fantastiskt god, speciellt när man bredde lite baconmarmelad på! Stor succé direkt alltså, och den baconmarmeladen kan nog passa till rätt många grejer. Skärgårdssökarna var i alla fall grymt nöjda! Men vi hade mer deg, så vi beslutade oss för att göra en experimentpizza också. Minst sagt ovanliga pålägg blev det, som ni ser nedan:
Kanske tycker vissa att vi är dumma i huvudet som lägger en massa godis och chips på en pizza. Men det skiter vi i. Provar man inte nya saker så går man miste om mycket här i livet. Nu kan jag dock erkänna att det kanske inte blev någon megasuccé. Ok, halvan med tomat, ost, skinka, grillchips och sourcream & italian cheese-chips var faktiskt god. Som en vanlig pizza med extra krisp. Men halvan med tomat, ost, M&Ms, Marabou Caribbean och Haribonappar blev ingen hit. Det visade sig att smälta nappar inte är alls gott. Riktigt räligt, faktiskt! Såhär såg slutresultatet ut:
En härlig Skärgårdsafton var det, utan tvekan, och vi hann även med att mobba de aspirerande idolerna lite. Sitta och håna folk på TVn - det e najs!
Det jag har märkt när jag jobbat lite i Alex och Jockes kök är avsaknaden av vissa fullkomligt livsviktiga köksredskap. I måndags hade vi ju behövt en stavmixer eller vanlig mixer, men det hade de ju inte. Jag har svårt att fatta det! Hur fan gör man då milkshake?!?? Och i onsdags, när pizzadegen skulle kavlas ut, då visade det sig att de inte ens har en vanlig jävla kavel! Så Jocke fick plocka fram en whiskeyflaska, helt enkelt. Nu gjorde jag det ju jävligt bra ändå, men det hade nog blivit bättre med en lite finare whiskey...
Den första pizzan lade vi Dolmio tomatsås, skinka, fläskfilé och ost på. Den blev helt fantastiskt god, speciellt när man bredde lite baconmarmelad på! Stor succé direkt alltså, och den baconmarmeladen kan nog passa till rätt många grejer. Skärgårdssökarna var i alla fall grymt nöjda! Men vi hade mer deg, så vi beslutade oss för att göra en experimentpizza också. Minst sagt ovanliga pålägg blev det, som ni ser nedan:
Kanske tycker vissa att vi är dumma i huvudet som lägger en massa godis och chips på en pizza. Men det skiter vi i. Provar man inte nya saker så går man miste om mycket här i livet. Nu kan jag dock erkänna att det kanske inte blev någon megasuccé. Ok, halvan med tomat, ost, skinka, grillchips och sourcream & italian cheese-chips var faktiskt god. Som en vanlig pizza med extra krisp. Men halvan med tomat, ost, M&Ms, Marabou Caribbean och Haribonappar blev ingen hit. Det visade sig att smälta nappar inte är alls gott. Riktigt räligt, faktiskt! Såhär såg slutresultatet ut:
En härlig Skärgårdsafton var det, utan tvekan, och vi hann även med att mobba de aspirerande idolerna lite. Sitta och håna folk på TVn - det e najs!
onsdag 28 september 2011
Dag 111
Jag kan bara gissa på att ni nu är väldigt nyfikna på hur baconmarmeladen smakade. Klockan är mycket och jag måste sova strax, men en liten minirecension kan ni väl få. Vi bredde alltså på baconmarmelad på en hemmabakad fläskfilépizza. Resultatet - it was beautiful!! Så jäkla gott det var! Här får ni en bild också:
Vi hade ännu en jäkla trevlig Skärgårdskväll och gjorde även en experimentpizza. Mer om den imorgon, så hang tight! :-)
Vi hade ännu en jäkla trevlig Skärgårdskväll och gjorde även en experimentpizza. Mer om den imorgon, så hang tight! :-)
tisdag 27 september 2011
Dag 110
Igår var det Skärgårdsträff på Domaregatan i Helsingborg. Skärgårdssökarna hade blivit inspirerade av Fredrik Backman och hans baconmarmelad, vilket resulterade i en liten inköpsrunda för att kunna tillverka denna läckra röra. Dessutom hade jag en rejäl bit oxfilé som behövde ätas upp och vips så hade vi en fantastisk kväll framför oss. Men först förberedde vi gottebordet...
Jag vet vad ni tänker, "det ver en nedrans massa Marabou Caribbean", men va fan ska man göra när denna begränsade upplaga är på väg att ta slut?! Jo, man köper så man har sisådär en 20 kakor. Sen är jag ju sån som gärna bjuder, så därför försvann ju några stycken innan dagen var slut. O helt plötsligt ångrar jag nästan att jag inte köpte fler... Men iaf, snart puttrade huvudingrediensen i stekpannan och knappt tre timmars tillagning hade dragit igång.
Snart var alla ingredienser nere i grytan. Speciellt stolt var Jocke över att han fick välja ur sitt utsökta förråd av rökiga Whiskeys. Han beslutade sig för att använda en 16-årig Lagavulin, som ni ser på bilden nedan:
När baconmarmeladen skulle stå och puttra i 2 1/2 timme så var där gott om tid att tillaga och äta lyxmiddagen. En rejäl bit oxfilé skivades upp, barbecuekryddade, räfflade potatisskivor sattes in i ugnen, en fet jävla bea var såklart given och till allt detta lite smörstekta champinjoner. Inte höll vi igen inte!
Vi fick också se ett bevis på att det är nya tider vi lever i. Rollfördelningen i hushållet har förändrats och numera är det männen som jobbar i köket - diskar, lagar mat, gör baconmarmelad etc... Och vad gör Jockes wifelumber Alex när hon väntar på maten?
Jo, såklart sitter hon och latar sig i soffan med datorn och en film igång samtidigt. Och om det är det kvinnor menar med att "göra två saker samtidigt", då tror jag faktiskt att könen ligger på ungefär samma nivå. Dock fick ju också herrarna vila senare när den underbara maten var uppslukad. Och man ser verkligen hur mätta och belåtna vi blev!
Sen var det ju så att Alex inte hade köpt nån mixer till köket, så jag fick helt enkelt ta hem röran till mamma när den var färdigkokt och mixa den där. Därför har vi inte smakat baconmarmeladen än. Den skulle ju dessutom kylas i kylskåp så därför beslutade vi att imorgon blir det premiär. Då kommer också bild på den färdiga produkten här på bloggen. Men jag kan redan nu avslöja, bara genom att lukta på dess rökiga arom, att baconmarmeladen kommer smaka fantastiskt gott!!
Jag vet vad ni tänker, "det ver en nedrans massa Marabou Caribbean", men va fan ska man göra när denna begränsade upplaga är på väg att ta slut?! Jo, man köper så man har sisådär en 20 kakor. Sen är jag ju sån som gärna bjuder, så därför försvann ju några stycken innan dagen var slut. O helt plötsligt ångrar jag nästan att jag inte köpte fler... Men iaf, snart puttrade huvudingrediensen i stekpannan och knappt tre timmars tillagning hade dragit igång.
Snart var alla ingredienser nere i grytan. Speciellt stolt var Jocke över att han fick välja ur sitt utsökta förråd av rökiga Whiskeys. Han beslutade sig för att använda en 16-årig Lagavulin, som ni ser på bilden nedan:
När baconmarmeladen skulle stå och puttra i 2 1/2 timme så var där gott om tid att tillaga och äta lyxmiddagen. En rejäl bit oxfilé skivades upp, barbecuekryddade, räfflade potatisskivor sattes in i ugnen, en fet jävla bea var såklart given och till allt detta lite smörstekta champinjoner. Inte höll vi igen inte!
Vi fick också se ett bevis på att det är nya tider vi lever i. Rollfördelningen i hushållet har förändrats och numera är det männen som jobbar i köket - diskar, lagar mat, gör baconmarmelad etc... Och vad gör Jockes wifelumber Alex när hon väntar på maten?
Jo, såklart sitter hon och latar sig i soffan med datorn och en film igång samtidigt. Och om det är det kvinnor menar med att "göra två saker samtidigt", då tror jag faktiskt att könen ligger på ungefär samma nivå. Dock fick ju också herrarna vila senare när den underbara maten var uppslukad. Och man ser verkligen hur mätta och belåtna vi blev!
Sen var det ju så att Alex inte hade köpt nån mixer till köket, så jag fick helt enkelt ta hem röran till mamma när den var färdigkokt och mixa den där. Därför har vi inte smakat baconmarmeladen än. Den skulle ju dessutom kylas i kylskåp så därför beslutade vi att imorgon blir det premiär. Då kommer också bild på den färdiga produkten här på bloggen. Men jag kan redan nu avslöja, bara genom att lukta på dess rökiga arom, att baconmarmeladen kommer smaka fantastiskt gott!!
måndag 26 september 2011
Dag 109
Tjenare för fan. Igår var en härlig dag på många sätt. Men det kändes tungt att lämna Ängelholm på morgonen. Jag är dock ändå glad att söndagen blev som den blev - jag ångrar inget. Nu blir det en...konstig månad. Får se hur det känns.
Idag spenderar jag kvällen med min Skärgårdskamrat. Baconmarmeladen står på spisen, aphjärnor har druckits, oxfilé har skänkt oss njutning och nu jäser vi i soffan. Bildbloggsinlägg från denna underbara måndagkväll kommer förhoppningsvis imorgon. Det får ni inte missa!
Oj, det gick inte så bra för Maikel nu...
God kväll
Idag spenderar jag kvällen med min Skärgårdskamrat. Baconmarmeladen står på spisen, aphjärnor har druckits, oxfilé har skänkt oss njutning och nu jäser vi i soffan. Bildbloggsinlägg från denna underbara måndagkväll kommer förhoppningsvis imorgon. Det får ni inte missa!
Oj, det gick inte så bra för Maikel nu...
God kväll
fredag 23 september 2011
Dag 108
Så har äntligen fredagen kommit och som vanligt är den ytterst välkommen. På mitt jobb innebär fredag att man har massor att göra och hinna med. Det brukar faktiskt vara den tuffaste dagen på hela veckan. Men det står man ut med eftersom helgen väntar runt hörnet.
Jag känner att jag har lagom mycket att uträtta denna helg. Ikväll är det träning och sen ladda inför morgondagens match som gäller. För det är vinst som gäller, ingenting annat. Seriesegern ska vi ta! Förhoppningsvis får man anledning att fira på kvällen då när Skärgårdssökarna ska sammanträda igen. Hade såklart varit nice om fler hade hängt på, typ Simon och Munk kanske. Eller någon annan god vän. Oklart ännu om det blir någon discobil, men man kan ju alltid hoppas. :)
På söndag blir det bara en lugn dag med film och god mat med Jill. Ja, inte vilken film som helst... Vi har bestämt oss för att se LEJONKUNGEN!!!! Det var alldeles för länge sedan jag såg den. Har hört att den ska gå upp på bio igen, fast inte i Sverige tyvärr. De har nämligen gjort den i 3D-format nu. Hade varit synnerligen intressant att få uppleva. Men den vanliga är det ju inget fel på, så jag deppar inte. Ska bli härligt att ännu en gång få leva sig in i denna episka historia och sjunga med i de fantastiska sångerna. Visst, det kommer en period där i mitten när man sitter tårögd och känner sorgen. Men "han lever i dig nu" och snart har kungen hittat sin plats. Mmm, finns ingen bättre film...
Take care
Skärgårdssökaren
Jag känner att jag har lagom mycket att uträtta denna helg. Ikväll är det träning och sen ladda inför morgondagens match som gäller. För det är vinst som gäller, ingenting annat. Seriesegern ska vi ta! Förhoppningsvis får man anledning att fira på kvällen då när Skärgårdssökarna ska sammanträda igen. Hade såklart varit nice om fler hade hängt på, typ Simon och Munk kanske. Eller någon annan god vän. Oklart ännu om det blir någon discobil, men man kan ju alltid hoppas. :)
På söndag blir det bara en lugn dag med film och god mat med Jill. Ja, inte vilken film som helst... Vi har bestämt oss för att se LEJONKUNGEN!!!! Det var alldeles för länge sedan jag såg den. Har hört att den ska gå upp på bio igen, fast inte i Sverige tyvärr. De har nämligen gjort den i 3D-format nu. Hade varit synnerligen intressant att få uppleva. Men den vanliga är det ju inget fel på, så jag deppar inte. Ska bli härligt att ännu en gång få leva sig in i denna episka historia och sjunga med i de fantastiska sångerna. Visst, det kommer en period där i mitten när man sitter tårögd och känner sorgen. Men "han lever i dig nu" och snart har kungen hittat sin plats. Mmm, finns ingen bättre film...
Take care
Skärgårdssökaren
onsdag 21 september 2011
Dag 107
Det finns minnesvärda dagar och dagar man känner är helt meningslösa. Detta är en helt jävla meningslös dag. I alla fall så här långt. Jag har just nu väldigt svårt att vara mig själv. När jag är mig själv kan jag slå bort negativa tankar, se det från den ljusa sidan och göra mig själv glad. Jag kan skratta åt något som har gått åt helvete, bara för att gå vidare med ett leende på läpparna. Jag är en sann optimist som tror att bra saker händer om man förväntar sig att de ska hända. Det mår jag bra av. Det gör mig stark.
Men idag är jag inte mig själv. Leendet är borta. Jag tänker alldeles för mycket och gör alldeles för lite. Tankarna för mig till mitt sinnes dunkla platser och jag hittar inte ut igen. Jag vet för lite - om vad som har hänt, vad som kommer att hända och vad fan det är som pågår just nu. Kanske får jag några svar ikväll. Men jag vet ju inte ens vad jag vill.
Men vet ni vad? Jag väcker optimisten inom mig. Skakar om mig själv och ger mig en mental käftsmäll. Jag är Skärgårdssökaren och sökandet får aldrig upphöra! Jag är pappas grabb, mammas gosse och kakig brorsa. Jag är Kalle Sambuca, KC, Karl-Göran motlägg och Kalle bus. Jag älskar Coca Cola, Batido de coco, aphjärna, Marabou Caribbean och Aerobollar. Jag har en Skärgårdskamrat att tralla en Seguida med. Jag älskar mitt gamla fotbollsgäng och ser fram emot att fira triumfer med mitt nya. Livet är underbart även om tunga saker händer. Smärtan kommer finnas där, men jag är stark och bär den med ett leende mot nya tider.
Love
Skärgårdssökaren
Men idag är jag inte mig själv. Leendet är borta. Jag tänker alldeles för mycket och gör alldeles för lite. Tankarna för mig till mitt sinnes dunkla platser och jag hittar inte ut igen. Jag vet för lite - om vad som har hänt, vad som kommer att hända och vad fan det är som pågår just nu. Kanske får jag några svar ikväll. Men jag vet ju inte ens vad jag vill.
Men vet ni vad? Jag väcker optimisten inom mig. Skakar om mig själv och ger mig en mental käftsmäll. Jag är Skärgårdssökaren och sökandet får aldrig upphöra! Jag är pappas grabb, mammas gosse och kakig brorsa. Jag är Kalle Sambuca, KC, Karl-Göran motlägg och Kalle bus. Jag älskar Coca Cola, Batido de coco, aphjärna, Marabou Caribbean och Aerobollar. Jag har en Skärgårdskamrat att tralla en Seguida med. Jag älskar mitt gamla fotbollsgäng och ser fram emot att fira triumfer med mitt nya. Livet är underbart även om tunga saker händer. Smärtan kommer finnas där, men jag är stark och bär den med ett leende mot nya tider.
Love
Skärgårdssökaren
måndag 19 september 2011
Dag 106
Ojojoj, nu är man på banan igen. Det blev en riktigt tuff helg, men jag hade väldigt roligt. Ett stort tack till alla som varit med, vilket är rätt många personer. Det har verkligen hjälpt mig att fokusera på det som är roligt i mitt liv.
Jag sitter nu hemma och laddar inför kvällens match mot Norrby på Borås arena. Jag är så grymt sugen och jag har verkligen förberett mig så jag ska kunna maxa min prestation. Jag känner mig inte laddad till tusen, utan fem gånger MER laddad än så. För er som har problem med matten betyder det att jag är laddad till fem tusen. Nu är det bara att hoppas det går vägen.
Men det är en sak som jag grubblat på ett tag nu. Nåt som verkligen ger mig huvudbry. Det handlar om min älskade Simon. Jag förstår inte riktigt vad han tänkte. Jag förväntar mig mer av honom. Simon, hur fan kunde du tro att du skulle lyckas med REHN som wingman?!?!?!?
Jag sitter nu hemma och laddar inför kvällens match mot Norrby på Borås arena. Jag är så grymt sugen och jag har verkligen förberett mig så jag ska kunna maxa min prestation. Jag känner mig inte laddad till tusen, utan fem gånger MER laddad än så. För er som har problem med matten betyder det att jag är laddad till fem tusen. Nu är det bara att hoppas det går vägen.
Men det är en sak som jag grubblat på ett tag nu. Nåt som verkligen ger mig huvudbry. Det handlar om min älskade Simon. Jag förstår inte riktigt vad han tänkte. Jag förväntar mig mer av honom. Simon, hur fan kunde du tro att du skulle lyckas med REHN som wingman?!?!?!?
torsdag 15 september 2011
Dag 105
Saker i livet går inte alltid som man tänkt sig. Jag och Jill var ihop i mer än 3 år. 3 år, 2 månader och 2 dagar, för att vara exakt. Men igår tog det slut och jag finner att jag nu måste handskas med känslor jag aldrig känt förut. Den senaste tiden har jag kämpat med vårt förhållande, för jag har inte tyckt att vi har haft det så bra. Det har saknats något. Det är lätt att skylla på min flytt till Varberg, och visst, utan den så hade saker kanske sett annorlunda ut nu. Men hade vårt förhållande varit så starkt som man vill att det ska vara så hade vi nog kunnat reda ut det här. Men Jills känslor har försvagats och min frånvaro förvärrade situationen.
Igår tyckte jag det var dags för en konfrontation, eftersom jag inte kände någon kärlek längre. Det låter kanske skitlökigt, men så var det. Jag ville ju inte leva i ett kallt förhållande och man kan säga att jag hjälpte Jill att göra slut med mig. Men innerst inne ville jag inte att det skulle ta slut. Jag har fortfarande starka känslor för den tösen.
Igår fällde jag tre tårar; en för varje år vi varit tillsammans. Fler hade jag inte tid med då för jag kände att jag måste vara stark eftersom Jill behövde det. Men fler har kommit sedan dess och fler kommer att komma. Jag vill inte gömma mig för mina känslor utan hellre lära mig av dem. Detta är bland det tyngsta jag har varit med om. Men det är något de flesta människor får uppleva. Hur många träffar rätt direkt, liksom. Jag önskar att jag hade gjort det.
Men inte ser jag det som tre förlorade år. Jag hade varit en helt annan person om jag aldrig hade träffat Jill. Det tackar jag henne för väldigt mycket, för jag gillar personen jag är idag. Det är en stark person som kommer gå vidare med huvudet högt. Det är en person som har vunnit många vänner som i denna svåra tid visar sitt stöd. Det är en person som även tackar sina gamla vänner och familj för att de finns.
Jill, du har tagit mig på en resa som jag inte ångrar en sekund. Du har alltid en plats i mitt hjärta.
Igår tyckte jag det var dags för en konfrontation, eftersom jag inte kände någon kärlek längre. Det låter kanske skitlökigt, men så var det. Jag ville ju inte leva i ett kallt förhållande och man kan säga att jag hjälpte Jill att göra slut med mig. Men innerst inne ville jag inte att det skulle ta slut. Jag har fortfarande starka känslor för den tösen.
Igår fällde jag tre tårar; en för varje år vi varit tillsammans. Fler hade jag inte tid med då för jag kände att jag måste vara stark eftersom Jill behövde det. Men fler har kommit sedan dess och fler kommer att komma. Jag vill inte gömma mig för mina känslor utan hellre lära mig av dem. Detta är bland det tyngsta jag har varit med om. Men det är något de flesta människor får uppleva. Hur många träffar rätt direkt, liksom. Jag önskar att jag hade gjort det.
Men inte ser jag det som tre förlorade år. Jag hade varit en helt annan person om jag aldrig hade träffat Jill. Det tackar jag henne för väldigt mycket, för jag gillar personen jag är idag. Det är en stark person som kommer gå vidare med huvudet högt. Det är en person som har vunnit många vänner som i denna svåra tid visar sitt stöd. Det är en person som även tackar sina gamla vänner och familj för att de finns.
Jill, du har tagit mig på en resa som jag inte ångrar en sekund. Du har alltid en plats i mitt hjärta.
söndag 11 september 2011
Dag 104
Nu är helgen snart slut. Den gick snabbt som vanligt, men det betyder ju att man har haft kul. Man hade dock velat att vissa grejer hade gått bättre. Typ matchen. Satfläsk vad irriterande att vi inte kunde vinna. Nu tappade vi serieledningen till Sylvia som nu har 14 raka vinster, tror jag. Känns som att deras svacka bör kkomma snart. Så tänker man positivt. Men det viktigaste är att vi börjar vinna.
För mig var matchen ändå ett steg i rätt riktning. Jag fick spela hela andra halvlek och gjorde hyfsat bra ifrån mig. Hade ett bra läge, men lyckade inte få bollen förbi målvakten. Tog mig förbi flera gånger på kanten också, men jag lyckades inte hitta mina lagkamrater, och det är just det jag nu allra mest vill bli bättre på. Jag är absolut inte nöjd!
Det blev iaf fest på kvällen med ett gott gäng hemma hos Munk OCH LINDA. Gamla lagkamrater med sina fruntimmer och sen kom Juliana också. Vi hade det riktigt roligt hela kvällen. Simon var såklart med Skärgårdssökarna och letade Josefinar. Vi hittade flera stycken! Uggling är numera nästan självklart, men det är baske mig svårt att hitta frivilliga. De flesta nöjer sig med att stå bakom kameran, tråkmånsar!
Nu vill jag rikta ett stort tack till den otroligt snälla och generösa Fredrik Schack Von Brockdorff! Du skall belönas, så är det bara!!
För mig var matchen ändå ett steg i rätt riktning. Jag fick spela hela andra halvlek och gjorde hyfsat bra ifrån mig. Hade ett bra läge, men lyckade inte få bollen förbi målvakten. Tog mig förbi flera gånger på kanten också, men jag lyckades inte hitta mina lagkamrater, och det är just det jag nu allra mest vill bli bättre på. Jag är absolut inte nöjd!
Det blev iaf fest på kvällen med ett gott gäng hemma hos Munk OCH LINDA. Gamla lagkamrater med sina fruntimmer och sen kom Juliana också. Vi hade det riktigt roligt hela kvällen. Simon var såklart med Skärgårdssökarna och letade Josefinar. Vi hittade flera stycken! Uggling är numera nästan självklart, men det är baske mig svårt att hitta frivilliga. De flesta nöjer sig med att stå bakom kameran, tråkmånsar!
Nu vill jag rikta ett stort tack till den otroligt snälla och generösa Fredrik Schack Von Brockdorff! Du skall belönas, så är det bara!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)