Ja, det stämmer, jag ska nu skriva om Melodifestivalen! Det går liksom inte att undvika av flera olika anledningar. För det första var ju Ranelid med. Eller ja, han är ju fortfarande i allra högsta grad med eftersom han gick till final. Björn har, som pålästa människor vet, ett förflutet som fotbollsspelare i den finaste av alla klubbar - Höganäs BK. Bara en sådan grej gör ju att jag höll en extra tumme för honom ikväll.
Jag vet inte om jag behöver säga något om låten eller uppträdandet - jag tror nog det mesta var sagt redan innan hans namn ropades upp som finalist. Har vi någonsin fått vara med om en större skräll? Men va fan, kunde Rumänien ta en andraplats med en bunke tramsiga teletubbies så förstår jag inte varför vi skulle skämmas om vi skulle skicka Ranelid. Och en sak kan jag jävlar i det garantera: denna låten kommer vi få stå ut med ett bra tag framöver! Den kommer bli en hit, var så säkra!
Ranelid lade grunden till denna triumfen långt innan han ens kom på tanken att ställa upp. Som fotbollsspelare var han väl ingen jättestjärna precis, men som författare och personlighet har han gjort sig känd för en bred publik. Jag sitter på tåget nu och här satt innan ett par pensionärer och såhär gick deras samtal:
P1: Undrar hur det gick för Ranelid. Han skulle ju vara med i den där Melodifestivalen.
P2: Ja, jag hörde det, men han kan väl inte sjunga?
P1: Nej, prata kan han ju, men inte sjunga.
Känns som att de hade stenkoll. Men de hade nog inte väntat sig en sådan skräll. Jag satt och skrattade åt Ranelid-spektaklet i Ljungs soffa. Ja, jag vet vad ni tänker - vem fan e Ljung? Men jag tror jag börjar inse vem det är. Han bjöd på mat. Som han lagade själv. Jag är imponerad. Simon, Munk och Stoffe Levi var också där. Fem grabbar, fin middag, Coca Cola, Melodifestivalen och levande ljus...
Innan idag var jag och såg HBK ute i Lerberget när de tog ännu en seger i träningsmatchen mot IFK Hässleholm. 2-1 blev det, men jag tycker vinstmarginalen borde varit lite större. Höganäs spelade stabilt och släppte bara till två målchanser på hela matchen medan de själv skapade ett flertal bra lägen. IFK imponerade inte och där har Bosse Nilsson lite att jobba med. Det var i alla fall kul att se gruestadens stolthet igen och det är fortfarande ett jäkla gott gäng.
Imorgon ska jag få sparka boll igen när Varbergs Bois åker till Värnamo för träningsmatch. Jag ska spela från start och jag är laddad som in i fucking helvete!
lördag 18 februari 2012
torsdag 16 februari 2012
Dag 157 - I love you Arsenal
Jag hoppas inte det har undgått någon att jag älskar Arsenal. Då kan ni säkert förstå också att jag just nu inte mår så jävla bra. Fy fan va besviken och ledsen jag är. Att det skulle kunna gå såhär åt helvete hade inte ens min mest pessimistiska sida kunnat tro. Jösses vad allt blev fel.
Jag kan dock inte hylla motståndarna idag. Så jävla bra var de inte. Det var Arsenal som var riktigt dåliga. Tänk om det hade varit Barca. Det hade fan blivit 10-0. På 90 minuter sköt Milan fyra skott på mål. Alla gick in. Det är ju fantastiskt bra såklart, men varför skapade de inte mer? Det var inte precis ont om ytor.
Nej, jag är grymt ledsen på mitt älskade lag. Det är så jävla hemskt att behöva genomlida något sådant här. Jag skiter i om Vermaelen har glömt hur man spelar mittback. Jag klandrar ingen om de får ett offsidemål. Jag bryr mig inte om Arteta missar en passning. Jag blir inte sur när Walcott snubblar bort bollen. Men fan vad jag hatar när spelarna inte visar hjärta.
Plocka fram din brutala vilja och inställning, Vermaelen. Sagna, kuta efter, tackla, såga, kötta bort bollen SEN kan du undra vad domaren pysslar med. Arteta, Walcott, kämpa tillbaka bollen och ta nya tag istället för att lunka hem som om allt redan är förlorat. Jag hoppas de själva förstår hur brutalt dåligt det här såg ut. Det finns inga bortförklaringar.
Nu är det bara en sak som gäller - visa i returen, inför egna supportrarna, att ni är bättre. Jag kan som hopplös optimist inte säga att det är avgjort, men det är inte långt ifrån. Jag kräver dock inget mirakel. Jag tror inte på det. Det jag tror på är att det finns en liten strimma av hopp och att hur liten den lilla strimman än är, så är den värd att kämpa för. Skulle strimman försvinna helt finns det fortfarande något att kämpa för - stolthet och upprättelse. Visa varför jag älskar Arsenal.
En sådan här kväll gör inte att jag slutar att älska mitt lag - den påminner mig, på ett smärtsamt vis, hur stark min kärlek är.
I love you Arsenal <3
Jag kan dock inte hylla motståndarna idag. Så jävla bra var de inte. Det var Arsenal som var riktigt dåliga. Tänk om det hade varit Barca. Det hade fan blivit 10-0. På 90 minuter sköt Milan fyra skott på mål. Alla gick in. Det är ju fantastiskt bra såklart, men varför skapade de inte mer? Det var inte precis ont om ytor.
Nej, jag är grymt ledsen på mitt älskade lag. Det är så jävla hemskt att behöva genomlida något sådant här. Jag skiter i om Vermaelen har glömt hur man spelar mittback. Jag klandrar ingen om de får ett offsidemål. Jag bryr mig inte om Arteta missar en passning. Jag blir inte sur när Walcott snubblar bort bollen. Men fan vad jag hatar när spelarna inte visar hjärta.
Plocka fram din brutala vilja och inställning, Vermaelen. Sagna, kuta efter, tackla, såga, kötta bort bollen SEN kan du undra vad domaren pysslar med. Arteta, Walcott, kämpa tillbaka bollen och ta nya tag istället för att lunka hem som om allt redan är förlorat. Jag hoppas de själva förstår hur brutalt dåligt det här såg ut. Det finns inga bortförklaringar.
Nu är det bara en sak som gäller - visa i returen, inför egna supportrarna, att ni är bättre. Jag kan som hopplös optimist inte säga att det är avgjort, men det är inte långt ifrån. Jag kräver dock inget mirakel. Jag tror inte på det. Det jag tror på är att det finns en liten strimma av hopp och att hur liten den lilla strimman än är, så är den värd att kämpa för. Skulle strimman försvinna helt finns det fortfarande något att kämpa för - stolthet och upprättelse. Visa varför jag älskar Arsenal.
En sådan här kväll gör inte att jag slutar att älska mitt lag - den påminner mig, på ett smärtsamt vis, hur stark min kärlek är.
I love you Arsenal <3
lördag 11 februari 2012
Dag 156 - In the Skåne of my life
Jag sitter nu på spelarbussen på väg till Landskrona där vi ska möta den stadens svartvita stolthet. Jag tittar ut genom fönstret och ser att vi befinner oss mellan Ängelholm och Helsingborg på en väg som är minst sagt bekant för mig. Det är klart jag saknar Skåne. Jag menar, Helsingborg, Rydebäck, Höganäs BK...här är så många underbara saker. Min familj är här, många av mina underbara vänner likaså. Vi passerar Erikslund och minnen av samlingar vi hade där med HBK får mig att känna samma känslor som då: förväntningar inför match, spelsuget, glädjen.
Nu spelar jag i ett annat fantastiskt lag. Vi kämpar tillsammans för att lyckas i Superettan kommande säsong, som nykomlingar. Vi har mycket hårt jobb framför oss och det är grymt motiverande. Vi möter idag alltså Landskrona BoIS, morsans favoritlag, och en klubb som varit etablerad högt upp i seriesystemet i många år. Det lär bli en riktigt svår match, men efter vår blygsamma insats förra helgen så tror jag det är många som är revanschsugna. Jag själv är grymt sugen nu. Jag börjar ju på bänken idag, men förhoppningsvis får jag också springa av mig rejält så småningom.
Jag vill också gratulera slisk-David på födelsedagen. Jag ska ikväll vara sliskigare än honom - en utmaning som heter duga!
Nu spelar jag i ett annat fantastiskt lag. Vi kämpar tillsammans för att lyckas i Superettan kommande säsong, som nykomlingar. Vi har mycket hårt jobb framför oss och det är grymt motiverande. Vi möter idag alltså Landskrona BoIS, morsans favoritlag, och en klubb som varit etablerad högt upp i seriesystemet i många år. Det lär bli en riktigt svår match, men efter vår blygsamma insats förra helgen så tror jag det är många som är revanschsugna. Jag själv är grymt sugen nu. Jag börjar ju på bänken idag, men förhoppningsvis får jag också springa av mig rejält så småningom.
Jag vill också gratulera slisk-David på födelsedagen. Jag ska ikväll vara sliskigare än honom - en utmaning som heter duga!
onsdag 8 februari 2012
Dag 155 - Det går bra nu
Det är nu en vecka sedan jag flyttade in i min nya lägenhet i Varberg. Jag körde runt i nordvästra Skåne och köpte och hämtade upp saker med en skåpbil från Hertz. När Jocke slutat jobba blev han min flyttgubbe och trots att radion på skåpbilen inte fungerade, och det därmed inte blev någon discoskåpbil, så hade vi det trevligt hela vägen upp till Varberg och tillbaka. Men allt gick ju inte riktigt som planerat. Sängen och soffan gick inte att få upp för den trånga trappuppgången. Katastrof!
Min nya, stora, härliga säng blev oanvändbar, liksom soffan. Vad skulle jag ta mig till? Vad var det här för lägenhet som man inte kunde ta in ordentliga möbler i? Men problemen slutade inte där. Jag fick se det nya "köket" där jag alltså skulle laga mat etc. Det var en vask och två spisplattor med ett minikylskåp och ett soputrymme under. Det var allt. Exakt allt. Ingen ugn. Ingen fläkt. Inga köksskåp och lådor. Kylskåpet var så litet att jag fyllde det till bristningsgränsen med resterna från den gamla lägenheten och frysfacket var inte mycket större än en skolåda. Skulle jag bo såhär?
Jag pratade med hyresvärden och det enda hon hade planerat var att fixa fläkt och sätta upp två köksskåp över vasken/spisen. Dagen efter ringde jag till ett par personer inom klubben, som hade fixat lägenheten till mig, och till slut hamnade jag hos den nya klubbchefen, Fredrik Molin. När jag förklarade situationen blev han rent ut sagt chockad. Han lovade direkt att problemen skulle lösas, men eftersom detta var nyheter för honom så skulle han återkomma med en plan. Och det gjorde han.
Jag fick tillåtelse att hyra en skåpbil och köra och köpa mig en säng jag kunde trivas med. Så jag hyrde en skåpbil på studs och körde till Ikea utanför Göteborg. Jag tog med mig sängdelarna jag köpt på Ikea och bytte dem mot nya. Istället för en 140-säng tog jag en 2x80-säng. Så den biten löste sig galant. Molin har nu också fixat en ugn till mig som de ska sätta in i veckan och jag ska själv få välja ut en kyl/frys-lösning som passar mig. Med andra ord så kommer köket snart vara i ordning. Om hyresvärden sätter in fläkten alltså.
Så nu är det väl snart bara en soffa som återstår och det skulle jag också få en. Så det blir nog asbra. Nu när jag har börjat komma i ordning så har jag också börjat trivas. Igår köpte jag en tv - en Samsung 40" lcd med full HD för bara 2990kr. Jag kan nu börja slappna av igen och jag måste bara tacka Fredrik Molin och Varbergs Bois som löst detta på ett väldigt snabbt och bra sätt. Nu är det full fokus på fotbollen som gäller och jag är grymt jävla motiverad!
På lördag möter vi Landskrona Bois i en träningsmatch, nere i Landskrona. Sedan blir det fest i Helsingborg. Butterfly fyller år. Utan sk.
Funderar på Playstation 3...
Ullared snart...?
Okey, take care, bye bye then
Min nya, stora, härliga säng blev oanvändbar, liksom soffan. Vad skulle jag ta mig till? Vad var det här för lägenhet som man inte kunde ta in ordentliga möbler i? Men problemen slutade inte där. Jag fick se det nya "köket" där jag alltså skulle laga mat etc. Det var en vask och två spisplattor med ett minikylskåp och ett soputrymme under. Det var allt. Exakt allt. Ingen ugn. Ingen fläkt. Inga köksskåp och lådor. Kylskåpet var så litet att jag fyllde det till bristningsgränsen med resterna från den gamla lägenheten och frysfacket var inte mycket större än en skolåda. Skulle jag bo såhär?
Jag pratade med hyresvärden och det enda hon hade planerat var att fixa fläkt och sätta upp två köksskåp över vasken/spisen. Dagen efter ringde jag till ett par personer inom klubben, som hade fixat lägenheten till mig, och till slut hamnade jag hos den nya klubbchefen, Fredrik Molin. När jag förklarade situationen blev han rent ut sagt chockad. Han lovade direkt att problemen skulle lösas, men eftersom detta var nyheter för honom så skulle han återkomma med en plan. Och det gjorde han.
Jag fick tillåtelse att hyra en skåpbil och köra och köpa mig en säng jag kunde trivas med. Så jag hyrde en skåpbil på studs och körde till Ikea utanför Göteborg. Jag tog med mig sängdelarna jag köpt på Ikea och bytte dem mot nya. Istället för en 140-säng tog jag en 2x80-säng. Så den biten löste sig galant. Molin har nu också fixat en ugn till mig som de ska sätta in i veckan och jag ska själv få välja ut en kyl/frys-lösning som passar mig. Med andra ord så kommer köket snart vara i ordning. Om hyresvärden sätter in fläkten alltså.
Så nu är det väl snart bara en soffa som återstår och det skulle jag också få en. Så det blir nog asbra. Nu när jag har börjat komma i ordning så har jag också börjat trivas. Igår köpte jag en tv - en Samsung 40" lcd med full HD för bara 2990kr. Jag kan nu börja slappna av igen och jag måste bara tacka Fredrik Molin och Varbergs Bois som löst detta på ett väldigt snabbt och bra sätt. Nu är det full fokus på fotbollen som gäller och jag är grymt jävla motiverad!
På lördag möter vi Landskrona Bois i en träningsmatch, nere i Landskrona. Sedan blir det fest i Helsingborg. Butterfly fyller år. Utan sk.
Funderar på Playstation 3...
Ullared snart...?
Okey, take care, bye bye then
söndag 5 februari 2012
Dag 154 - Tummen suger
Här hade jag tänkt skriva ett lite längre inlägg. Men jag skadade tummen på matchen idag så det är för jävla jobbigt att skriva. Det är väl bara en stukning, men det gör tillräckligt ont minsta millimeter jag rör den för att jag ska låta bli. Matchen förlorade vi, mot Öster, med 1-0.
Jag hade annars tänkt berätta lite hur min vecka har varit med alla turerna kring den nya lägenheten, men jag sparar det. Istället nöjer jag mig med att skriva att jag älskar min nya säng. Så pass mycket att jag inte kommer låta vem som helst sova där.
Jag ska köpa tv också. Det blir ett svårt beslut...
Zlatan fick rött kort idag. Men alla som älskar honom tycker ju bara det är coolt. Han är liksom kung ändå.
Jag har haft Loreens låt på huvudet hela dagen. Betyder det att den är bra eller dålig? I det här fallet: bra.
Det var allt från mitt pekfinger. Puss o kram
Jag hade annars tänkt berätta lite hur min vecka har varit med alla turerna kring den nya lägenheten, men jag sparar det. Istället nöjer jag mig med att skriva att jag älskar min nya säng. Så pass mycket att jag inte kommer låta vem som helst sova där.
Jag ska köpa tv också. Det blir ett svårt beslut...
Zlatan fick rött kort idag. Men alla som älskar honom tycker ju bara det är coolt. Han är liksom kung ändå.
Jag har haft Loreens låt på huvudet hela dagen. Betyder det att den är bra eller dålig? I det här fallet: bra.
Det var allt från mitt pekfinger. Puss o kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)