söndag 15 april 2012

Dag 168 - Fly från sorgen

Detta kunde blivit ett enda långt glädjeinlägg. Men något gick förfärligt snett igår. Jag tänker inte gå in på det i detalj här, men alla nyfikna kan ju gå in och läsa om det på min andra blogg som ni hittar här. Det är för övrigt den bloggen som gjort att jag inte varit så pigg i uppdaterandet av denna bloggen. Men det gäller ju att prioritera, och då är det bara att inse att denna bloggen faktiskt inte är så jävla seriös. Men det vet vi ju alla redan...

Jag gjorde i alla fall debut i Superettan igår då jag fick spela från start mot Assyriska. Det var såklart kul det, även om jag kanske inte var riktigt nöjd med mig själv. Men så blev det ju tyvärr så att vi förlorade efter att vi tappat ledningen i slutet. Sånt händer ju, men sättet det hände på var det värsta. Efter matchen ville man bara glömma och då var det tur att mamma, pappa och lilla Kajsa skulle hälsa på mig i min lägenhet. Vi åt, pratade och hade det mysigt. Klart tankarna återvände till matchen då och då, men det går inte att komma ifrån oavsett distraktion.

Sedan ville jag ju inte bli lämnad ensam med mina tankar så jag åkte med ner till Helsingborg. HBK hade ju lyckats vinna premiären och då ville jag ju vara med dem och fira. Så det blev utgång med supertrion och några andra grymma grabbar. Konstigt nog lämnade alla utom supertrion Pianobaren tidigt, men det gjorde inget för vi vet ju hur man gör en kväll fantastisk på egen hand. När timmarna började bli små var det plötsligt bara Skärgårdssökarna kvar - och då blev det förstås Skärgårdssökning deluxe!

Konstigt nog var det ingen som visste var den fanns, inte ens poliserna. Då gjorde vi som vi brukar och skapade oss en egen liten Skärgård. Med galna upptåg, sång, dans och discobil spred vi vår glädje. Vi livade upp Donkenpersonalens kväll med en felfri version av Snart är det jag som är kung och blev belönade med en extra cheeseburgare. Vi stod för stämningsfull, romantisk bakgrundssång till ett ungt kärlekspar som konstigt nog inte kunde sluta skratta. Vi var fan bäst, men...det är inte vi som säger det!

Tyvärr vaknade jag ju idag vid lunch med mindre roliga tankar i huvudet. Förlusten går inte att släppa. Mycket "tänk om" hit och dit. Tänk om vi vunnit. Då hade detta inlägg varit proppfullt med obegränsad glädje. Nu blev det inte så. Men nästa gång blir det kanske!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja men juuuust deeet, nu är jag tillbaka och ska kommentera som aldrig förr!!!
Vi var fan bäst i lördags men det är inte vi som säger det så klart! Mitt minne sviker mig dock lite under kvällens olika delar, men det som jag minns var att vi hade förbannat skoj! För att inte snacka om vår fina discobilsrunda haha klockren! // Ss

Skärgårdssökaren sa...

Välkommen tillbaka!! Jaså drabbades du av sån där mystisk glömska som många gör just sent på lördagar...? Men ja, vi hade förbannat skoj och discobilen va tillbaka bättre än någonsin!!