Dag 167 - Spänning på spåret

Jag är inte en klantig person. Visst, ibland spiller jag sås på fina skjortan, ibland tappar jag ett glas så det går i tusen bitar och ibland glömmer jag biljetterna när jag ska på konsert i Halmstad och får vända vid Laholm (har bara hänt en gång!!). Men annars brukar jag ha bra koll på grejerna.

Men idag är visst ingen vanlig dag. Det är Kalle-klant-dagen. Jag sitter nu på tåget på väg till Helsingborg. Men jag skulle suttit här en timme tidigare egenkligen om det inte hade varit för ett litet missöde. Jag kom nämligen ner till stationen vid kvart över fyra, alltså sex minuter innan tåget skulle gå. Jag går fram till biljettautomaten och tar upp min plånbok. Men det gör jag inte, för där är ingen plånbok i fickan. Jag tog bara upp luft.

Förbannad på mig själv vräker jag ur mig en radda ord som vissa människor eventuellt skulle lägga i kategorin grova svordomar. Jag fick helt enkelt gå hem och vänta på nästa tåg. Men min klantighet slutade inte där. Ni som nu tänker att jag glömde plånboken nästa gång också kan ta er i röven. Jag är inte dum i huvudet. Dessutom skrev jag innan att jag sitter på tåget nu.

Nä, jag gick ner med plånboken i fickan. Jag köpte biljett, väntade in tåget och klev på i lugnan ro. Jag satte mig tillrätta, slog upp datorn och öppnade min Loranga. Jag hade musik i öronen och märkte inte direkt att tågvärdarna gick och kollade biljetter, så de gick bara förbi mig. Tur det. För helt plötsligt fick jag en känsla av att jag inte hade någon biljett. Men jag skrev ju att jag köpt biljett - ljög jag? Nej, jag hade köpt biljett. Men jag hade lagt ner mitt jojokort och låtit biljetten sitta kvar i automaten!!

Jag vet, klantigt som in i helvete. Men jag lugnade mig snabbt, för tågvärdarna trodde ju att jag redan visat min biljett. Dessutom hade jag en väldigt trovärdig historia som jag kunde dra om de skulle komma på mig. I värsta fall kan de nog kolla mitt kort med sin lilla apparat och se att jag hade betalt. Men ändå, lite spännande blev denna resan. Nu hoppas jag bara att min klantighet inte håller i sig...