Dag 169 - Bomben

Det har varit en rätt lugn vecka för mig. Jag blev lite småskadad efter matchen i lördags så jag har inte kunnat träna ordentligt, vilket betyder att jag mest har rehabat. Men igår kunde jag återigen vara med för fullt på träningen och det är ju skönt med tanke på att vi har match på måndag mot Landskrona Bois - en match jag verkligen inte vill missa. Det har blivit ett par besök på kurorten också och för er som har missat det är kurorten ett kusthotell vars spa och gym vi i Varbergs Bois har fri tillgång till. Det har nästan blivit tradition för mig och ett par andra att gå dit på onsdagar, när vi är träningslediga, för att ta hand om våra kroppar.

Igår efter träningen fick Thommie lust att sticka dit igen och jag tyckte det lät som en bra idé att ligga i en varm pool ett tag. Så vi stack dit och hade 40 minuter kvar på klockan innan den slog nio och de stängde. Först gick vi i stora bassängen som vi fick dela med tre danska ungdomar. Jag trodde först de var tyskar, men kom lyckligtvis på bättre tankar innan jag hann slå vad med Thommie och förlora en matkupong. Snart gick vi in till den mindre men något varmare poolen i rummet intill. Där finns också bubbelpoolen och kallbadet som har en temperatur på ca tio grader. Där var lite annat folk med, men när de hade begett sig därifrån intog vi bubbelpoolen. Så jävla gött med lite avslappning!

Snart kom de danska ungdomarna, en kille med sina två systrar, och hoppade i den varma poolen. De stoppade händerna i kallbadet men verkade ytterst tveksamma till ett dopp däri. Men när de alla hängde på kanten där till kallbadet fick jag en liten idé i huvudet - så roligt det hade varit att göra bomben i kallvattnet och riktigt skvätta ner de danska badkrukorna. "Vad får jag om jag gör bomben där", frågade jag Thommie. "Haha, det hade varit jäkligt kul", sa han. "Får jag en matkupong?" Men nej, det fick jag inte. Men jag tyckte idén var för bra för att gå miste om så jag smög lugnt upp på kanten till kallbadet. Danskarna anade inget förrän jag praktiskt taget låg i luften. Jag kröp ihop och träffade vattnet bara en halvmeter ifrån kanten de hängde över. De försökte fly i sista stund men lyckades inte undkomma.

Snart var tiden en bra bit över nio och till slut kom receptionisten och sa att de hade stängt för en kvart sedan. Det var en kvinna i 30-årsåldern som såg bra ut och när jag sneglade mot Thommie satte jag ett skratt i halsen. Han gick långsamt, lite svajande sådär från sida till sida och spände upp sig lagom mycket för att se mer muskulös och attraktiv ut. "Sluta gå o spänn dig Thommie, det e så uppenbart.." Men han skrattade bara åt mig och påstod att han hade gått helt normalt. Men jag kan ändå förstå honom lite - det var en snygg kvinna och han är ju trots allt en man. Men det var värre sen när vi hade duschat och bastat. Vi gick ut i korridoren på väg till omklädningsrummet med handdukarna om höfterna. Då går det förbi en tant 60+. Och vad ser jag i ögonvrån? Jo, Thommie börjar spänna upp sig igen. "Vafan, Thommie, du e fan sjuk. Spänner du upp dig för henne också nu?! Nu får du fan ge dig!!" Ännu en gång förnekar han det och försöker, i sin desperation att verka oskyldig, vända på det och säga att det är nåt fel på mig. Inte lätt för honom - han saknar väl sin flickvän...

Idag är det mycket fotboll på schemat. Jag ska till Nyfiket, en sportbar, och se Arsenal-Chelsea och Åtvidaberg-HIF. Sen ikväll är det ju el clasico. Blir nog en bra dag.