lördag 18 februari 2012

Dag 158 - Ranelid hos Ljung

Ja, det stämmer, jag ska nu skriva om Melodifestivalen! Det går liksom inte att undvika av flera olika anledningar. För det första var ju Ranelid med. Eller ja, han är ju fortfarande i allra högsta grad med eftersom han gick till final. Björn har, som pålästa människor vet, ett förflutet som fotbollsspelare i den finaste av alla klubbar - Höganäs BK. Bara en sådan grej gör ju att jag höll en extra tumme för honom ikväll.

Jag vet inte om jag behöver säga något om låten eller uppträdandet - jag tror nog det mesta var sagt redan innan hans namn ropades upp som finalist. Har vi någonsin fått vara med om en större skräll? Men va fan, kunde Rumänien ta en andraplats med en bunke tramsiga teletubbies så förstår jag inte varför vi skulle skämmas om vi skulle skicka Ranelid. Och en sak kan jag jävlar i det garantera: denna låten kommer vi få stå ut med ett bra tag framöver! Den kommer bli en hit, var så säkra!

Ranelid lade grunden till denna triumfen långt innan han ens kom på tanken att ställa upp. Som fotbollsspelare var han väl ingen jättestjärna precis, men som författare och personlighet har han gjort sig känd för en bred publik. Jag sitter på tåget nu och här satt innan ett par pensionärer och såhär gick deras samtal:

P1: Undrar hur det gick för Ranelid. Han skulle ju vara med i den där Melodifestivalen.
P2: Ja, jag hörde det, men han kan väl inte sjunga?
P1: Nej, prata kan han ju, men inte sjunga.

Känns som att de hade stenkoll. Men de hade nog inte väntat sig en sådan skräll. Jag satt och skrattade åt Ranelid-spektaklet i Ljungs soffa. Ja, jag vet vad ni tänker - vem fan e Ljung? Men jag tror jag börjar inse vem det är. Han bjöd på mat. Som han lagade själv. Jag är imponerad. Simon, Munk och Stoffe Levi var också där. Fem grabbar, fin middag, Coca Cola, Melodifestivalen och levande ljus...

Innan idag var jag och såg HBK ute i Lerberget när de tog ännu en seger i träningsmatchen mot IFK Hässleholm. 2-1 blev det, men jag tycker vinstmarginalen borde varit lite större. Höganäs spelade stabilt och släppte bara till två målchanser på hela matchen medan de själv skapade ett flertal bra lägen. IFK imponerade inte och där har Bosse Nilsson lite att jobba med. Det var i alla fall kul att se gruestadens stolthet igen och det är fortfarande ett jäkla gott gäng.

Imorgon ska jag få sparka boll igen när Varbergs Bois åker till Värnamo för träningsmatch. Jag ska spela från start och jag är laddad som in i fucking helvete!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ranelid in my heart forever!!!

Skärgårdssökaren sa...

tihi lol..