Vi åkte söderut mot ett grönt fält. Solen sken. Så långt var allt bra. Vi ville att resan skulle ge oss något bra. Ett steg i rätt riktning. Men vi kunde inte hjälpa oss själva tillräckligt. Det var inte bra, det här. Det metaforiska mörkret kom och omslöt oss. Till slut hittade vi ut. Men det var för sent. Vi gick hem tomhänta. Var är skärgården?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar