lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Dag 145 - Nu fortsätter vi...
Ja, vi hittade Skärgården - den var med oss en kväll. Men det betyder inte att vårt uppdrag är slutfört. Det är ju inte så att vi kan besöka den när vi vill. Så sökandet kommer att fortsätta - var så säkra!
Just nu är Skärgårdssökarna på turné i Göteborg. Munk och Linda är med och Jocke har med sin Alex. Dessutom ansluter imorgon Simon och hans kompis Björn (BB) för att fira det nya årets ankomst med oss. Fan va kul vi ska ha!
Idag kom vi till hotell Scandic Crown vid ett och checkade genast in. Sedan begav vi oss ut på stan där Jocke hittade en skjorta och jag själv fick tag på en snygg nyårskavaj till vettigt pris. Efter stan tog vi grabbar en runda uppe på relaxavdelningen med bland annat bastu. Gött.
Nu har vi ätit på pizzeria, tagit en drink på O'Leary's och nu ska vi kolla in morgondagens festställe som ser ut att bli Trädgårn.
Over and out för denna gången - vi hörs!
Just nu är Skärgårdssökarna på turné i Göteborg. Munk och Linda är med och Jocke har med sin Alex. Dessutom ansluter imorgon Simon och hans kompis Björn (BB) för att fira det nya årets ankomst med oss. Fan va kul vi ska ha!
Idag kom vi till hotell Scandic Crown vid ett och checkade genast in. Sedan begav vi oss ut på stan där Jocke hittade en skjorta och jag själv fick tag på en snygg nyårskavaj till vettigt pris. Efter stan tog vi grabbar en runda uppe på relaxavdelningen med bland annat bastu. Gött.
Nu har vi ätit på pizzeria, tagit en drink på O'Leary's och nu ska vi kolla in morgondagens festställe som ser ut att bli Trädgårn.
Over and out för denna gången - vi hörs!
onsdag 28 december 2011
Dag 144 - Skärgården i våra hjärtan
Denna bloggen har några trogna läsare som slänger in en kommentar då och då. Men jag vet att den här bloggen också har en del dolda läsare som man inte direkt märker av, för de kommenterar inte eller "avslöjar" sig själv på annat sätt. De är kanske inte speciellt många, men de finns. Oavsett vilken kategori just DU tillhör så har du säkert märkt att jag, Skärgårdssökaren, inte direkt har visat på några egenkliga framsteg i mitt sökande efter Skärgården. Jag och min käre Skärgårdskamrat har ju ofta varit ute och letat, men förutom att vi har haft riktigt roligt så har sökandet varit resultatlöst. Ni kanske till och med börjar tvivla på att vi någonsin kommer att lyckas - eller ni kanske tror, hemska tanke, att Skärgården som vi söker inte ens existerar. Tänk då om kära vänner, för idag har jag någonting fantastiskt att berätta!
25 december 2011. Det är någonting fantastiskt speciellt med denna dagen. Har det med julcupen i Höganäs att göra? Julcupen jag försov mig till så jag blev väckt av Jocke som ringde på dörren? Julcupen där HBK hade ett gammalt och ett ungt lag med? Nej, det har nog inte så mycket med julcupen att göra. Visst var det roligt och så, men de gamla slog de unga i semin för att sedan torska i finalen mot Hittarp, så det var väl ingen jättesuccé precis. Nej, vi får hoppa fram några timmar.
När klockan var runt 19 så hade ett glatt gäng samlats hemma hos Simon. Stämningen var god och jag förväntade mig en bra förfest. Men på bara några få sekunder förvandlades hela min verklighet. På TVn visades en reklam om Lejonkungen. Jag som precis fått filmen i Bluray+DVD Diamond Edition (tack mor o far!) tänkte att det var säkert den de gjorde reklam för. Men jag fick strax, tillsammans med Jocke (och kanske Herman?), en glädjechock. För i slutet av reklamen kom den storslagna texten: Lejonkungen 3D, biopremiär 6 januari!
Glädjefnatt!! Jublet visste inga gränser! Förfesten var helt plötsligt typ den bästa nånsin. Vi spelade våra favvolåtar, sjöng med, dansade, jublade ut genom fönstret till förbipasserande, spred vår glädje på facebook, ringde och kollade om den skulle gå i Ängelholm, frågade när biljetterna släpps, jublade lite till, spelade filmmusiken, hällde upp aphjärnor, bjöd på shottar laget runt, bloggade, skrattade, fick damp på David när han bytte låt, fick rysningar och glädjetårar i ögonen...... It was beautiful!!!
Jo, vi lugnade ner oss liiite kanske till slut, men var fortfarande höga på glädje. Rastlösheten började smyga sig på och vi ville ut. Jag och Jocke ville mest och när de andra tog så lång tid på sig så gick vi i förväg. Allt vi gjorde passade perfekt i ödets plan för oss. Vi Skärgårdssökte lite på väg mot stan, men lyckligtvis blev det bara något kortare stopp. Vi beslöt oss för att gå genom stadsparken och tog då vägen förbi Wallmans. Där köade ett hundratal människor redan fastän stället inte skulle öppna förrän om 20 minuter. Då, precis när vi skulle lämna det bakom oss sprang vi på ett gäng grabbar. Ett par av dem var lite bekanta då vi hade mött dem på fotbollsplan. Plus att Jocke hade jobbat med en av dem. Han kände inte honom jättebra - Jocke sa till och med fel namn först - men tydligen tillräckligt bra för att de skulle vilja festa med oss.
Vi frågade då först om vi skulle gå i vip-kön, för vi ville inte stå i jättekön Ivar. "Klart vi inte ska stå i kön" sa dem då, men gick ändå bort mot den. Fast de gick inte längst bak utan vek av mot en bakdörr där deras inside-polare öppnade. Detta var inte vip - det var VIP! Vi hängde av oss i garderoben och eftersom jag och Joachim var helt förbluffade och tacksamma så slängde jag i en hundring i dricksburken. Sen fick vi veta att vi skulle ha vårt eget bord, avspärrat och med egen värdinna.
Vi gick upp och satte oss för klubben hade ju inte ens öppnat så där var nästan helt tomt. Våra vänner (ja, det vill jag kalla dem!) beställde in helflaskor Morgan och Absolut, en massa Cocaflaskor och energidrycker och vi kunde knappt tro på vår enorma tur. Vi hade en extremt bra kväll på Wallmans, utan att behöva gå in på detaljer, och bl.a. streckdansade vi i nära två timmar - innan vi pausade för att sedan dansa fram till stängning, klockan tre. Musiken tystnade, ljusen tändes och sen såg vi kön till garderoben...
Fy fan, tänkte vi, och Jocke satte sig lite halvt uppgiven på ett trappsteg. Den kön skulle ta låååång tid. Jocke tittade ner i marken vilket fick en kvinnlig vakt att stanna till och studera honom lite närmre. Jag tänkte för mig själv att det var lugnt, så jäkla full var han inte. Men så bara kastade han ut de där magiska orden: "ti maico!" Vakten gick direkt fram och tog honom i armen och sa bara "kom." Jocke sa bara "bosnisk? Förlåt" och följde sedan med utan motstånd. Han hade ju inte sagt det riktat till någon, vilket jag tror vakten förstod också och hon verkade inte alls arg. "Jag måste ha min jacka" sa Jocke och det är här vår makalösa tur drabbar oss igen. Vi följer vakten ut och sen säger hon att hon ska hämta Jockes jacka. Jag tar fram våra garderobsbrickor och då frågar hon vilken som är hans. "Jag vet inte vilken som är vilken" säger jag med övertygelse. När hon sedan gick och hämtade jackorna vek vi oss av skratt när vi tänkte på hur jävla vältajmade Jockes ord var och hur allt bara gick vår väg.
Flera roliga grejer hände sedan resten av natten, men det är vår sjuka tur som är mest minnesvärd. Ja, faktiskt hade vi tur även med taxin hem då vi fick åka med vår favvochaffis Bojan. När han släppte oss frågade vi vad vi skulle betala och då sa han att vi fick betala vad vi ville. Vi var dock tacksamma och gav honom säkert normalpris. Om vi somnade gott sen? Ja klockan var ju nästan halv sju då så...JAA!
Jag har aldrig varit med om en kväll med sådant flyt. Allt gick vår väg och vi kunde göra i stort sett vad vi ville, kändes det som. Jag vet att min käre Skärgårdskamrat kände likadant. Och vet ni vad, här kommer det...! Vi hittade Skärgården!! Vi upplevde den i dess fulla prakt. Från att glädjen var total när vi fick nyheten om Lejonkungen. Via VIP-kvällen på Wallmans, inklusive personlig jackhämtarservice, och sedan våra "vanliga" händelserika strapatser på stan. Till vår trevliga hemfärd med Bojan. Hela tiden fanns den där - Skärgården - i våra hjärtan! Länge leve SKÄRGÅRDEN!!!
25 december 2011. Det är någonting fantastiskt speciellt med denna dagen. Har det med julcupen i Höganäs att göra? Julcupen jag försov mig till så jag blev väckt av Jocke som ringde på dörren? Julcupen där HBK hade ett gammalt och ett ungt lag med? Nej, det har nog inte så mycket med julcupen att göra. Visst var det roligt och så, men de gamla slog de unga i semin för att sedan torska i finalen mot Hittarp, så det var väl ingen jättesuccé precis. Nej, vi får hoppa fram några timmar.
När klockan var runt 19 så hade ett glatt gäng samlats hemma hos Simon. Stämningen var god och jag förväntade mig en bra förfest. Men på bara några få sekunder förvandlades hela min verklighet. På TVn visades en reklam om Lejonkungen. Jag som precis fått filmen i Bluray+DVD Diamond Edition (tack mor o far!) tänkte att det var säkert den de gjorde reklam för. Men jag fick strax, tillsammans med Jocke (och kanske Herman?), en glädjechock. För i slutet av reklamen kom den storslagna texten: Lejonkungen 3D, biopremiär 6 januari!
Glädjefnatt!! Jublet visste inga gränser! Förfesten var helt plötsligt typ den bästa nånsin. Vi spelade våra favvolåtar, sjöng med, dansade, jublade ut genom fönstret till förbipasserande, spred vår glädje på facebook, ringde och kollade om den skulle gå i Ängelholm, frågade när biljetterna släpps, jublade lite till, spelade filmmusiken, hällde upp aphjärnor, bjöd på shottar laget runt, bloggade, skrattade, fick damp på David när han bytte låt, fick rysningar och glädjetårar i ögonen...... It was beautiful!!!
Jo, vi lugnade ner oss liiite kanske till slut, men var fortfarande höga på glädje. Rastlösheten började smyga sig på och vi ville ut. Jag och Jocke ville mest och när de andra tog så lång tid på sig så gick vi i förväg. Allt vi gjorde passade perfekt i ödets plan för oss. Vi Skärgårdssökte lite på väg mot stan, men lyckligtvis blev det bara något kortare stopp. Vi beslöt oss för att gå genom stadsparken och tog då vägen förbi Wallmans. Där köade ett hundratal människor redan fastän stället inte skulle öppna förrän om 20 minuter. Då, precis när vi skulle lämna det bakom oss sprang vi på ett gäng grabbar. Ett par av dem var lite bekanta då vi hade mött dem på fotbollsplan. Plus att Jocke hade jobbat med en av dem. Han kände inte honom jättebra - Jocke sa till och med fel namn först - men tydligen tillräckligt bra för att de skulle vilja festa med oss.
Vi frågade då först om vi skulle gå i vip-kön, för vi ville inte stå i jättekön Ivar. "Klart vi inte ska stå i kön" sa dem då, men gick ändå bort mot den. Fast de gick inte längst bak utan vek av mot en bakdörr där deras inside-polare öppnade. Detta var inte vip - det var VIP! Vi hängde av oss i garderoben och eftersom jag och Joachim var helt förbluffade och tacksamma så slängde jag i en hundring i dricksburken. Sen fick vi veta att vi skulle ha vårt eget bord, avspärrat och med egen värdinna.
Vi gick upp och satte oss för klubben hade ju inte ens öppnat så där var nästan helt tomt. Våra vänner (ja, det vill jag kalla dem!) beställde in helflaskor Morgan och Absolut, en massa Cocaflaskor och energidrycker och vi kunde knappt tro på vår enorma tur. Vi hade en extremt bra kväll på Wallmans, utan att behöva gå in på detaljer, och bl.a. streckdansade vi i nära två timmar - innan vi pausade för att sedan dansa fram till stängning, klockan tre. Musiken tystnade, ljusen tändes och sen såg vi kön till garderoben...
Fy fan, tänkte vi, och Jocke satte sig lite halvt uppgiven på ett trappsteg. Den kön skulle ta låååång tid. Jocke tittade ner i marken vilket fick en kvinnlig vakt att stanna till och studera honom lite närmre. Jag tänkte för mig själv att det var lugnt, så jäkla full var han inte. Men så bara kastade han ut de där magiska orden: "ti maico!" Vakten gick direkt fram och tog honom i armen och sa bara "kom." Jocke sa bara "bosnisk? Förlåt" och följde sedan med utan motstånd. Han hade ju inte sagt det riktat till någon, vilket jag tror vakten förstod också och hon verkade inte alls arg. "Jag måste ha min jacka" sa Jocke och det är här vår makalösa tur drabbar oss igen. Vi följer vakten ut och sen säger hon att hon ska hämta Jockes jacka. Jag tar fram våra garderobsbrickor och då frågar hon vilken som är hans. "Jag vet inte vilken som är vilken" säger jag med övertygelse. När hon sedan gick och hämtade jackorna vek vi oss av skratt när vi tänkte på hur jävla vältajmade Jockes ord var och hur allt bara gick vår väg.
Flera roliga grejer hände sedan resten av natten, men det är vår sjuka tur som är mest minnesvärd. Ja, faktiskt hade vi tur även med taxin hem då vi fick åka med vår favvochaffis Bojan. När han släppte oss frågade vi vad vi skulle betala och då sa han att vi fick betala vad vi ville. Vi var dock tacksamma och gav honom säkert normalpris. Om vi somnade gott sen? Ja klockan var ju nästan halv sju då så...JAA!
Jag har aldrig varit med om en kväll med sådant flyt. Allt gick vår väg och vi kunde göra i stort sett vad vi ville, kändes det som. Jag vet att min käre Skärgårdskamrat kände likadant. Och vet ni vad, här kommer det...! Vi hittade Skärgården!! Vi upplevde den i dess fulla prakt. Från att glädjen var total när vi fick nyheten om Lejonkungen. Via VIP-kvällen på Wallmans, inklusive personlig jackhämtarservice, och sedan våra "vanliga" händelserika strapatser på stan. Till vår trevliga hemfärd med Bojan. Hela tiden fanns den där - Skärgården - i våra hjärtan! Länge leve SKÄRGÅRDEN!!!
söndag 25 december 2011
torsdag 22 december 2011
Dag 142 - Memory lane
Igår var jag back in da ol' hood för att relaxa lite. Passade på att fortsätta utrensningen som pågår i mitt gamla "pojkrum" och tog mig an lite högar med papper och liknande. Kanske inte låter som det mest underhållande man kan hitta på, men faktum är att det påminde om den gamla goda tiden. Inte för att det var bättre förr, men det känns så avlägset på något sätt. Jag hittade bland annat gamla foton, både på mig och andra, som fick mig att le med hela ansiktet och drifta tillbaka till minnesvärda stunder. Jag hittade spår efter besök på arbetsförmedlingen, gamla jobb och resor. Fastän jag fortfarande är jävligt ung (JA!) så påmindes jag om hur mycket historia vi människor ändå bär på. Jag påmindes också om hur löjliga grejer man sysslar med när man är ung. Men de kändes inte löjliga när man gjorde dem.
Lite fika med pappa och syrran hann jag också med vilket betydde att jag fick testa på en del julgodis. Sedan gick jag och Kajsa ut och lade inbjudningarna till den traditionsenliga julglöggen i grannarnas brevlådor. När det var fixat smet jag in till "min andra familj" och spenderade resten av kvällen där. Det är så härligt varje gång jag kommer dit, för oavsett om de är mitt i julstöket eller det är en helt vanlig onsdagkväll så trivs jag i deras sällskap. Det blev en avslappnande kväll utan bekymmer. Skönt eftersom jag inte riktigt haft en så avslappnande dag dittills.
Jag hade gått upp innan nio utan några direkta planer, förutom att leta julklappar. Men så ringde Amelie och behövde akut skjuts från R-bäck till stan, så jag fick göra utryckning med mammas bil. Hon hann tåget och då kunde jag dra hem och fixa mig iordning inför ett Välabesök. På Väla shoppade jag sedan loss ordentligt och kände mig rätt nöjd när jag åkte därifrån. Men sen när pappa och Kajsa skulle in om Väla på vägen till R-bäck så tvekade jag inte - det var dags för rond två!
Då kanske ni tror att jag blev lite trött på Väla, men icke! Amelie skulle ju dit i morse så jag tog chansen att göra henne sällskap. Men en lång runda blev det inte, för jag skulle äta jullunch på Bildeve. Det gjorde jag och det ångrar jag inte! Satt och åt och tjatade ett bra tag med de gamla kollegerna innan vi fick varsin julgåva, även jag som har slutat. VDn som delade ut dem sa att det var för mina insatser på julfestens dansgolv. Då var det ju bara att tacka och ta emot.
Vad gjorde jag då sen? Ja, jag stack till VÄLA igen! Så nu har jag köpt nääästan alla julklapparna för i år. Men jag sparade ett par till sista dagen, såklart, annars e d ju ingen sport! Ska bli riktigt kul att ta en sista runda imorgon och då hoppas jag innerligt att det är riktig kaos! Men nu: mat och quiz på the Tivoli med syrrorna!
Peace out bitches!
Lite fika med pappa och syrran hann jag också med vilket betydde att jag fick testa på en del julgodis. Sedan gick jag och Kajsa ut och lade inbjudningarna till den traditionsenliga julglöggen i grannarnas brevlådor. När det var fixat smet jag in till "min andra familj" och spenderade resten av kvällen där. Det är så härligt varje gång jag kommer dit, för oavsett om de är mitt i julstöket eller det är en helt vanlig onsdagkväll så trivs jag i deras sällskap. Det blev en avslappnande kväll utan bekymmer. Skönt eftersom jag inte riktigt haft en så avslappnande dag dittills.
Jag hade gått upp innan nio utan några direkta planer, förutom att leta julklappar. Men så ringde Amelie och behövde akut skjuts från R-bäck till stan, så jag fick göra utryckning med mammas bil. Hon hann tåget och då kunde jag dra hem och fixa mig iordning inför ett Välabesök. På Väla shoppade jag sedan loss ordentligt och kände mig rätt nöjd när jag åkte därifrån. Men sen när pappa och Kajsa skulle in om Väla på vägen till R-bäck så tvekade jag inte - det var dags för rond två!
Då kanske ni tror att jag blev lite trött på Väla, men icke! Amelie skulle ju dit i morse så jag tog chansen att göra henne sällskap. Men en lång runda blev det inte, för jag skulle äta jullunch på Bildeve. Det gjorde jag och det ångrar jag inte! Satt och åt och tjatade ett bra tag med de gamla kollegerna innan vi fick varsin julgåva, även jag som har slutat. VDn som delade ut dem sa att det var för mina insatser på julfestens dansgolv. Då var det ju bara att tacka och ta emot.
Vad gjorde jag då sen? Ja, jag stack till VÄLA igen! Så nu har jag köpt nääästan alla julklapparna för i år. Men jag sparade ett par till sista dagen, såklart, annars e d ju ingen sport! Ska bli riktigt kul att ta en sista runda imorgon och då hoppas jag innerligt att det är riktig kaos! Men nu: mat och quiz på the Tivoli med syrrorna!
Peace out bitches!
onsdag 21 december 2011
Dag 141 - Julklappar
Vill bara passa på att upplysa alla som kanske har missat det att det snart är jul. I Sverige är ju julafton den stora dagen och den är på lördag. På LÖRDAG. Hur känns det? Har ni paniiiik? Det har inte jag. I vanlig ordning så tar jag det ruskigt lugnt med förberedelserna eftersom jag vet att det löser sig. So what att jag bara köpt drygt hälften av alla julklappar som behövs?! Det är ju inte ens sista dagen ännu!
Jag var dock på Väla idag och köpte julklappar. Inte åt mig själv utan åt andra, för jag tycker nog ändå att det är dags för det nu. Jag måste säga att det gick rätt bra. Köpte nog till typ sex pers och då är det ju bara några stycken kvar. Det var inte mycket till trängsel idag. Inte vid den tiden jag var där. Jag är ju inte dum i huvudet och väntar till eftermiddagen när jag ändå har hela dagen ledig.
Jag undrar lite hur det här med bloggandet fungerar över julen. Jag är ju ingen speciellt rutinerad bloggare och verkligen inte professionell heller. Men de som lever på bloggandet, tar de ledigt? Alltså, det hade ju inte varit svårt för dem att bara logga in och skriva ett litet snabbt "God Jul"-inlägg. Är det vad de gör? Om man klickar runt på bloggar på julafton, är det bara julhälsningar man ser eller finns det folk som verkligen går in för det och gör regelbundna uppdateringar om allt från Kalle Anka till julbord och julklappsöppning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra än. Tror dock att det kommer dyka upp ett inlägg på julafton, men räkna inte säkert med att det handlar om julen. Kanske väljer att skriva om midsommar eller nåt. Eller om hur man bygger sin flotte. "Först hugger man ner en massa träd - een MASSA träd..."
Nej, nu måste jag sticka, för jag måste göra något.
Jag var dock på Väla idag och köpte julklappar. Inte åt mig själv utan åt andra, för jag tycker nog ändå att det är dags för det nu. Jag måste säga att det gick rätt bra. Köpte nog till typ sex pers och då är det ju bara några stycken kvar. Det var inte mycket till trängsel idag. Inte vid den tiden jag var där. Jag är ju inte dum i huvudet och väntar till eftermiddagen när jag ändå har hela dagen ledig.
Jag undrar lite hur det här med bloggandet fungerar över julen. Jag är ju ingen speciellt rutinerad bloggare och verkligen inte professionell heller. Men de som lever på bloggandet, tar de ledigt? Alltså, det hade ju inte varit svårt för dem att bara logga in och skriva ett litet snabbt "God Jul"-inlägg. Är det vad de gör? Om man klickar runt på bloggar på julafton, är det bara julhälsningar man ser eller finns det folk som verkligen går in för det och gör regelbundna uppdateringar om allt från Kalle Anka till julbord och julklappsöppning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra än. Tror dock att det kommer dyka upp ett inlägg på julafton, men räkna inte säkert med att det handlar om julen. Kanske väljer att skriva om midsommar eller nåt. Eller om hur man bygger sin flotte. "Först hugger man ner en massa träd - een MASSA träd..."
Nej, nu måste jag sticka, för jag måste göra något.
måndag 19 december 2011
Dag 140 - En lugn dag
Välkommen du lugna dag. Det var länge sedan vi sågs sist, men det är kanske inte så konstigt. Du har ju varit upptagen med att träffa en massa andra människor och jag kan ärligt säga att jag inte har haft tid med dig heller. Men när vi är ifrån varandra ett tag så känns det så mycket bättre när vi väl träffas. Det är så vårt förhållande ska vara, tycker jag, och det är ett sådant förhållande jag försöker ha med lax också.
Helgen har ju varit långt ifrån lugn. I fredags var jag och Joaschim på Väla för han skulle hitta ett par nya jeans och jag skulle handla julklappar. Han hittade jeans och jag handlade inga julklappar. Turlig jävel den där Jocke. Det bara råkade vara 30% rabatt på Solo just den dagen, vilket gjorde att de snygga jeansen helt plötsligt inte längre hamnade i kategorin som de flesta vanliga människor brukar kalla "för dyra." Sen fick jag faktiskt ett antal timmar för att vila upp mig och förbereda mig för utgång. För var det någon som hade förfest? NEJ!
Jocke var ju iväg på firmafest i Jonstorp(!) så jag fick snällt vänta hemma hos morsan tills det var dags att göra stan osäker. Men nu är ju jag ingen sådan person som behöver en förfest för att komma igång. Ett glas Coca och en mental knäpp med fingrarna så är jag igång. Först var vi nere på Marina Plaza/Bishop's arms där jag och Jocke fick turas om att kasa runt med damerna. Jocke fick tag i ett ölglas som han faktiskt vägrade släppa taget om, och vi ska nog vara glada att vi inte fick springa därifrån med vakterna i hasorna. En riktigt bra start på natten var det, med många skratt (vad gör man när en 50-åring raggar på en? varför åt Jocke papper?).
Skärgårdssökandet den kvällen var otroligt händelserikt också och det hela slutade nära morgonen när vi helt plötsligt skulle köra Discobilen som taxi till Klippan åt Simons gamla ragg och hennes kompisar. Given succé, såklart, även om det innebar att vi kom hem efter sex. Men det gjorde inget, för lördagens aktiviteter var inte planerade förrän på kvällen. Så när jag vaknade i Jockes soffa började vi se stand up-maraton och fick oss en hel del härliga skrattanfall.
Senare, vid halv sju, hade vi hämtat upp Simon och stod utanför Ljungs (vem fan det nu e?!) dörr. Förfesten var soft. Sedan åt vi och begav oss snart upp till bowlingen. Mitt lag, med Jocke, Fille och Samir, vann såklart, mycket tack vare min andra serie som var bäst av alla. Efter kägelmassakern hade vi...mellanfest(?)...hos den där Ljung igen och då blev många måttligt till mycket överförfriskade. Jag räknar in mig själv där eftersom jag drack så mycket Coca att min mage började göra uppror. Så det blev vatten resten av kvällen, en trend som även Jocke hakade på. Tyvärr var inte alla lika smarta...
Mogwai, Pianobaren, Harry´s var de första stoppen. På Harry's träffade vi ingen mindre än HBKs blonda fotbollsexpertprofil Anders Lejon som visade en del klassiska moves på dansgolvet. Jocke beslutade sig sedan för att ta sig hem då han hade gett sitt bästa kvällen innan och Fille fick jag inte sällskap av, för när jag träffade honom skulle han toffla! Man trodde inte den dagen skulle komma... Jag och Samir gick iaf in via vip-kön på Cardan och efter att ha betalt entrén stannade jag envist där en halvtimme fastän det inte var speciellt bra. Sedan mötte jag upp Simon utanför Tempel, men jag ville inte betala ännu ett inträde så jag smet helt enkelt in med ett gäng fruntimmer och visade upp min icke-existerande stämpel. Funkar tydligen om man är snygg, fick jag höra.
Det blev ju till slut en riktigt rolig och händelserik natt ända fram tills ögonlocken slöts på en madrass hos Simon. Tur det inte var speciellt högljutt i rummet intill, då hade man kanske inte kunnat somna...
Jebemti, va långt inlägg det blev. Men det är Jockes fel egenkligen. Peace out bitches!
Helgen har ju varit långt ifrån lugn. I fredags var jag och Joaschim på Väla för han skulle hitta ett par nya jeans och jag skulle handla julklappar. Han hittade jeans och jag handlade inga julklappar. Turlig jävel den där Jocke. Det bara råkade vara 30% rabatt på Solo just den dagen, vilket gjorde att de snygga jeansen helt plötsligt inte längre hamnade i kategorin som de flesta vanliga människor brukar kalla "för dyra." Sen fick jag faktiskt ett antal timmar för att vila upp mig och förbereda mig för utgång. För var det någon som hade förfest? NEJ!
Jocke var ju iväg på firmafest i Jonstorp(!) så jag fick snällt vänta hemma hos morsan tills det var dags att göra stan osäker. Men nu är ju jag ingen sådan person som behöver en förfest för att komma igång. Ett glas Coca och en mental knäpp med fingrarna så är jag igång. Först var vi nere på Marina Plaza/Bishop's arms där jag och Jocke fick turas om att kasa runt med damerna. Jocke fick tag i ett ölglas som han faktiskt vägrade släppa taget om, och vi ska nog vara glada att vi inte fick springa därifrån med vakterna i hasorna. En riktigt bra start på natten var det, med många skratt (vad gör man när en 50-åring raggar på en? varför åt Jocke papper?).
Skärgårdssökandet den kvällen var otroligt händelserikt också och det hela slutade nära morgonen när vi helt plötsligt skulle köra Discobilen som taxi till Klippan åt Simons gamla ragg och hennes kompisar. Given succé, såklart, även om det innebar att vi kom hem efter sex. Men det gjorde inget, för lördagens aktiviteter var inte planerade förrän på kvällen. Så när jag vaknade i Jockes soffa började vi se stand up-maraton och fick oss en hel del härliga skrattanfall.
Senare, vid halv sju, hade vi hämtat upp Simon och stod utanför Ljungs (vem fan det nu e?!) dörr. Förfesten var soft. Sedan åt vi och begav oss snart upp till bowlingen. Mitt lag, med Jocke, Fille och Samir, vann såklart, mycket tack vare min andra serie som var bäst av alla. Efter kägelmassakern hade vi...mellanfest(?)...hos den där Ljung igen och då blev många måttligt till mycket överförfriskade. Jag räknar in mig själv där eftersom jag drack så mycket Coca att min mage började göra uppror. Så det blev vatten resten av kvällen, en trend som även Jocke hakade på. Tyvärr var inte alla lika smarta...
Mogwai, Pianobaren, Harry´s var de första stoppen. På Harry's träffade vi ingen mindre än HBKs blonda fotbollsexpertprofil Anders Lejon som visade en del klassiska moves på dansgolvet. Jocke beslutade sig sedan för att ta sig hem då han hade gett sitt bästa kvällen innan och Fille fick jag inte sällskap av, för när jag träffade honom skulle han toffla! Man trodde inte den dagen skulle komma... Jag och Samir gick iaf in via vip-kön på Cardan och efter att ha betalt entrén stannade jag envist där en halvtimme fastän det inte var speciellt bra. Sedan mötte jag upp Simon utanför Tempel, men jag ville inte betala ännu ett inträde så jag smet helt enkelt in med ett gäng fruntimmer och visade upp min icke-existerande stämpel. Funkar tydligen om man är snygg, fick jag höra.
Det blev ju till slut en riktigt rolig och händelserik natt ända fram tills ögonlocken slöts på en madrass hos Simon. Tur det inte var speciellt högljutt i rummet intill, då hade man kanske inte kunnat somna...
Jebemti, va långt inlägg det blev. Men det är Jockes fel egenkligen. Peace out bitches!
fredag 16 december 2011
Dag 139 - Bye bye
I onsdags slutade jag alltså på Hertz. Skönt, javisst, och nu ska jag försöka uppfylla min fotbollsdröm. Det känns så otroligt spännande och utmanande och roligt så det spritter i hela kroppen. Men det var ändå lite trist att lämna. Visst, det var "bara" ett jobb, med helkass lön dessutom, men även om det var tråkigt och enformigt ibland så hade jag också riktigt roliga stunder där. Bildeve är ju ett stort företag och man lärde känna så många människor där. Hade man en tråkig dag kunde man stanna upp och snacka lite skit med någon, dela några skratt, håna en kollega eller håna varandra till och med. All in good fun.
Jag var i alla fall så glad för mina kollegor så jag ville bjuda till rejält min sista dag. Skärgårdstårta, kladdkaka och kärleksmums hade jag ju bakat helt på egen hand och jag tror faktiskt att det blev succé. Inte för att skryta eller så, men FY FAN va Skärgårdstårtan var god! Den ska jag göra många fler gånger! Kan beställas också just till DIG för 129:- plus ev. frakt, eller enligt avtal.
Det hela slutade på ett väldigt trevligt sätt. Men med lite mindre tur hade min sista dag kunnat bli riktigt misslyckad. Tidigt på morgonen, innan solen gått upp, skulle jag köra en leverans. Bilen jag körde hade stått still ett tag så bromsarna hade stelnat lite och behövde värmas upp. Så jag gasade på lite och bromsade sedan hårt. Två gånger gjorde jag det längs Bergavägen. Men jag märkte inte att lite längre fram stod polisen och gjorde hastighetskontroll. Jag är rätt säker på att jag varit lite över 50 innan inbromsningarna så jag blev såklart jäkligt nervös. Men polisen var inte alls intresserad av mig så jag kunde pusta ut...
...i ungefär tre sekunder, för när jag svängde höger vid korsningen som polisen bevakade såg jag att de tog in bilar för kontroll där och det var då det slog mig... Jag hade glömt bilbältet!! Snabbt som satan knäppte jag fast mig och bad en tyst bön att de inte hade sett något när de vinkade in mig. Men turen var på min sida igen och de bad bara om körkort och ett blåsjobb...ja alltså till alkomätaren... Så jag kom undan med blotta förskräckelsen och är enormt glad att jag slapp några tusenlappar i böter!
Turen jag hade där gjorde att jag kunde gå på shoppingrunda igår. Jag hade förjäves letat igenom hela fucking väla efter jeans och skor i måndags, så jag gav stan chansen denna gången. Det tog inte lång tid innan jag hade lagt en tusenlapp på ett par nya jeans och sedan traskade jag vidare. Och hittade ett par snygga skor. Efter en lång tvekan (jag lämnade butiken och skickade bild till tre olika pers och frågade vad de tyckte) slog jag till och bytte bort åtta hundralappar. Efter en stunds andnöd återhämtade jag mig även om jag kanske inte blev helt återställd förrän jag hade krängt en underbar brakmiddag hos älskade mormor.
Nu väntar ännu en underbar helg med så mycket skojigheter att jag inte orkar skriva om det. See ya later bitches!!
Jag var i alla fall så glad för mina kollegor så jag ville bjuda till rejält min sista dag. Skärgårdstårta, kladdkaka och kärleksmums hade jag ju bakat helt på egen hand och jag tror faktiskt att det blev succé. Inte för att skryta eller så, men FY FAN va Skärgårdstårtan var god! Den ska jag göra många fler gånger! Kan beställas också just till DIG för 129:- plus ev. frakt, eller enligt avtal.
Det hela slutade på ett väldigt trevligt sätt. Men med lite mindre tur hade min sista dag kunnat bli riktigt misslyckad. Tidigt på morgonen, innan solen gått upp, skulle jag köra en leverans. Bilen jag körde hade stått still ett tag så bromsarna hade stelnat lite och behövde värmas upp. Så jag gasade på lite och bromsade sedan hårt. Två gånger gjorde jag det längs Bergavägen. Men jag märkte inte att lite längre fram stod polisen och gjorde hastighetskontroll. Jag är rätt säker på att jag varit lite över 50 innan inbromsningarna så jag blev såklart jäkligt nervös. Men polisen var inte alls intresserad av mig så jag kunde pusta ut...
...i ungefär tre sekunder, för när jag svängde höger vid korsningen som polisen bevakade såg jag att de tog in bilar för kontroll där och det var då det slog mig... Jag hade glömt bilbältet!! Snabbt som satan knäppte jag fast mig och bad en tyst bön att de inte hade sett något när de vinkade in mig. Men turen var på min sida igen och de bad bara om körkort och ett blåsjobb...ja alltså till alkomätaren... Så jag kom undan med blotta förskräckelsen och är enormt glad att jag slapp några tusenlappar i böter!
Turen jag hade där gjorde att jag kunde gå på shoppingrunda igår. Jag hade förjäves letat igenom hela fucking väla efter jeans och skor i måndags, så jag gav stan chansen denna gången. Det tog inte lång tid innan jag hade lagt en tusenlapp på ett par nya jeans och sedan traskade jag vidare. Och hittade ett par snygga skor. Efter en lång tvekan (jag lämnade butiken och skickade bild till tre olika pers och frågade vad de tyckte) slog jag till och bytte bort åtta hundralappar. Efter en stunds andnöd återhämtade jag mig även om jag kanske inte blev helt återställd förrän jag hade krängt en underbar brakmiddag hos älskade mormor.
Nu väntar ännu en underbar helg med så mycket skojigheter att jag inte orkar skriva om det. See ya later bitches!!
onsdag 14 december 2011
Dag 138 - En afton på Domaregatan
Hopplan va långt det har gått sedan mitt senaste inlägg. Jag tänker inte be om ursäkt (för vem bryr sig egenkligen), det blir så ibland bara när man är en busy man. Men nu är jag inte lika busy längre, tror jag, eftersom jag nu SLUTAT JOBBA! Känns så jävla underbart!!
Så vad gör man sista dagen på jobb? Jo, man bjuder självfallet på tårta! Hembakad tårta ska det vara, naturligtvis så gårdagen blev en bakdag. Men jag hade även planerat att smida planer med Munk o Jocke, så jag fick helt enkelt baka hos Jocke. Jag är ju faktiskt rätt duktig när det kommer till att skapa godsaker så det gjorde inte något att jag fick göra det mesta själv, det var ju planerat så. Jocke försökte iofs hjälpa en gång, genom att vispa, men det enda han lyckades med var att skvätta ner min ena kaka, så han gav upp rätt snabbt.
Men det var mer som hanns med än bara bak. Minipingisspelet vi köpte för några dagar sedan underhöll oss riktigt bra, vi snackade om de kommande veckornas nöjen och vi hade en lagom trevlig kväll, helt enkelt. Dock blev det lite sent när jag o Jocke avslutade med "lite" mer pingis, då vi tappade tidsuppfattningen och helt plötsligt var klockan nästan elva. Detta innebar att jag inte sov tillräckligt innan min sistajobbdag. Men jag kämpade mig igenom den med bravur även om det kunde gått riktigt illa. Men det kan jag berätta mer om imorgon.
Nu har jag varit hos Simone, spelat FIFA, ätit pizza, somnat i soffan och vaknat trött som ett ägg. Så nu ska jag hem och lägga mig. Skönt ska det bli. Speciellt när man slipper gå upp halv fem...
Så vad gör man sista dagen på jobb? Jo, man bjuder självfallet på tårta! Hembakad tårta ska det vara, naturligtvis så gårdagen blev en bakdag. Men jag hade även planerat att smida planer med Munk o Jocke, så jag fick helt enkelt baka hos Jocke. Jag är ju faktiskt rätt duktig när det kommer till att skapa godsaker så det gjorde inte något att jag fick göra det mesta själv, det var ju planerat så. Jocke försökte iofs hjälpa en gång, genom att vispa, men det enda han lyckades med var att skvätta ner min ena kaka, så han gav upp rätt snabbt.
Men det var mer som hanns med än bara bak. Minipingisspelet vi köpte för några dagar sedan underhöll oss riktigt bra, vi snackade om de kommande veckornas nöjen och vi hade en lagom trevlig kväll, helt enkelt. Dock blev det lite sent när jag o Jocke avslutade med "lite" mer pingis, då vi tappade tidsuppfattningen och helt plötsligt var klockan nästan elva. Detta innebar att jag inte sov tillräckligt innan min sistajobbdag. Men jag kämpade mig igenom den med bravur även om det kunde gått riktigt illa. Men det kan jag berätta mer om imorgon.
Nu har jag varit hos Simone, spelat FIFA, ätit pizza, somnat i soffan och vaknat trött som ett ägg. Så nu ska jag hem och lägga mig. Skönt ska det bli. Speciellt när man slipper gå upp halv fem...
fredag 9 december 2011
Dag 137 - En sista fest
Det är ingen vanlig fredag idag. Denna fredag är speciell på flera olika sätt. Låt oss börja med det mest uppenbara. Bildeve har sin årliga julfest idag, och då är förstås vi Hertzare också medräknade. Det blir ju en rätt stor fest eftersom Bildeve har så många anställda. Jag har varit med på julfesten en gång tidigare och även då hölls den nere på Parapeten. Men årets fest ska tydligen bli lite annorlunda om man ska tro inbjudan. Annorlunda på vilket sätt vet jag inte, så man är ju liiite nyfiken (inte jag alltså - man) och hoppas på att de har kommit på något riktigt bra.
För förra året var det inget speciellt. Det var roligt och så, men inget man höjde ögonbrynen åt. Det var mat o dryck, trevligt sällskap, mycket skitsnack, folk blev fulla och strippade på bordet etc - så som det ska vara. Men inget därutöver. Underhållaren var, förlåt mig, värdelös och jag ångrar inte att jag senare smet över på Pumas julfest helt själv och underhölls av riktiga artister som bjöd på en grym show. Så just underhållningsbiten hoppas jag de har förbättrat avsevärt.
Men det är inte bara julfesten som gör denna fredag speciell. Det är faktiskt även min sista fredag på Hertz. Just det, jag har nu fått det glädjebringande beskedet att jag får sluta på onsdag, precis som jag ville. Jag förstår att chefen ville ha kvar mig till fredag (eller för alltid), men han tog rätt beslut, kanske mycket tack vare mina grymma förhandlingsskills. Så nu kan jag jobba på ordentligt de sista dagarna och avsluta på topp. O ja, det bliiiir tårta...på en onsdag!
Detta betyder alltså att Filiduttfredagen kommer försvinna. Visst, jag kunde fortsatt på egen hand, men det känns som att det inte blir riktigt samma sak. Det värsta är att jag inte har hunnit köpa några filidutter, så det verkar tyvärr som att det blir en filiduttlös sista Filiduttfredag :( Men hoppet har inte slocknat riktigt än...
"You might think that you don't need pants, so you decide to go without them. But sooner or later you will realize that you really need them, cause it's so cold without them. Just like love." - Skärgårdssökaren
För förra året var det inget speciellt. Det var roligt och så, men inget man höjde ögonbrynen åt. Det var mat o dryck, trevligt sällskap, mycket skitsnack, folk blev fulla och strippade på bordet etc - så som det ska vara. Men inget därutöver. Underhållaren var, förlåt mig, värdelös och jag ångrar inte att jag senare smet över på Pumas julfest helt själv och underhölls av riktiga artister som bjöd på en grym show. Så just underhållningsbiten hoppas jag de har förbättrat avsevärt.
Men det är inte bara julfesten som gör denna fredag speciell. Det är faktiskt även min sista fredag på Hertz. Just det, jag har nu fått det glädjebringande beskedet att jag får sluta på onsdag, precis som jag ville. Jag förstår att chefen ville ha kvar mig till fredag (eller för alltid), men han tog rätt beslut, kanske mycket tack vare mina grymma förhandlingsskills. Så nu kan jag jobba på ordentligt de sista dagarna och avsluta på topp. O ja, det bliiiir tårta...på en onsdag!
Detta betyder alltså att Filiduttfredagen kommer försvinna. Visst, jag kunde fortsatt på egen hand, men det känns som att det inte blir riktigt samma sak. Det värsta är att jag inte har hunnit köpa några filidutter, så det verkar tyvärr som att det blir en filiduttlös sista Filiduttfredag :( Men hoppet har inte slocknat riktigt än...
"You might think that you don't need pants, so you decide to go without them. But sooner or later you will realize that you really need them, cause it's so cold without them. Just like love." - Skärgårdssökaren
onsdag 7 december 2011
Dag 136 - Krönikan med stort K
Sitter här i en mysig soffa och myser inför den trevliga kvällen som väntar. Jag och bästa boysen ska ner till Charles Dickens och se på Manchester Shitty mot Bayern München. Självklart ska vi trycka ner litta nachos och givetvis en fantastisk burgartallrik. När jag ringde och skulle boka bord svarade det kaxiga fruntimmer som hånade mitt namn förra gången. När hon bad om namn sa jag "Karl Söderström, och det e Karl med K." Då mindes hon vårt förra möte och utbrast på det där hånfulla viset "amen e det du, KALLE..." och tillade "kommer du ihåg mig?" Jag svarade att inte har jag glömt personen som hånade mitt namn så brutalt. Mer tjafs lär det bli sen...
Just nu ser jag VM-krönikan från 94. Vilken fantastisk krönika och vilka underbara känslor som smeker ens sinne när man ser den. Så många underbara minnen från en tid då man inte minns så mycket, men som ändå ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det var ett mycket speciellt VM, inte bara för Sverige. Man kommer ihåg Eric Wynaldas magiska frispark mot Schweiz, de vida shortsen, Jacky Charlton, mexikanen Campos episka målvaktsdress och mycket, mycket mer. Det är verkligen en krönika man måste damma av lite då och då.
Hejsvejs
Just nu ser jag VM-krönikan från 94. Vilken fantastisk krönika och vilka underbara känslor som smeker ens sinne när man ser den. Så många underbara minnen från en tid då man inte minns så mycket, men som ändå ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det var ett mycket speciellt VM, inte bara för Sverige. Man kommer ihåg Eric Wynaldas magiska frispark mot Schweiz, de vida shortsen, Jacky Charlton, mexikanen Campos episka målvaktsdress och mycket, mycket mer. Det är verkligen en krönika man måste damma av lite då och då.
Hejsvejs
måndag 5 december 2011
Dag 135 - Skärgårdsböter
Det blir alltid bra när Jocke och Alex bjuder in till fest. I fredags var inget undantag. Förfest och sen utgång, som det ofta blir, och det blev ju en del Skärgårdssökande också. Såklart. Jättekul! Lördagen var också rolig. Vaknade hos Jocke, softade ett tag. Stack hem till Jill. Åkte till Ikea på en fika. Drog till Club 69 Arena i Höganäs. Vidare sen till Hbg, åt, stack hem och somnade gott.
Söndagen förde med sig en tidig inomhusturnering i Hässleholm och jag tog förstås bästa läktarplatsen. Resan gick snabbt då Discobilen for fram. Tyvärr var det inte lika bra ös i HBK-grabbarna på planen. Efter en usel första match, där man vann med ynka 1-0 efter förlängning, blev det bara sämre och man föll mot Klippan med pinsamma 0-4. Simon slapp den matchen, men han fick betala ett högt pris. Han fick ett knä i ansiktet första matchen och åkte till sjukhuset. Så jag och Jocke begav oss snart dit, men vi hade tid att hitta på lite bus!
Vi såg en Renault som hade parkerat helt fel bara för att komma nära entrén. "Man skulle lappat den jävel" sa jag till Jocke som höll med. Då slog det mig att jag hade en gammal p-bot i väskan och fick genast idén att man kunde skrämma föraren lite genom att sätta den under torkarbladet. Tyvärr kunde vi ju inte sitta och vänta på reaktionen, men jag kan tänka mig att det blev lite sura miner innan de upptäckte att de inte alls behövde betala böter. Filmen av buset är förstås på FB om någon har missat det.
Men sen var vi tvungna att dra till hospitalet där vi hittade Simon i ett rum på akuten. Där fick vi vänta ett bra tag innan resultatet från röntgenbilderna avslöjades. Han hade fått smällen på kinden och farbror doktorn var rädd att okbenet var skadat, men det var det lyckligtvis inte. En stor, blå, svullen kind får han dock dras med ett tag.
När vi väl kom iväg från sjukhuset smet vi in på en pizzeria och proppade magarna fulla. Sen körde vi till Väla där Simon köpte en x-boxkontroll och FIFA 12 så att vi kunde nörda oss lite hos honom. Det gjorde vi sedan, och jag fick ge mina vänner ett par fotbollslektioner... När jag lämnade Simon hade svullnaden förvärrats och ena ögat hade börjat tryckas ihop. Men han ska inte misströsta - han ser inte värre ut än han gjorde innan... :P
Söndagen förde med sig en tidig inomhusturnering i Hässleholm och jag tog förstås bästa läktarplatsen. Resan gick snabbt då Discobilen for fram. Tyvärr var det inte lika bra ös i HBK-grabbarna på planen. Efter en usel första match, där man vann med ynka 1-0 efter förlängning, blev det bara sämre och man föll mot Klippan med pinsamma 0-4. Simon slapp den matchen, men han fick betala ett högt pris. Han fick ett knä i ansiktet första matchen och åkte till sjukhuset. Så jag och Jocke begav oss snart dit, men vi hade tid att hitta på lite bus!
Vi såg en Renault som hade parkerat helt fel bara för att komma nära entrén. "Man skulle lappat den jävel" sa jag till Jocke som höll med. Då slog det mig att jag hade en gammal p-bot i väskan och fick genast idén att man kunde skrämma föraren lite genom att sätta den under torkarbladet. Tyvärr kunde vi ju inte sitta och vänta på reaktionen, men jag kan tänka mig att det blev lite sura miner innan de upptäckte att de inte alls behövde betala böter. Filmen av buset är förstås på FB om någon har missat det.
Men sen var vi tvungna att dra till hospitalet där vi hittade Simon i ett rum på akuten. Där fick vi vänta ett bra tag innan resultatet från röntgenbilderna avslöjades. Han hade fått smällen på kinden och farbror doktorn var rädd att okbenet var skadat, men det var det lyckligtvis inte. En stor, blå, svullen kind får han dock dras med ett tag.
När vi väl kom iväg från sjukhuset smet vi in på en pizzeria och proppade magarna fulla. Sen körde vi till Väla där Simon köpte en x-boxkontroll och FIFA 12 så att vi kunde nörda oss lite hos honom. Det gjorde vi sedan, och jag fick ge mina vänner ett par fotbollslektioner... När jag lämnade Simon hade svullnaden förvärrats och ena ögat hade börjat tryckas ihop. Men han ska inte misströsta - han ser inte värre ut än han gjorde innan... :P
fredag 2 december 2011
Dag 134 - Arga biluthyraren
En typisk fredag gillar denna bloggen att snacka upp helgen som är på ingång. Detta är en typisk fredag, så låt oss inte frångå våra traditioner! Denna helgen kommer bli underbar!!
Ikväll blir det fest, så mycket vet jag. Det kan bli discobil, Skärgårdssökande, uggling, speeddating a la David, butterfly-dans och annat skoj, det är inte alls omöjligt. Jag är dock sugen på att prova nåt nytt också. Vad vet jag inte, men jag kanske kommer på något. Ni får gärna hjälpa mig! Har funderat lite på batmanning, även om det verkar lite svårt och jobbigt. Det kan ju bli en spontan grej också. Som när vi plötsligt var ute efter en sjökos läte. Eller när vi körde lastpallstaxi. Vem vet vad som kan hända...?
Jag driver en kampanj för att få sluta jobbet helt senast den 14e. Men chefen är envis, så jag kanske snart förvandlas till arga biluthyraren - och det är det nog ingen här på Hertz som vill. Jag har många mer eller mindre hemska idéer till vad som skulle kunna hända, men jag ska göra allt för att lösa det hela på fredlig väg först. Det enda som är säkert är att jag kommer få som jag vill - på ett eller annat sätt...
Nä, nu är det dags att rena sig i duschen. Därefter ska jag försöka hitta några fina kläder. Jag tror jag måste köpa ett par nya, fina byxor snart för jag har ont om valmöjligheter. Har haft samma byxor nu alltför ofta och vill ha lite omväxling. Men så gick ett annat par sönder för ett par dagar sedan så jag får se vad jag hittar.
God helg på er alla. Hoppas ni har jävligt kul. Även om ni inte får se David ragga fler wifelumber i timmen än en vanlig singel gör på ett år....
Ikväll blir det fest, så mycket vet jag. Det kan bli discobil, Skärgårdssökande, uggling, speeddating a la David, butterfly-dans och annat skoj, det är inte alls omöjligt. Jag är dock sugen på att prova nåt nytt också. Vad vet jag inte, men jag kanske kommer på något. Ni får gärna hjälpa mig! Har funderat lite på batmanning, även om det verkar lite svårt och jobbigt. Det kan ju bli en spontan grej också. Som när vi plötsligt var ute efter en sjökos läte. Eller när vi körde lastpallstaxi. Vem vet vad som kan hända...?
Jag driver en kampanj för att få sluta jobbet helt senast den 14e. Men chefen är envis, så jag kanske snart förvandlas till arga biluthyraren - och det är det nog ingen här på Hertz som vill. Jag har många mer eller mindre hemska idéer till vad som skulle kunna hända, men jag ska göra allt för att lösa det hela på fredlig väg först. Det enda som är säkert är att jag kommer få som jag vill - på ett eller annat sätt...
Nä, nu är det dags att rena sig i duschen. Därefter ska jag försöka hitta några fina kläder. Jag tror jag måste köpa ett par nya, fina byxor snart för jag har ont om valmöjligheter. Har haft samma byxor nu alltför ofta och vill ha lite omväxling. Men så gick ett annat par sönder för ett par dagar sedan så jag får se vad jag hittar.
God helg på er alla. Hoppas ni har jävligt kul. Även om ni inte får se David ragga fler wifelumber i timmen än en vanlig singel gör på ett år....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)