Igår blev jag 26 år ung. Ung för att det känns så i sinnet. Ung för att jag fortfarande får visa leg på systemet. Jag hade en fantastisk födelsedag från början till slut. Men egenkligen började mitt firande redan i söndags då HIF spelade sin sista allsvenska match för i år och firade guldet med resten av Helsingborg.
För denna dag hade min käre vän Julius och hans familj bestämt sig för att ge mig som present. De bjöd inte bara på sitt högt uppskattade sällskap utan även på mat, dryck och biljett till matchen. Det började på Torino dit jag anlände direkt från Varberg och jag hade knappt hunnit släppa av Höganäsgrabbarna innan jag satt med en rykande färsk pizza och ett härligt glas Coca Cola framför mig. Runt om mig satt Julius, Ronney, Juliana, Gull, Jimmy och Fredde "von Bronckhorst."
När vi tryckt i oss maten begav vi oss till Olympia där vi stod och köade ett tag innan insläpp. Vi roade oss med de stora, uppblåsbara Guldhänderna och firandet var alltså redan igång. Det var riktigt roligt att stå där på Olympia ännu en gång och heja fram HIFarna även om matchen mot slutet blev rätt ointressant. Sista 20 bjöd inte på något alls förutom ett oplanerat avbrott när supportrarna tryckte på för mycket mot planen. Men matchen kunde spelas klart och sedan drog firandet igång på allvar. Spelarna fick ta emot sina medaljer och Pär Hansson höjde bucklan mot skyn med ett vrål.
Senare blev det samling vid terasstrapporna där fansen tog emot spelarna med jubel och ramsor. Storbildskärmarna bjöd på målkavalkad, bland annat, och livebandet fick igång dansmusklerna lite så man inte förfrös helt. Sedan följde jag med upp till Daniel och Julianas nya lägenhet och spöade den senare i FIFA.
Klockan nådde midnatt, men var festen slut? Nej! Jag drog ner till Tivoli där jag träffade Aziz och vi festade till tidigt på morgonen. Ett beslut jag inte ångrar trots att jag var brutalt trött när jag började jobbet kl. 6.
Men igår var jag ledig och kunde vila ut. Jill, Munk, Simon och sen familjen gjorde dagen minnesvärd med sällskap samt fina, generösa och omtänksamma presentval. Tack alla för allt, så har jag inte missat någon!
torsdag 27 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
Dag 122 - Guldhelgen har passerat
Om Guldhelgen hade varit en teaterföreställning så hade jag fanomej ställt mig upp och gett den en lång jätteapplåd i slutet. För så fantastiskt utomordentligt underhållande har den jävlar i det varit. Lördagen började med laddning inför match. Joachim, Munk och Simon tuffade upp till Varberg och de förberedde sig inför matchen så som fotbollssupportrar ofta gör. Tror att en förklaring är överflödig.
Även familjen satt på läktaren denna sista match som tyvärr då blev en rätt tråkig tillställning. Vi förlorade med 2-0. Jag hade gärna bjudit på något bättre, men nu blev vi ju mästare ändå och en stor guldfest väntade. Förfest hölls i Aziz lägenhet med några lagkompisar och de fina herrarna från söder. Aphjärnorna smekte våra smaklökar och jag grundade också med en rejäl mängd Coca Cola. Snart var det dags för oss BoISare att dra ner till den stora festen men såklart var vi ute i sista sekunden. Men jag, Gashi, Nexhat och Musse löste det galant genom att få lift av en vänlig kvinna från hemtjänsten. Tack, du främling!
Festen bjöd förstås på grymt bra stämning hela kvällen. Sångerna och talen avlöste varandra och alla som förtjänade att hyllas hyllades (lite extra, förstås, av en laddad Hasse). Vid elva satte vi av mot Varbergs nattklubb Oscars - eller som Munk sa: Morfars! Jag hittade mina gamla vänner där och sen blev det skoj och dans hela natten lång, typ. När klubben stängde var nattkebaben på Campino ett givet mål och extra trevligt när den intogs med nya bekantskaper som sällskap. Vissa kanske tyckte att samtalsämnet spårade ur något, men kul hade vi!
Sen väntade efterfest hos Aziz där vi fann en frusen Munk som försvunnit tidigare under kvällen och som hade hittats av Aziz utanför porten när han kom hem. Stackars Munk! Snart började vi förbereda oss för att sova, vilket innebar att vi försökte hitta sovplatser för tio pers. Det gick väl ok förutom att ett par gäster hamnade på golvet. Själv hamnade jag i utkanten av en dubbelsäng där Simon tog mest plats och Jocke försökte att inte ramla ner i springan.
Jag kan lugnt erkänna att jag, trots att jag som vanligt inte var full, vaknade långt ifrån utvilad och pigg. Men jag kunde ändå njuta av kvällen som varit och det tror jag gäller mina kompisar också, gamla som nya. Jag hade ju sedan en lång dag framför mig i och med HIFs guldfirande, längre än vad jag hade tänkt, men den väljer jag att berätta om i kommande inlägg. Nu vill jag bara avsluta med en trudelutt a la Munk...
"Juvel o brål, juvel o brål, när Varbergs BoIS gör mål..."
Även familjen satt på läktaren denna sista match som tyvärr då blev en rätt tråkig tillställning. Vi förlorade med 2-0. Jag hade gärna bjudit på något bättre, men nu blev vi ju mästare ändå och en stor guldfest väntade. Förfest hölls i Aziz lägenhet med några lagkompisar och de fina herrarna från söder. Aphjärnorna smekte våra smaklökar och jag grundade också med en rejäl mängd Coca Cola. Snart var det dags för oss BoISare att dra ner till den stora festen men såklart var vi ute i sista sekunden. Men jag, Gashi, Nexhat och Musse löste det galant genom att få lift av en vänlig kvinna från hemtjänsten. Tack, du främling!
Festen bjöd förstås på grymt bra stämning hela kvällen. Sångerna och talen avlöste varandra och alla som förtjänade att hyllas hyllades (lite extra, förstås, av en laddad Hasse). Vid elva satte vi av mot Varbergs nattklubb Oscars - eller som Munk sa: Morfars! Jag hittade mina gamla vänner där och sen blev det skoj och dans hela natten lång, typ. När klubben stängde var nattkebaben på Campino ett givet mål och extra trevligt när den intogs med nya bekantskaper som sällskap. Vissa kanske tyckte att samtalsämnet spårade ur något, men kul hade vi!
Sen väntade efterfest hos Aziz där vi fann en frusen Munk som försvunnit tidigare under kvällen och som hade hittats av Aziz utanför porten när han kom hem. Stackars Munk! Snart började vi förbereda oss för att sova, vilket innebar att vi försökte hitta sovplatser för tio pers. Det gick väl ok förutom att ett par gäster hamnade på golvet. Själv hamnade jag i utkanten av en dubbelsäng där Simon tog mest plats och Jocke försökte att inte ramla ner i springan.
Jag kan lugnt erkänna att jag, trots att jag som vanligt inte var full, vaknade långt ifrån utvilad och pigg. Men jag kunde ändå njuta av kvällen som varit och det tror jag gäller mina kompisar också, gamla som nya. Jag hade ju sedan en lång dag framför mig i och med HIFs guldfirande, längre än vad jag hade tänkt, men den väljer jag att berätta om i kommande inlägg. Nu vill jag bara avsluta med en trudelutt a la Munk...
"Juvel o brål, juvel o brål, när Varbergs BoIS gör mål..."
fredag 21 oktober 2011
Dag 121 - Guldhelgen är här!
Så var ännu en arbetsvecka avklarad och en guldkantad helg står för dörren. Varbergs BoIS är som bekant klara för Superettan som seriesegrare i division 1 södra. Men imorgon ska vi spela vår sista match för säsongen och den vill man ju såklart vinna. Därför har jag och Aziz i vanlig ordning laddat med en riktigt köttig middag och ska nu sova ut ordentligt. Vi har också sett Sylvia-matchen på dvd så nu vet vi vad vi gör för fel och kan börja göra rätt istället...
Efter matchen blir det fest. Förfest hos mig och Aziz med åtminstone tre Höganäsare som är grymt välkomna! Aphjärnor kommer slukas, det kan jag lova! Sen blir det guldfest på Campus med laget. Mer är inte bestämt, tror jag, men firandet kommer pågå långt in på söndagen. Det ska helt enkelt bli en oförglömlig dag på många sätt, men det slutar ju inte där.
För på söndag är det dags för ännu en guldfest - HIFs! Pizza på Torino med det bästa HIF-sällskapet som finns, följt av match och sen vilt firande på stan. Det ska också bli en oförglömlig dag!
Jag knappt fatta hur det här kan hända - guld för oss i div 1 och guld för HIF i Allsvenskan. Och det hela avslutas samma helg med vad som kan betraktas som en enda lång mega-guldfest över två dagar. Det ska bli magiskt!!
Efter matchen blir det fest. Förfest hos mig och Aziz med åtminstone tre Höganäsare som är grymt välkomna! Aphjärnor kommer slukas, det kan jag lova! Sen blir det guldfest på Campus med laget. Mer är inte bestämt, tror jag, men firandet kommer pågå långt in på söndagen. Det ska helt enkelt bli en oförglömlig dag på många sätt, men det slutar ju inte där.
För på söndag är det dags för ännu en guldfest - HIFs! Pizza på Torino med det bästa HIF-sällskapet som finns, följt av match och sen vilt firande på stan. Det ska också bli en oförglömlig dag!
Jag knappt fatta hur det här kan hända - guld för oss i div 1 och guld för HIF i Allsvenskan. Och det hela avslutas samma helg med vad som kan betraktas som en enda lång mega-guldfest över två dagar. Det ska bli magiskt!!
tisdag 18 oktober 2011
Dag 120 - Snorcyklisten
Igår kände jag mig lite småsjuk. Jag var riktigt nära att gå hem från jobbet, men där var mycket att göra och jag ville inte lämna mina kollegor i sticket så jag kämpade på med hjälp av en pilla eller två. Det var jobbigt, men så hände någonting som räddade dagen.
Jag skulle köra runt en bil från baksidan av Bildeve till en parkering på andra sidan huset. På väg fram mot den lilla rondellen kom jag i normal hastighet och kollade trafiken som kom från vänster. Jag såg en cyklist som var på väg igenom rondellen och saktade därför in så att han skulle hinna passera utan att jag skulle behöva stanna helt. Men cyklisten, en man 40-50 år, kollade på mig och fick av någon anledning för sig att jag bara skulle fortsätta köra och mangla ner honom. Så han tvärbromsade mitt framför mig, som om det skulle hjälpt om jag nu inte hade sett honom, vilket gjorde att jag fick bromsa in nästan helt. Och han glodde argt på mig. Sen körde han vääldigt sakta ut från rondellen och in på samma gata som jag skulle på. Jag väntade tills han kommit förbi mig helt och skulle sen köra runt och förbi till vänster om honom, men var än en gång tvungen att bromsa, för cyklisten skulle förstås vända sig om på cykeln och glo lite mer på mig, vilket gjorde att han vinglade till ut i vägen. Jäkla tur att jag höll ordentligt avstånd och var beredd på det.
Men cyklisten var rasande på mig och skrek någonting som jag inte hörde riktigt. Sen när jag svängde in mot parkeringen såg jag att han cyklade efter mig. Jag tänkte "det här ska bli väldigt intressant" så jag stannade och väntade in honom och när han stannade vid sidan om mig öppnade jag dörren och lät odjuret tala.
Det var fan ingen vacker syn jag möttes av. Förutom att han var ful så hade han snor i halva ansiktet. När han pratade hängde det snor från överläppen. Snorcyklisten kallar jag honom för nu. Han försökte skälla ut mig ordentligt, men jag hade svar på allt han sa så snart visste han inte vad han skulle säga. Hans poäng var att han trodde att jag skulle köra på honom, men jag hade kört säkert så jag tog inte åt mig ett dugg. Och om han är så jävla lättskrämd så kan han ju alltid börja använda HJÄLM och köra på den två meter breda CYKELBANAN som finns vid sidan om vägen. Debelog. Och om han tror att någon ska köra på honom kanske han inte ska STANNA MITT IVÄGEN...
Jag skulle köra runt en bil från baksidan av Bildeve till en parkering på andra sidan huset. På väg fram mot den lilla rondellen kom jag i normal hastighet och kollade trafiken som kom från vänster. Jag såg en cyklist som var på väg igenom rondellen och saktade därför in så att han skulle hinna passera utan att jag skulle behöva stanna helt. Men cyklisten, en man 40-50 år, kollade på mig och fick av någon anledning för sig att jag bara skulle fortsätta köra och mangla ner honom. Så han tvärbromsade mitt framför mig, som om det skulle hjälpt om jag nu inte hade sett honom, vilket gjorde att jag fick bromsa in nästan helt. Och han glodde argt på mig. Sen körde han vääldigt sakta ut från rondellen och in på samma gata som jag skulle på. Jag väntade tills han kommit förbi mig helt och skulle sen köra runt och förbi till vänster om honom, men var än en gång tvungen att bromsa, för cyklisten skulle förstås vända sig om på cykeln och glo lite mer på mig, vilket gjorde att han vinglade till ut i vägen. Jäkla tur att jag höll ordentligt avstånd och var beredd på det.
Men cyklisten var rasande på mig och skrek någonting som jag inte hörde riktigt. Sen när jag svängde in mot parkeringen såg jag att han cyklade efter mig. Jag tänkte "det här ska bli väldigt intressant" så jag stannade och väntade in honom och när han stannade vid sidan om mig öppnade jag dörren och lät odjuret tala.
Det var fan ingen vacker syn jag möttes av. Förutom att han var ful så hade han snor i halva ansiktet. När han pratade hängde det snor från överläppen. Snorcyklisten kallar jag honom för nu. Han försökte skälla ut mig ordentligt, men jag hade svar på allt han sa så snart visste han inte vad han skulle säga. Hans poäng var att han trodde att jag skulle köra på honom, men jag hade kört säkert så jag tog inte åt mig ett dugg. Och om han är så jävla lättskrämd så kan han ju alltid börja använda HJÄLM och köra på den två meter breda CYKELBANAN som finns vid sidan om vägen. Debelog. Och om han tror att någon ska köra på honom kanske han inte ska STANNA MITT IVÄGEN...
söndag 16 oktober 2011
Dag 119 - Dagen efter
Jag vaknade, låt oss kalla det i morse, slår upp ögonen och ser en skäggig kurd med mössa liggandes bredvid mig i sängen. Va fan, tänkte jag, men sen kom jag på att vi hade GÅTT UPP I SUPERETTAN, festat hela natten och att det var lagmopis Musse som hade somnat på andra sidan sängen. Det gick ju inte att hålla tillbaka ett fett jävla leende när man tänkte på gårdagen och det är glädje som lär hålla i sig ett bra tag.
När vi efter en lååång bussresa återvände till Varberg mötte vi folkmassorna på torget. Efter poliseskort sista biten steg vi ur bussen en och en och mottogs av hundratals grönsvarta famnar. Jubel och segersånger blev det ett tag innan vi slog oss ned vid förbokade bord på Harry's. Det var verkligen en fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma!
Nu är jag hemma i Hbg och har blivit bjuden på grymt god mormormiddag, så jag mår som en kung. Nu väntar tårta, mmmmmmm....
Varbergs BoIS har gjort det igen!!
När vi efter en lååång bussresa återvände till Varberg mötte vi folkmassorna på torget. Efter poliseskort sista biten steg vi ur bussen en och en och mottogs av hundratals grönsvarta famnar. Jubel och segersånger blev det ett tag innan vi slog oss ned vid förbokade bord på Harry's. Det var verkligen en fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma!
Nu är jag hemma i Hbg och har blivit bjuden på grymt god mormormiddag, så jag mår som en kung. Nu väntar tårta, mmmmmmm....
Varbergs BoIS har gjort det igen!!
lördag 15 oktober 2011
Dag 118 - SUPERETTAN!!!
Det är fan helt jävla fucking UNDERBART!!! Vi åkte till Norrköping för att ta oss an ett Sylvia som ville jaga ikapp oss samtidigt som de ville hålla Örgryte bakom sig. En svår match, men inget är omöjligt för det här gänget. Det var ingen jättematch av oss även om vi gjorde det jäkligt bra fram till att vi tog ledningen med 1-0 i början av första.
Men sen blev det oroligt och vi vågade inte trycka fram ordentligt och de tryckte på. Kvitteringen kom alltför tidigt och sen blev det nervöst. Jävligt nervöst. Men i slutet släppte allt när Aziz satte 2-1 och Arif 3-1 och därefter blev det ett enda stort glädjerus!
Varbergs BoIS har sprungit rakt genom division 1 och spelar i Superettan nästa år. Det e helt sjukt! För två månader sedan spelade jag i division 3 med mitt älskade Höganäs och nu är jag helt plötsligt klar för Superettan. Snacka om att det blir vilt firande ikväll. Och festen kommer fortsätta.... Skål!!
Men sen blev det oroligt och vi vågade inte trycka fram ordentligt och de tryckte på. Kvitteringen kom alltför tidigt och sen blev det nervöst. Jävligt nervöst. Men i slutet släppte allt när Aziz satte 2-1 och Arif 3-1 och därefter blev det ett enda stort glädjerus!
Varbergs BoIS har sprungit rakt genom division 1 och spelar i Superettan nästa år. Det e helt sjukt! För två månader sedan spelade jag i division 3 med mitt älskade Höganäs och nu är jag helt plötsligt klar för Superettan. Snacka om att det blir vilt firande ikväll. Och festen kommer fortsätta.... Skål!!
Dag 118 - Uppsnack sista delen
Nu är det fet jävla laddning som gäller!! Varbergs BoIS!! Här får ni en bild från omklädningsrummet också. Vi hörs efter matchen!!!
Dag 118 - Uppsnack del 3
Jaha nu kör vi förbi Linköping, med mat i magen efter ett stopp på en Rasta-restaurang. Där åt vi köttfärslimpa med potatis/mos, brunsås och lingon. Var faktiskt väldigt gott. Den andra filmen rullar nu - Troja. Fighting spirit...? Första filmen var ett lite mer uppenbart val, men jag har fortfarande inte fått ett rätt svar i tävlingen. Det är en spelfilm som handlar om sport och är tänkt att inspirera oss till stordåd. Och den handlar INTE om fotboll... Mm, borde göra det lite lättare.
Det känns verkligen att matchen börjar närma sig nu. Men alla verkar fortfarande vara rätt avslappnade och peppade. Jag tror nog alla är jävligt tillfreds med situationen som vi befinner oss i nu. Det ska bara ut och köras för att ta hem tre poäng. Min kropp pumpar upp energin som sedan ska släppas ut och jag känner mig väl förberedd. Det ska bli riktigt roligt att spela!
Vi hörs!
Det känns verkligen att matchen börjar närma sig nu. Men alla verkar fortfarande vara rätt avslappnade och peppade. Jag tror nog alla är jävligt tillfreds med situationen som vi befinner oss i nu. Det ska bara ut och köras för att ta hem tre poäng. Min kropp pumpar upp energin som sedan ska släppas ut och jag känner mig väl förberedd. Det ska bli riktigt roligt att spela!
Vi hörs!
Dag 118 - Uppsnack del 2
Bussresan fortsätter och filmen som visas börjar dra ihop sig. Låt oss ha en tävling! Den som först lyckas gissa vilken film som visas vinner ett pris. Kommentera med era svar och glöm inte skriva vem det är som gissar. Ledtråden: Sport.
Jag tänkte informera lite om hur man kan följa matchen utan att vara på plats i Norrköping. Som vanligt skrivs det liverapport, minut för minut, på everysport.com och de har en mobilsida som brukar fungera utmärkt. Nöjer man sig inte med uppdateringar då och då så rekommenderar jag P4 Halland som sänder hela matchen på sin webbradio.
Glöm nu inte tävlingen :P
Vi hörs!
Jag tänkte informera lite om hur man kan följa matchen utan att vara på plats i Norrköping. Som vanligt skrivs det liverapport, minut för minut, på everysport.com och de har en mobilsida som brukar fungera utmärkt. Nöjer man sig inte med uppdateringar då och då så rekommenderar jag P4 Halland som sänder hela matchen på sin webbradio.
Glöm nu inte tävlingen :P
Vi hörs!
Dag 118 - Uppsnack del 1
Så är dagen kommen... Dagen då den hittills viktigaste matchen i mitt liv ska spelas. Jag vaknade något sent efter att ha snoozat bort en halvtimme omedvetet, men jag känner mig pigg och kry i kroppen. Halsen mår definitivt bättre. En snabb frukost blev det innan jag och Aziz begav oss till samlingen där vi gick igenom hur vi ska göra för att ta tre poäng. Jo, det räcker med en pinne, men vi satsar på tre såklart!
Vi är nu på väg mot Norrköping och jag har en bra känsla i kroppen. Vi såg våra trogna supportrar samlas när vi körde förbi stationen i Varberg och det känns fantastiskt att vi kommer ha ett så stort stöd den här matchen. Nu ska jag samla tankarna lite, vila, men sen återkommer jag med mer uppsnack.
Vi hörs!
Vi är nu på väg mot Norrköping och jag har en bra känsla i kroppen. Vi såg våra trogna supportrar samlas när vi körde förbi stationen i Varberg och det känns fantastiskt att vi kommer ha ett så stort stöd den här matchen. Nu ska jag samla tankarna lite, vila, men sen återkommer jag med mer uppsnack.
Vi hörs!
fredag 14 oktober 2011
Dag 117
Så var vi där igen. Veckans överlägset mest välkomna dag. Jag mår toppen idag efter en underbar torsdagkväll och ser nu fram emot en helg som kan bli helt jävla fucking fantastisk. Eller så blir den en liten besvikelse i väntan på nästa. Blir denna helgen som jag hoppas då blir automatiskt nästa helg också enormt häftig. Låt det bli så!
Ikväll kör jag upp till Varberg och ska ladda med min rumskamrat Samuel "Zizi" Aziz. Vi ska äta något riktigt köttigt så att bena blir fulla med spring till imorgon. Sen blir det väl i vanlig ordning att jag bankar honom i PES på PS3, tror jag. Kanske inte händer VARJE gång att jag med mitt Bordeaux hämtar upp 0-3 mot Man U och vinner på straffar, men någon gång då och då...
Det blir iaf tidigt i säng eftersom vi ska samlas tjugo i nio för att hinna till Norrköping i tid till matchen. Kan tänka mig att den långa bussresan blir fylld av tankar om vad som kan hända på matchen. Man kommer vara riktigt sjukt laddad när matchen kommer igång, det är en sak som är säker!
Jag tänkte blogga rätt flitigt imorgon. Något måste man ju fördriva tiden med. Kan kanske komma med ett par bilder då också. Och går allting bra så blir det megaglädje i bloggen imorgon kväll!
Ikväll kör jag upp till Varberg och ska ladda med min rumskamrat Samuel "Zizi" Aziz. Vi ska äta något riktigt köttigt så att bena blir fulla med spring till imorgon. Sen blir det väl i vanlig ordning att jag bankar honom i PES på PS3, tror jag. Kanske inte händer VARJE gång att jag med mitt Bordeaux hämtar upp 0-3 mot Man U och vinner på straffar, men någon gång då och då...
Det blir iaf tidigt i säng eftersom vi ska samlas tjugo i nio för att hinna till Norrköping i tid till matchen. Kan tänka mig att den långa bussresan blir fylld av tankar om vad som kan hända på matchen. Man kommer vara riktigt sjukt laddad när matchen kommer igång, det är en sak som är säker!
Jag tänkte blogga rätt flitigt imorgon. Något måste man ju fördriva tiden med. Kan kanske komma med ett par bilder då också. Och går allting bra så blir det megaglädje i bloggen imorgon kväll!
måndag 10 oktober 2011
Dag 116
Nu njuter jag. Ja, till och med i morse när jag gick upp vid femtiden så njöt jag! Allt som hänt denna helgen har fått mig på rätt väg. Vad nu det ska betyda. Det är bara det att jag har haft några känslomässigt tuffa veckor och nu har jag äntligen börjat hitta rätt. Det har varit en riktigt grå och trist dag, men i min värld har det baske mig varit solsken!
Visst är det lite rörigt ibland. Jag bor lite varstans, har alltid en väska med lite kläder med mig och vet inte alltid var jag ska sova när dagen tar slut. Visst, jag saknar att ha en fast punkt att alltid kunna återvända till. Förra veckans sista fyra nätter spenderade jag på fyra olika ställen. Men det positiva är att jag hela tiden kan välja själv. Jag är otroligt lycklig att jag har så många ställen där jag alltid välkomnas med öppna armar. Tack!
Jag skrev i förra inlägget om vad som hände fram till söndagen och redan då var jag sjukt nöjd med helgen. Men mycket hängde förstås också på matchen som bara SKULLE vinnas. Jag fick ett riktigt trevligt besked innan matchen då Munken ringde och sa att han och Linda skulle komma och kolla. Helt underbart att de kör hela vägen upp dit för att se mig, så att bjuda på inträdet var det minsta jag kunde göra. Tack än en gång, ni betyder mycket för mig!
Matchen blev ju bara helt underbar sen. 1-0 i paus och efter att ha missat ett hyfsat läge hade jag ändå en bra känsla inför andra halvlek. Då hände det. Äntligen. Mitt första mål för Varbergs BoIS! Jag blev helt uppslukad av min glädje, skrek rakt ut, sprang i armarna på min tränare och omfamnades sedan från alla håll. Jag tror nog faktiskt det var det härligaste målet jag någonsin gjort. Det blir ju sen inte sämre av att man kan se det om och om igen på nätet!
Segern som skrevs till 3-1 fullbordade verkligen helgen. Stort tack till alla människor som gratulerade mig via sms, Facebook med mera. Lyckan blev fullkomlig!
Visst är det lite rörigt ibland. Jag bor lite varstans, har alltid en väska med lite kläder med mig och vet inte alltid var jag ska sova när dagen tar slut. Visst, jag saknar att ha en fast punkt att alltid kunna återvända till. Förra veckans sista fyra nätter spenderade jag på fyra olika ställen. Men det positiva är att jag hela tiden kan välja själv. Jag är otroligt lycklig att jag har så många ställen där jag alltid välkomnas med öppna armar. Tack!
Jag skrev i förra inlägget om vad som hände fram till söndagen och redan då var jag sjukt nöjd med helgen. Men mycket hängde förstås också på matchen som bara SKULLE vinnas. Jag fick ett riktigt trevligt besked innan matchen då Munken ringde och sa att han och Linda skulle komma och kolla. Helt underbart att de kör hela vägen upp dit för att se mig, så att bjuda på inträdet var det minsta jag kunde göra. Tack än en gång, ni betyder mycket för mig!
Matchen blev ju bara helt underbar sen. 1-0 i paus och efter att ha missat ett hyfsat läge hade jag ändå en bra känsla inför andra halvlek. Då hände det. Äntligen. Mitt första mål för Varbergs BoIS! Jag blev helt uppslukad av min glädje, skrek rakt ut, sprang i armarna på min tränare och omfamnades sedan från alla håll. Jag tror nog faktiskt det var det härligaste målet jag någonsin gjort. Det blir ju sen inte sämre av att man kan se det om och om igen på nätet!
Segern som skrevs till 3-1 fullbordade verkligen helgen. Stort tack till alla människor som gratulerade mig via sms, Facebook med mera. Lyckan blev fullkomlig!
lördag 8 oktober 2011
Dag 115
Ojojoj vad det pirrar i kroppen just nu. Imorgon är det hemmamatch och efter att värsta konkurrenten Sylvia idag förlorade så har vi ett riktigt drömläge att skaffa oss ett svårintagligt försprång i seriespurten. Vinner vi imorgon så behöver vi bara en poäng på de två sista matcherna för att säkra avancemang till Superettan. Men först och främst gäller det ju att vinna imorgon, för det är absolut ingen enkel match.
Jag är såklart grymt sugen och har laddat på absolut bästa sätt. Man kan alltid förbereda sig genom att göra rätt grejer dagen innan match och det har jag gjort nu, tror jag. Jag är så grymt sugen på att göra en grym match och det hade inte varit fel att göra sitt första mål som krydda. Fick just reda på att jag får fint besök på läktaren och då vill man ju bjuda på nåt gott..
Annars har helgen varit riktigt fin. Var hos gamla grannarna i Rydebäck igår och åt god mat. Var länge sedan man hade tid att sitta ner och prata med dem och det var ett rent nöje, kan jag säga. Sen blev det en liten spontan resa till stan för att träffa ett par polare. Det blev en fin kväll. Sen idag softade jag hos Simon och vilade ut mig lite. Så efter kommande natts planerade djupsömn ska jag vakna pigg, stark och med full fokus på en sak: Vinst!
Jag är såklart grymt sugen och har laddat på absolut bästa sätt. Man kan alltid förbereda sig genom att göra rätt grejer dagen innan match och det har jag gjort nu, tror jag. Jag är så grymt sugen på att göra en grym match och det hade inte varit fel att göra sitt första mål som krydda. Fick just reda på att jag får fint besök på läktaren och då vill man ju bjuda på nåt gott..
Annars har helgen varit riktigt fin. Var hos gamla grannarna i Rydebäck igår och åt god mat. Var länge sedan man hade tid att sitta ner och prata med dem och det var ett rent nöje, kan jag säga. Sen blev det en liten spontan resa till stan för att träffa ett par polare. Det blev en fin kväll. Sen idag softade jag hos Simon och vilade ut mig lite. Så efter kommande natts planerade djupsömn ska jag vakna pigg, stark och med full fokus på en sak: Vinst!
onsdag 5 oktober 2011
Dag 114
Hur nyfikna är ni?
Jag kan vara rätt nyfiken ibland. Men jag kan även vara tålmodig. Och jag måste inte veta allt - bara det mesta... Idag städade jag en minibuss på jobb som var väldigt oren. Den var skitig och det låg skräp lite här och var. Under ett säte hittade jag en strumpa. Den var nog kvarlämnad där med flit, för det låg någonting i den. Jag tror de flesta hade blivit nyfikna och kollat vad som låg i. Men det är den typen av nyfikenhet som gör att folk råkar hitta kroppsdelar. Så jag kollade aldrig.
Ni kan själva tänka er hur det hade varit att vända ut och in på strumpan och finna ett avskuret öra eller nåt. Sånt händer, tro mig, kanske inte så ofta, men det KAN HÄNDA DIG! Jag vill inte skrämma upp känsliga läsare eller så, men det kunde också varit en äcklig, förkrympt tå med jord innanför nageln. Bara ännu ett exempel. Jag har sett det på CSI.
Tänk om det varit ett öga. Med en bit av nervtrådarna hängande lite löst från baksidan. Vad hade man gjort? Ringt polisen, antagligen. Sen hade det blivit förhör och en massa annat. Då hade man suttit där och förbannat sin nyfikenhet. Och varje gång man hade städat en minibuss hade man fått upp den där bilden av örat eller tån eller ögat....eller varför inte blindtarmen...
Men det sjukaste hade fan varit om man vänt på strumpan och fått ut...en älgtjur! Skogens konung vettu! En tolvtaggare va?! Hur fan har DEN kommit dit?!?!
Jag kan vara rätt nyfiken ibland. Men jag kan även vara tålmodig. Och jag måste inte veta allt - bara det mesta... Idag städade jag en minibuss på jobb som var väldigt oren. Den var skitig och det låg skräp lite här och var. Under ett säte hittade jag en strumpa. Den var nog kvarlämnad där med flit, för det låg någonting i den. Jag tror de flesta hade blivit nyfikna och kollat vad som låg i. Men det är den typen av nyfikenhet som gör att folk råkar hitta kroppsdelar. Så jag kollade aldrig.
Ni kan själva tänka er hur det hade varit att vända ut och in på strumpan och finna ett avskuret öra eller nåt. Sånt händer, tro mig, kanske inte så ofta, men det KAN HÄNDA DIG! Jag vill inte skrämma upp känsliga läsare eller så, men det kunde också varit en äcklig, förkrympt tå med jord innanför nageln. Bara ännu ett exempel. Jag har sett det på CSI.
Tänk om det varit ett öga. Med en bit av nervtrådarna hängande lite löst från baksidan. Vad hade man gjort? Ringt polisen, antagligen. Sen hade det blivit förhör och en massa annat. Då hade man suttit där och förbannat sin nyfikenhet. Och varje gång man hade städat en minibuss hade man fått upp den där bilden av örat eller tån eller ögat....eller varför inte blindtarmen...
Men det sjukaste hade fan varit om man vänt på strumpan och fått ut...en älgtjur! Skogens konung vettu! En tolvtaggare va?! Hur fan har DEN kommit dit?!?!
måndag 3 oktober 2011
Dag 113
Jag kan fan inte förstå hur tiden kan gå så nedrans fort och ändå finns det stunder då det känns som att tiden har stannat i ett jobbigt ögonblick som man bara vill bryta sig loss ifrån och glömma. Helgen kom, förde med sig fantastiska stunder som man önskar hade varat längre, och sen bara var den slut helt plötsligt. Sen stannade tiden. Timmarna känns som dagar och känslor som varken går att beskriva eller förstå flammar upp i mitt medvetande. Det är som att de är skrivna otydligt i finkornig sand och när man försöker förstärka dem rasar de bara ihop. Förr eller senare kommer ett tillfälle då jag måste ta ett viktigt beslut utifrån de här känslorna och då gäller det att jag har tolkat dem rätt.
Men jag måste lita på att allt klarnar när tiden har fått sätta sina spår. Så länge får jag leva i ovisshet på bästa möjliga vis. Genom att skratta, le och ha lika roligt som jag brukar. För roligt hade jag i helgen. Nästan bara roligt. Två negativa grejer bara: 1. Vi lyckades inte vinna i helgen utan spelade 1-1 och jag fick tyvärr utgå med en skada. 2. Arsenal förlorade. Lyckligtvis så förlorade Sylvia med hela 4-0 så nu leder vi med två poäng. Men det blir en spännande avslutning, verkar det som.
I lördags efter matchen begav jag mig till Höganäs BKs klubbstuga där jag skulle festa loss med mina gamla lagkamrater. De hade under dagen vunnit över Åstorp med 8-0 och snott åt sig tredjeplatsen i serien. Grymt bra jobbat! Det blev också en fantastiskt rolig fest med mycket sång, dans, tårta och lekar. Festen fortsatte sedan i Hbg där Skärgårdssökarna återigen gjorde natten minnesvärd både för sig själva och en del andra människor. Sen åkte vi discobil hem ovanligt tidigt (strax efter fyra..) för att hinna sova lite inför söndagen.
För i söndags drog jag, Jocke, Alex, Munk och Linda till Liseberg! Någon envisades med att vi skulle gå upp redan innan nio för att vara där i tid. Visserligen en bra tanke, men guuuud (förlåt Jonte) va trötta vi var. Men det blev otroligt lyckat och minst lika kul som vi hade förväntat oss. Jocke hade dessutom turen att gå hem med en stjärnvinst i år igen. Grattis!
Men jag måste lita på att allt klarnar när tiden har fått sätta sina spår. Så länge får jag leva i ovisshet på bästa möjliga vis. Genom att skratta, le och ha lika roligt som jag brukar. För roligt hade jag i helgen. Nästan bara roligt. Två negativa grejer bara: 1. Vi lyckades inte vinna i helgen utan spelade 1-1 och jag fick tyvärr utgå med en skada. 2. Arsenal förlorade. Lyckligtvis så förlorade Sylvia med hela 4-0 så nu leder vi med två poäng. Men det blir en spännande avslutning, verkar det som.
I lördags efter matchen begav jag mig till Höganäs BKs klubbstuga där jag skulle festa loss med mina gamla lagkamrater. De hade under dagen vunnit över Åstorp med 8-0 och snott åt sig tredjeplatsen i serien. Grymt bra jobbat! Det blev också en fantastiskt rolig fest med mycket sång, dans, tårta och lekar. Festen fortsatte sedan i Hbg där Skärgårdssökarna återigen gjorde natten minnesvärd både för sig själva och en del andra människor. Sen åkte vi discobil hem ovanligt tidigt (strax efter fyra..) för att hinna sova lite inför söndagen.
För i söndags drog jag, Jocke, Alex, Munk och Linda till Liseberg! Någon envisades med att vi skulle gå upp redan innan nio för att vara där i tid. Visserligen en bra tanke, men guuuud (förlåt Jonte) va trötta vi var. Men det blev otroligt lyckat och minst lika kul som vi hade förväntat oss. Jocke hade dessutom turen att gå hem med en stjärnvinst i år igen. Grattis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)