Dag 75

Oj vilken onsdag det blev. Jag o Simon o hans Emil hyrde Segways som planerat. Det var riktigt roligt o trots att de går i max 20 så hinner man ändå en bra bit på två timmar. Gott va d o glida runt en varm sommardag, utan mål och mening, bara planlöst sväva fram.

Precis när vi skulle lämna tillbaka maskinerna så kom en tant ut från ett trapphus o bad om hjälp. Hennes rullstolsbundna gubbe skulle ta sig upp för en trappa via en trapphiss o det var ju inte lätt för henne att flytta honom från rullstol till hisstol o tillbaka igen. Så de tre gentlemännen återlämnade Segwaysen och gjorde en god gärning.

O fler skulle det bli. Efter att ha laddat för fest hemma hos Simon skulle vi ut o göra stan. Vad får vi se vid parkeringen vid Trädgårdsgatan? Jo ett gäng tjejer, de flesta troligen under 20, i en vild diskussion om hur de skulle lösa situationen som de fann sig i. Deras bil hade nämligen fått punka och stod halvvägs på vägen och halvvägs på parkeringen.

Där kommer vi, de tre gentlemännen, en full, en nykter och en ointresserad, och tar tag i saken. Det hade nog inte slått nån av tjejerna att det troligen låg ett reservhjul i bakluckan. Så jag öppnade och kollade, tänka sig, det fanns det! Simon och jag skred till verket för tjejerna hade ingen aning om hur det skulle göras. Eller ja, Simon stod väl mest o tjabbade... Men jag klarade mig fint på egen hand och när allt var klart var det ett gäng oerhört tacksamma tjejer som kunde återvända hemmåt.

Dagens fråga: Hur många tjejer raggade Simon på den här natten?

Dag 74

Åh fy fan mina ben. En hel match har gjort dem mer än lite stela och värken av alla smällar dunkar på. Men va fan, vi vann så det står man ut med! Vi slog Påarp med 5-1. Vi gjorde dock en sämre match än senast när vi slog dem med 10-0. Vi var faktiskt riktigt dåliga i första halvlek o då stod det 1-1.

Men vi skärpte oss och sen var det inget snack. Det jobbigaste var ändå flugan som flög in i mitt öga på uppvärmningen. Stack till rejält o sved som bara den. Fick ut den efter många om och men, men jag ser faktiskt suddigt på vänster öga fortfarande. Som en blur-effekt.

Men det blir nog bättre så småningom. Förhoppningsvis till imorgon när man ska till Hbg o köra segway med Simon. Därefter ska man kolla in en bil som man kanske ska köpa och sen blir det jävlar i det onsdagsutgång!!

Dagens fråga: Kommer jag våga bada i havet upp till knäna?

Dag 73

Fan i helevetes jävla skit!! Jag missar träningen... Ingen kan köra mig dit, så då blev det inget :(:(:(:(:(:(:(:( Ingen fotboll för mig idag... Jill står här bredvid och kollar på mig som att jag är en idiot. "Ingen fotboll, so what? Du missar bara en träning." Jaja, för jag var ju inte skitfotbollssugen idag... Puss!

Men då blir det väl till att hitta på nåt här hemma då. Nåt tråkigare än fotboll, förmodligen. Menmen man får väl stå ut. Ska ju spela imorgon. Coach frågade om jag var redo att börja från start. JA SÅ IN I HELVETE! Så det hoppas jag på...

Tack o hej Visar e gay ;)

Dag 72

Ojojoj vilken natt... Tylösand och Halmstad gjorde mig visserligen besviken på ett par punkter, men det är alltid upp till en själv hur kul man har. Och jag hade ASkul. Okej, jag var visserligen inte inne på ett enda disco o inte en enda pub. Men på sommaren är det så mycket folk som rör sig ute att det inte gör någonting. Simon och jag ledde en episk jakt på en Josefin, men vi hittade bara fejk-Josefinar som bara ville utnyttja oss...

Till slut hamnade vi i alla fall på en efterfest på ett hotellrum hos några av Simons bekanta. Men vi var hela tiden på jakt efter nåt bättre. Vi sökte igenom hotellets alla våningar. Jag klampade in i ett öppet rum där två norska tjejer och tre albanska grabbar satt halvnakna och tjabbade. -E det här efterfesten e? Ja, tydligen var vi välkomna, men när en av grabbarna började dansa i bara kalsongerna så hade vi fått nog...

Om vi hoppar tillbaka några timmar så anlände jag i Tylösand vid halv ett ungefär. Jag skulle träffa Simon inne på Leffes, men där var det kö. Och precis när kön började sina så beslutade vakterna sig för att inte släppa in fler. Medan vi stod i kön gick minst 50 pers ut men de släppte inte in en enda. Konstigt, tyckte vi och bestämde oss för att dra till stan. Men först träffade vi ett par tjejer som Simon lurade i att jag låg i kontraktsförhandlingar med Bayern München och skulle tjäna runt 200 000 i veckan. Det gjorde mig förstås oerhört attraktiv och vi fick närmast fly därifrån.

Tyvärr blev det ingen Josefin för Simone, kanske borde han bredda sitt sökande lite... På onsdag är det dags för utgång i Hbg. Hoppas folket tar sig ut då så ska vi ha ännu en grym jävla kväll!

Dagens fråga: Varför stänger allt tre i Halmstad???

Dag 71

Fan va jag e taggad!! Övertaggad räcker inte. Med såhär mycket energi i kroppen kan det bara bli en riktigt grym kväll. Simon ringer från Halmstad o behöver mig, då gör man ju allt för att ställa upp. Men tågen hade slutat gå dit så nu sitter jag på tåget till Hbg för att låna min älskade mors bil. Lite bökigt, men med en sån insats tvingar man sig själv att göra så det blir värt besväret. Det ska det bli!

Kändes lite taskigt att lämna Jill ensam eftersom hon inte mår så bra, men jag tackar henne väldigt mycket för att hon låter mig gå. Jag får ha kul för henne också, helt enkelt... Meen jäkla tid, jag vill va där nuu!

Dagens fråga: Var e Josefin?

Dag 70

Toniiiiight I'm gonna have myseeeelf a real good time, I feel ali-i-i-iiiive... Är på ett väldigt glatt humör idag. Räkningarna är betalda, pengarna räknade, cash finns. Tur det eftersom man ska ut och resa snart. Ner till medelhavsvärmen för sol, bad och festande. Leave all your troubles behind!

Femton gastar på dömans kista kista, åhhåhåå o en flaska med rom... Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö... Pippi Långstrump! Såg lite klipp på youtube. Roligt. Tommy skrattar. En myskodil! Jaja, hoppas ni vet vad jag snackar om!

Det var nu alltför länge sedan jag såg Lejonkungen. Måste ju se den minst ett par gånger om året, tycker jag, men det är nu mycket mer än ett år sedan sist. Inte bra, jag har säkert glömt bort en del repliker nu bara för det. Pinsamt. Jajajaja, jag skiter i vad andra tycker, kalla det barnsligt om ni vill, men innerst inne vet ni att Lejonkungen är tidernas bästa film, alla kategorier. Så d så!

Dagens fråga: Hur många gnuer går det på ett dussin?

Dag 69

Sjuka resultat inom fotbollens värld. Vi slog Påarp igår med 10-0. Idag piskade HIF ett gästande Trelleborg med 7-3. Som det kan gå. Två resultat som åtminstone gör mig glad. Tyvärr kunde jag inte se HIF eftersom jag hade träning samtidigt. Så jag fick nöja mig med att vinna på fotbollsgolf bland annat. Jag gillar att Hansen på sista "hålet" hade chans att rensa min boll till andra sidan Mississippifloden men sket i det för risken fanns att Rehn skulle vinna. O DET hade inte gjort honom mindre jobbig att lyssna på.

Innan idag skrattade jag lite åt en sak jag kom ihåg från matchen igår. Det var egentligen inget hyperkul, men när Herman skulle slå en hörna snabbt och tappade balansen och nästan trillade bort från bollen kunde jag inte låta bli att skratta. Det påminde så starkt om när han hade försökt avsluta en flaska Grants på egen hand.

Imorgon ska jag hälsa på Rydebäck, dagen till ära, och där får man umgås med härliga gamla vänner. Ska bli grymt nice. Sen får jag fundera på ett eventuellt tandläkarbesök...

Dagens fråga: Varför har inte stormarknaderna ströbrödet på brödavdelningen?

Dag 68

Denna dag är en enda lång uppladdning. Inget bokat fram till matchen ikväll, så då får man ju koncentrera sig på den. Jag ska vara med på bänken sen får man se om det blir nåt inhopp. Sugen som tusan e jag. Vi ska möta Påarp denna kväll. Ett bottenlag som verkligen måste kämpa för varje poäng. Det är inte helt lätt att möta sådana lag, för om man bara tappar lite lite fokus så kan man bli straffad. Så det är fullt ös från vår sida som gäller idag. Revanschsuget borde vara stort efter senaste förlusten.

Jag ska snart göra pasta med köttbullar, det brukar vara bra bränsle. Lätt o göra med, det är viktigt.. Jag undrar lite hur andra i laget laddar upp. Inte bara med mat och så, utan hur de förbereder sig mentalt. Jag tänker oftast på matchen hela dagen och låter tankarna vandra fritt. Jag brukar se ett scenario där vi torskar och får en riktigt jobbig känsla, sen ser jag hur vi bankar skiten ur motståndarna och känner en härlig känsla. Då blir jag motiverad till att uppnå den härliga känslan i verkligheten. Sen ser jag förstås framför mig hur jag gör mål, dribblar, smörpassar etc...

Dagens fråga: Är köttbullar runda?

Dag 67

Så är ledigheten kommen. Med en färsk förkylning som extra krydda. Man får se den ljusa sidan - hade jag jobbat hade denna förkylningen varit ett rent jävla helvete. Nu är den bara jobbig. Igår latade jag mig för jag pallade inget annat. Det kan väl vara tillåtet ibland? Jag tar igen det idag genom att vara flitig som bara den.

Tvätt. Fy helvete sicket berg vi hade byggt upp! Inte tvättat på några veckor... Nu är jag mitt uppe i tredje tvättiden och det e tveksamt om allt blir klart! Visserligen hade jag otur idag då en tvättmaskin var sönder, men shit vad jag har tvättat de senaste dagarna! Jag gick dessutom igenom en hel hög med grejer på sovrummet, som bara växt och växt, och där fanns ytterligare tvätt. Men nu har jag städat i ordning ordentligt så jag hoppas frugan blir glad ;)

Nu e jag hungrig som en bäver. Men jag ska tipsa om en viktig välgörenhet som en skärgårdskompis påminde mig om idag. Lesbiska myggors rättighet i samhället - ge ett bidrag!

Dag 66 - Olyckan - enligt vittnesmål

Jag har fortfarande svårt att fatta vad jag råkade ut för i måndags. Som jag beskrev i det förra inlägget så har jag ju inget minne av själva olyckan, och det känns då mindre verkligt på nåt sätt. Men jag får lita på vittnesmålen och nu tänkte jag beskriva olyckan utifrån dessa.

Tydligen var jag på väg framåt i en kontring och skulle springa förbi en försvarare och skapa ett tre mot en-läge. Men försvararen ville annat och svingade upp armen och träffade mig med armbågen i ansiktet. I HD stod det att jag träffades på adamsäpplet, men när jag vaknade var jag svullen över läppen och hade ett blåmärke bredvid ögat, så det stämmer nog inte. Jag föll i alla fall handlöst till marken och slog huvudet i marken också, vilket förmodligen inte gjorde saken bättre.

När medspelare skyndade till och skulle kolla hur det var med mig så låg jag medvetslös, jag hade svalt tungan, var stel i kroppen och krampade. Mina kamrater blev lite chockade över mitt tillstånd, som Micke Jönsson beskrev det för mig: "Jag sprang in med en vattenflaska o tänkte att du låg o blödde från näsan eller nåt och jag tänkte spola bort blodet. Sen kom jag fram och vi vände dig rätt och jag tänkte vad i helvete händer?!"

Zlatko var en av de som var först framme och det var han som tog tag i taktpinnen. Han förstod snabbt att de var tvungna att fria mina luftvägar, men det var svårt eftersom jag spände mig. En från Markarydslägret hjälpte genom att hålla mig och mitt huvud på plats så Zlatko kunde bända upp min mun och blåsa. Han blåste två gånger, sen kom tungan fram och jag kunde få luft igen. Zlatko såg till att jag låg i framstupa sidoläge sen tills ambulansen anlände.

Under tiden detta hände hade känslorna gått heta. Enligt ett par av mina lagkamrater var domaren på väg till armbågsmannen med ett gult kort, vilket gjorde dem upprörda. Men domaren plockade fram det röda, kanske efter att han sett mig ligga helt däckad, och det är väl ingen tvekan om att det var det rätta beslutet. Zlatan var dock fortfarande upprörd då vissa Markarydspelare klagade på domslutet och domaren valde då att varna Zlatan, vilket fick hemmapubliken att applådera. Applåderna rörde upp fler känslor i HBK då det kändes väldigt respektlöst när det låg en spelare medvetslös på planen.

När ambulansen hade kört iväg skulle matchen återupptas. Tankarna hade gått i vissas huvuden om man verkligen skulle fortsätta spela efter det som hade hänt, men eftersom jag hade vaknat till liv och visat tecken till bättring innan jag kördes iväg så bestämde man sig för att fortsätta. Det är jag glad för, och jag kan säga att det enda jag tänkte på första timmen efter jag vaknat var hur det gick i matchen. Sen fick jag veta via Staffan att det blev 4-0 och jag kunde därefter lätt hålla humöret uppe.

Jag vill tacka Zlatko än en gång för hans insats, som enligt vad jag har fått veta, var klockren. En hjälte som klev fram när det behövdes som mest. Tack också till Micke som var framme och hjälpte till och Markarydaren likaså. Nu lämnar jag denna olycka, som nästan verkade vara mer otäck för de som stod bredvid, bakom mig och ser fram emot det som komma skall.

Tjingeling!

Dag 65 - Olyckan - min version

Ja jag råkade ut för en liten otäck olycka i måndags, vilket nu är vida känt. Jag själv kommer inte ihåg alls vad som hände eller nåt, jag bara vaknade upp mitt på fotbollsplanen i Markaryd och undrade va fan som hade hänt. Jag kände efter i benen och försökte hitta orsaken till att jag låg där med en massa människor runt omkring mig. Min första tanke var typ "äh, jag mår bra, behöver inte ligga här och gnälla", men jag förstod rätt snabbt att jag kanske inte var helt kry ändå.

Jag hann inte tänka så mycket mer innan ambulansen hämtade upp mig, men sen började jag kvickna till på väg till sjukhuset. Jag hade ett litet samtal med den förtjusande ambulanskvinnan som sa att jag hade haft tur som skadade mig på hennes skift (eh, ja!). Enligt henne var de på det andra skiftet otrevliga och illaluktande. Jag svarade att det nog var hon som hade otur som fick en svettig o illaluktande patient. Men hon ljög väldigt övertygande om att det inte alls var så farligt och menade på att det är värre med patienter som spyr överallt. Hon har kanske en poäng..

Efter fem mil var vi framme vid sjukhuset i Ljungby - metropolen. Jag låg på akutavdelningen och till min glädje fann jag att Staffan hade hittat dit och skulle hålla mig sällskap. Vi förundrades över de fantastiska Ljungbyiska sjuksystrarna - det var en fröjd att se dem...arbeta så duktigt... Sen kom doktorn och kollade mina reflexer och gjorde lite tester. Telefonen gick varm och jag var glad att Staffan hjälpte mig och kunde upplysa mig lite mer om vad som hade hänt, för det hade jag ju fortfarande ingen aning om.

Mycket väntan blev det innan jag fick beskedet att jag skulle stanna över natten. Staffan, en av hjältarna denna kväll, kunde äntligen köra hem. Jag fick dropp men ingen mat och fick finna mig i att sova hungrig och väckas var, varannan timme av en ficklampa riktad rakt in i ögonen. Var knappast utvilad på morgonen, men jag kände mig rätt kry och fick sen en efterlängtad dusch. Sjukhusbesöket avslutades när morsan kom och hämtade mig och med hjälp av pappa där hemma bokade vi flyget som skulle ta mig och Jill till Linkin Park i Globen.

Så man kan säga att det blev ett lyckligt slut på det hela. Detta var alltså hur jag upplevde det. Jag vill tacka Staffan för stödet han visade, jag är väldigt tacksam att han var vid min sida. Och mamma o pappa, tack för att ni hjälpte mig så Stockholmsresan ordnade sig, det betydde mycket för mig och Jill. I nästa inlägg får ni möta fler hjältar - t.ex. de som tog hand om mig när jag var medvetslös - och ni får en beskrivning av händelsen så som andra upplevde den.

Tjingeling

Dag 64

Så var studenthelvetet över för denna gången. Nej, jag e inte bitter, jag hade det jävligt nice. Sebbe, vad som ska bli av dig vet jag inte... Jonte, fan va go mat du bjöd på. Grillat e fan godast! Sen blev det förstås utgång...

Jag och Joaschim begav oss till Hbg för att jävlas med fulla studenter och dansa av oss lite. Vi gick in på Harry's men där var det inte kul denna kväll så vi bestämde oss för att bara gå på gatorna och söka efter Skärgården. Riktigt kul hade vi, träffade lustigt folk och fick oss några riktigt goa skratt.

Bättre blev det. Vi satte oss i bilen och drämde igång musiken, vevade ner rutorna och rullade dansandes fram på stadens gator. Då och då stannade vi till vid folk som antingen blev väldigt förvånade eller hängde på i rytmen och dansade loss. Kul hade vi. Om kommer vi göra det.

Sierchi vört

Dag 63

Förlåt mig, ni har rätt, bloggen har inte uppdaterats tillräckligt sista tiden. Det ska bli ändring på det! Helgen är long gone och lagfesten avverkades som planerat. Utomstående och de som av okänd anledning har tappat minnet från kvällen vill säkert veta vad som hände och om det jag förutspådde slog in.

Vi hade en grymt trevlig kväll och HBK-sången ekade x antal gånger under nattens gång. Och maten på Haket var god, det tyckte jag iaf. Men Visar tog det lugnt med schlagersångerna även om han som väntat mattades senare mot kvällen och blev ett med en Harrys-pelare. Stort plus till hans striptease i början av kvällen där han visade vad en långtidsskada gör mot kroppen.

Herman stod emot Whiskeyn rätt bra kändes det som, och jag tror han är glad för det. Men "Rose" gjorde ingen besviken för det, han svängde runt rätt friskt på dansgolvet trots allt. På tal om besviken, vad hände Simon?? Jag förstår ingenting. Han kammade noll. Kanske var han för nära slisk-David under kvällen, han kan va en s.k. Cock-blocker ibland...eller ofta... Eller var det Munks kramkarneval som drog fram precis vid fel ögonblick? Men jag vill inte klassa Munk som asfull denna kväll, han höll sig på mattan så att säga.

Sebbe höll inne avslöjandet, kanske dålig tajming såhär innan studenten. Och Simon blev inte sjösjuk trots att det var hans första tura. Hansen försvann visserligen inte. Inte helt iaf vad jag vet. Men några klassiska citat drämde han till med. "Hon har ju inga skor" röt han till en femtonårig dansk flicka. Helt rätt, hon gick i bara strumpor. Sen när vi gick förbi tullen gick han fram till en helt främmande kvinna o sa "vi har knark men vi klarade oss." haha han e fan bäst.

En positiv grej e att både Zlatko och Zlatan gjorde oss sällskap på Haket. De brukar annars vara rätt lagfestskygga. En annan positiv grej var Micke Jönssons sprudlande närvaro inne på Harrys. Han hade nog sänkt en o annan stänkare, men han hade nog lärt sig från förra festen att whiskeyflaskan inte ska vändas med botten rakt upp. Sen de grejer som definitivt inte skulle hända, de hände inte, och tur var väl det.

Härligt jobb grabbar, fler fester blir det och det ser nog de flesta fram emot!

Dag 62

Nuuu vankaaaas det laaagfeeeest... Ja, efter torsdagens förkrossande 7-0-seger mot Laholm är vi i HBK värda lite festligheter. Nu blir det fördrink på Hamnpaviljongen halv fem, sen mat på Haket vid sex, därefter lite båttura och så räknar jag med lite clubbing som avslutning. Eller ja, avslutning och avslutning. Det lär bli en hel del Skärgårdssökande, vilket gör avslutningen högst osäker.

Det jag förväntar mig av kvällen är följande: 1. Hela gänget har det grymt trevligt. 2. Maten är god. 3. Vår fantastiska lagvisa kommer eka i Helsingborgsnatten. 4. Munk blir asfull. 5. David blir sliskfull. 6. Simon levererar. 7. Herman, med senaste lagfesten i bakhuvudet, försöker hålla igen med whiskeyn. Kanske lyckas han, kanske inte. 8. Visar drar igång schlager efter schlager i början av kvällen, taggad till tusen, men allt eftersom kickar effekten av rödvinet in och han hänger vid en pelare på Harry's innan han går hem tio över ett.

Men jag vill också varna för ett par tänkbara överraskningar: 1. Munk håller drickandet på en lagom nivå, till vår och hans kärastes stora glädje. 2. Sebbe avslöjar att han är bisexuell. 3. Simon blir sjösjuk. 4. Hansen försvinner. Vi får senare reda på att han gick av i Danmark och festade med det andra "laget" på kajkanten i Helsingör. 5. Zlatko och/eller Zlatan dyker upp.

Sen finns där ju en del saker som definitivt inte kommer hända. Typ, jag blir full, Jocke tofflar innan midnatt, Munk är nykter, ingen sjunger på hela kvällen, alla dansar till Robyn etc...

Skepp ohoj landkrabbor, här kommer vi!!

Dag 61

Nu är det dags för en öppen kärleksförklaring. Det är nämligen så att det finns en väldigt speciell person i mitt liv. Hon har inte läst min blogg innan, men när hon nu gjorde det förfärades hon av hur lite det stod om henne. Därför vill jag nu passa på att göra alla uppmärksamma på att jag älskar Jill!

Jill och jag träffades för snart tre år sedan på en fantastisk nattklubb i Hbg som heter Harry's. Sedan dess har vi hunnit med en massa roliga saker och vår kärlek har vuxit. Jag älskar den här kvinnan och jag skäms inte ett dugg för o säga det! Jag älskar henne mer än tre tusen Marabou Caribbean, mer än en miljon liter Coca Cola och mer än en sjöman älskar havet.

Jill, min vackra Jill, jag är så glad att jag har dig. Jag vet att du inte bryr dig om fotboll, men alla mål tillägnar jag dig. Den här bloggen är inte en del av verkligheten och jag skriver mycket skit. Detta inlägg är det enda du behöver ta på allvar, för jag menar varje ord jag skriver. Du är bäst, Jill.

I love you!!