Jag har fortfarande svårt att fatta vad jag råkade ut för i måndags. Som jag beskrev i det förra inlägget så har jag ju inget minne av själva olyckan, och det känns då mindre verkligt på nåt sätt. Men jag får lita på vittnesmålen och nu tänkte jag beskriva olyckan utifrån dessa.
Tydligen var jag på väg framåt i en kontring och skulle springa förbi en försvarare och skapa ett tre mot en-läge. Men försvararen ville annat och svingade upp armen och träffade mig med armbågen i ansiktet. I HD stod det att jag träffades på adamsäpplet, men när jag vaknade var jag svullen över läppen och hade ett blåmärke bredvid ögat, så det stämmer nog inte. Jag föll i alla fall handlöst till marken och slog huvudet i marken också, vilket förmodligen inte gjorde saken bättre.
När medspelare skyndade till och skulle kolla hur det var med mig så låg jag medvetslös, jag hade svalt tungan, var stel i kroppen och krampade. Mina kamrater blev lite chockade över mitt tillstånd, som Micke Jönsson beskrev det för mig: "Jag sprang in med en vattenflaska o tänkte att du låg o blödde från näsan eller nåt och jag tänkte spola bort blodet. Sen kom jag fram och vi vände dig rätt och jag tänkte vad i helvete händer?!"
Zlatko var en av de som var först framme och det var han som tog tag i taktpinnen. Han förstod snabbt att de var tvungna att fria mina luftvägar, men det var svårt eftersom jag spände mig. En från Markarydslägret hjälpte genom att hålla mig och mitt huvud på plats så Zlatko kunde bända upp min mun och blåsa. Han blåste två gånger, sen kom tungan fram och jag kunde få luft igen. Zlatko såg till att jag låg i framstupa sidoläge sen tills ambulansen anlände.
Under tiden detta hände hade känslorna gått heta. Enligt ett par av mina lagkamrater var domaren på väg till armbågsmannen med ett gult kort, vilket gjorde dem upprörda. Men domaren plockade fram det röda, kanske efter att han sett mig ligga helt däckad, och det är väl ingen tvekan om att det var det rätta beslutet. Zlatan var dock fortfarande upprörd då vissa Markarydspelare klagade på domslutet och domaren valde då att varna Zlatan, vilket fick hemmapubliken att applådera. Applåderna rörde upp fler känslor i HBK då det kändes väldigt respektlöst när det låg en spelare medvetslös på planen.
När ambulansen hade kört iväg skulle matchen återupptas. Tankarna hade gått i vissas huvuden om man verkligen skulle fortsätta spela efter det som hade hänt, men eftersom jag hade vaknat till liv och visat tecken till bättring innan jag kördes iväg så bestämde man sig för att fortsätta. Det är jag glad för, och jag kan säga att det enda jag tänkte på första timmen efter jag vaknat var hur det gick i matchen. Sen fick jag veta via Staffan att det blev 4-0 och jag kunde därefter lätt hålla humöret uppe.
Jag vill tacka Zlatko än en gång för hans insats, som enligt vad jag har fått veta, var klockren. En hjälte som klev fram när det behövdes som mest. Tack också till Micke som var framme och hjälpte till och Markarydaren likaså. Nu lämnar jag denna olycka, som nästan verkade vara mer otäck för de som stod bredvid, bakom mig och ser fram emot det som komma skall.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar