Dag 42

Just nu finns det inte tid. Inte tid till allt det jag vill göra. Vissa kanske hånskrattar när jag säger att jag har ett liv. Men det är sådana töntar som tror att deras sätt att leva är det enda riktiga. Jag lever mitt liv på mitt sätt. Det enda jag vill ändra på i mitt liv just nu är mitt jobb. Lite ett klassiskt problem. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb. Jag trivs faktiskt rätt bra. Men det tar upp så mycket tid. Jag vill sluta fem. Inte senare.

Men man kan inte få allt här i världen och jag är faktiskt glad ändå. Mitt liv går i rätt riktning och ingen idiot ska få förstöra det. Och ingen ska lägga sig i för mycket. Klart jag vill att folk ska bry sig, men det får inte bli för mycket. Mina föräldrar är underbara på det sättet. De bryr sig, men de säger inte till mig hur mitt liv ska vara och vad jag ska göra.

Nu blev det lite väl soft det här inlägget, så jag måste bara påpeka att idioterna flockas där ute. Och de är dumma i huvudet, ibland nästan hhjärnskadade. De slår sönder busshållplatser, knarkar, tränger sig i köer, hostar en i ansiktet, tvättar inte händerna på toa, kör i 65 på 90-vägar och håller på Man Utd. Man får försöka skratta åt dem. De förtjänar det.

Far åt helvete - Go to hell